lördag 22 december 2012

2010 Glenelly The Glas Collection Cabernet Sauvignon


Ni vet säkert hur det kan vara ibland. Man kommer hem, gärna på en fredag efter att ha jobbat hela veckan, och är sådär vansinnigt sugen på vin! Igår var en sådan dag för mig. Sista dagen av randningen på avdelningen för klinisk fysiologi, vilket kröntes med ett förhör på 3 timmar med klinikchefen(!). Stressa hem till marinerade kamben med tillbehör och bara få sätta sig ner i kökssoffan och låta julledigheten skölja över en. Till dessa tillfällen brukar jag helst vilja ha något drickvänligt som inte behöver synas i sömmarna alltför mycket.

Valet igår föll på 2010 Glenelly The Glas Collection Cabernet Sauvignon som är den fjärde i raden av varuprover vi fick tillsända från Bizling. Vinet ingår alltså i Glenellys serie The Glas Collection tillsammans med ytterligare tre druvrena viner. (kan man säga så?). Hur som helst så pryds alla flaskor av ett antikt dryckesglas, i det här fallet ett från franskt 1800-tal, men jag hittar ingen information om att de de skulle ha något ytterligare gemensamt. Vinet är jäst på rostfria tankar med naturlig jäst och har fått spendera 12 månader på franska fat.


2010 Glenelly The Glas Collection Cabernet Sauvignon har en tät ungdomlig färg som drar lätt åt lila. Doften bjuder på ung och mörk, solmogen frukt ledd av svarta vinbär och mogna körsbär. En lätt kryddighet blandas med en mild ton av fat och vanilj. Jag hittar ingen rök, men M tycker att det finns en klar rökkomponent när hon får en rak fråga om förekomst av rök. Det finns en lätt touch av grön paprika som drar ner intrycket lite. I munnen går den mogna frukten och lätta fathanteringen igen. De 14% alkoholen är väl integrerade och vinet är överlag i bra balans med mjuka tanniner och rätt snäll syra.

Summa summarum ett perfekt vin för min sinnesstämning. Inte särskilt komplicerat och väldigt tillgängligt. Paprikan drar ner det hela lite, men är i övrigt väldigt publikt utan att för den delen vara insmickrande.



Kan inte annat än känna lite hatkärlek till tidningen Livets Goda. Det har ju mest blivit smutskastning tidigare, men när det igår dök ner en specialbilaga om Sauternes i brevlådan så är det svårt att känna något annat än tillgivenhet. En helt tidning om det vita (bärnstensfärgade) guldet. Mums! Längtar till nästa gång man får botanisera lite i franska affärer, för här hemma är det inte mycket till ögongodis att titta på systemets hyllor för söta vita viner.

söndag 16 december 2012

2009 Soprasasso Amarone della Valpolicella

Amarone. Årets julklapp?

Ni kan nog melodin vid det här laget. Amarone görs på druvor som efter skörd fått torka cirka 100 dagar för att på så sätt koncentrera druvmusten, som tappar ungefär 40% av sin vikt, och därmed även smaken. Metoden med torkade druvor kallas appassimento och används även vid framställning av andra viner, kanske framför allt Amarones broder (eller kanske snarare fader) Recioto som är den söta varianten som också tillverkas i Veneto. Lillebror kallas Ripasso och görs ofta genom att man under vinmakningen låter ett vanligt rött Valpolicellavin få sällskap av de torkade druvorna som blir kvar efter att man gjort Amaronen för att på så sätt ge vinet ytterligare en dimension med drag av Amarone. Druvorna som brukar dominera är corvina veronese, rondinella och molinara, där största andelen brukar bestå av corvina.


2009 Soprasasso Amarone della Valpolicella (varuprov, 189 kr på systemet) är istället gjort på corvina veronese, corvione och rondinella, där corvione är en ny bekantskap för mig så vitt jag vet. Läser man i Oz Clarkes Druvan bakom vinet, så verkar corvione dock vara en ganska utbredd druva i Veneto men som ofta förväxlas med corvina. Corvione ger dock större druvor, mer färg och mer tannin. Amarone får inte understiga 14% alkohol och inte ha mer än 15 gram/liter i restsocker. Soprasasso ligger på 15% med 10 gram restsocker.

Dessa rätter kräfva dessa drycker!

På senaste tiden har vi hittat en hel del blåbär i vinerna vi har druckit. Vet inte om det är för att vi pejlat in just den doften eller om vinerna faktiskt doftar mycket blåbär, men 2009 Soprasasso är hur som helst inget undantag. Blåbär, lite nästan syntetiska svarta vinbär och körsbär trängs i frukten. Detta kryddiga, unga vin bjuder utöver frukten på en fatig vanilj blandat med sötlakrits och en viss alkoholpräglad pepprighet. M tycker även att hon hittar lite krusbär, men jag vet ärligt talat inte riktigt hur det smakar/luktar så det kan jag inte skriva under på. Dofterna går i stort igen i smaken med blåbär, fat, pepprighet och en viss alkoholsötma och hetta. Svansen har en ganska bra längd och mynnar ut i en eldig pepprighet.

Inte den mest ursprungstypiska av Amarone, men det tycker jag sällan de är i den här prisklassen. Vi drack det tillsammans med bland annat lite lagrade ostar, salami, skinka och en bit choklad och det är ofta då jag tycker att Amarone kommer som mest till sin rätt. Inte tillsammans med mat, utan med lite tilltugg efter en enklare middag. Helst när det dessutom hunnit bli barnfritt. Amarone + tilltugg + barnvakt = årets julklapp? Jag hade i alla fall inte haft något emot det :)  Samtidigt är det lite trist att läsa hur stor del av vinerna över 200 kronor som säljs på bolaget som är just Amarone, när det finns så mycket annat gott att upptäcka. Jag har förresten läst på två ställen nu att Amarone även ska passa bra till Janssons frestelse. Låter galet, men det är inte utan att man blir lite sugen på att ställa fram en flaska på julbordet för att testa.

tisdag 11 december 2012

Uppdaterad sökmotor

Nu är sökmotorn i högerspalten uppdaterad och ungefär 100 webbplatser är indexerade (de flesta aktiva). Vet inte hur många som använder den, men nu är den i alla fall lite mer aktuell.

Vill ni ha aktuell RSS-flöden från svenska vinbloggar rekommenderas BK Wine eller Bonlogg.

That's all for now!




lördag 8 december 2012

2 x rött och lite sött

Några millimeter snö har snabbt och glädjande nog blivit till åtminstone några centimeter. Ett j*vla sjå med att ta ev och på vinterkläder, men ungarna är glada och då är vi också det...och handen på hjärtat så är det fortfarande rätt kul att ta sig ner i pulkabacken.

På tal om barn så är det fantastiskt vad det är lätt för de att skaffa vänner. Vi var iväg en vecka i Egypten under novemberlovet och trots att vi gjort det lite svårt för barnen genom att välja en dansk resebyrå, så tog det inte mer än en halv dag innan veckans nya vänner var säkrade. När det sedan visade sig att sagda vänner även kom från samma stad som vi och dessutom var kompisar med grannarna, ja då fick vi också nya vänner :) Dessa nya vänner fick agera smakpanel när det skulle stiftas närmare bekantskap med nedanstående viner:


2010 Domaine de l'Amauve Seguret Côtes du Rhône Villages Réserve (varuprov) är gjort på 80% Grenache och 20% Syrah. Hälften av vinet har lagrats på gamla och nya fat i 12-14 månader och den andra hälften ar lagrats på ståltankar tillsammans med druvrester för att bevara friskhet och frukt. Vinet blandas därefter och får sedan spendera ytterligare ett halvår på ekfat innan buteljering. Vinet har fått 88 poäng av Mr Parker och Jancis Robinson har visst delat ut 16.5+. Etiketten på baksidan rekommenderar att man dricker vinet inom 15 år, medan Parker och Robinsons drickfönster ligger på 2012-2015 respektive 2013-2018.  Ägarna av egendomen är för övrigt de samma som står bakom Château La Nerthe i Chateauneuf-du-Pape.

2010 Seguret åker i karaffen knappt två timmar innan middagen. Ett litet smakprov direkt från flaskan bjuder på en ganska blygsam doft  med lite unga bär främst. Det är inte ofta som smaken överträffar doften, men det här är ett av undantagen. Även om stunden i karaffen gör stor nytta och lockar fram typiska rhônska toner och kryddor tillsammans med stora mängder blåbär, lakrits och lätta toner av fatlagringen, så är det i munnen vinet kommer till sin rätt. Det här är fylligt och fräscht med sträva tanniner och bra bett i syran. Det märks att vinet är i sin linda och känns just nu, trots vårt gillande, lite spretigt och obalanserat. Tror mer på Robinsons drickfönster än Parkers om man säger så. 

Vinet jämfördes med nästa vin, men även med 2010 Mont Redons Côtes du Rhône eftersom det var det enda Côtes du Rhône på vårt bolag från 2010. Lite haltande jämförelse kanske, men det var den dyraste CdR:en på vårt bolag. Hur som helst kunde man lätt konstatera att Seguret kickade röv med Mont Redon och gick vinnande ur det hela med en klackspark. Borde väl egentligen jämfört med Mont Redon Chateauneuf-du-Pape om det skulle bli rättvist.



Dagens motståndare utgjordes av 2007 Grand Vin de Glenelly (varuprov). Glenelly ligger i Stellenbosch och detta vin innehåller samtliga blå druvor man odlar på egendomen, det vill säga shiraz (44%), cabernet sauvignon (31%), merlot (24%) och petit verdot (1%). Vinet har först legat med skalkontakt i 3 veckor och därefter spenderat totalt 18 månader på franska ekfat, varav 1/3 nya. Decanter har gett 2007:an 17/20, Wine Spectator 89 och Parker 91.

Med tanke på vinets ålder låter jag detta stanna kvar i flaskan tills middagen börjar. Upplevde inte heller samma utveckling under kvällens lopp som det andra vinet, så det behövdes sannolikt inte heller luftas lika mycket. En sak som dock behövde luftas bort var en ganska påtaglig källardoft. Den försvann dock ganska snabbt. Vinet går med begynnande tegeldrag. Doften är betydligt större än Seguret och bjuder även den blåbär, som nästan för tankarna åt vasaloppet och blåbärssoppa. Utöver detta hittar man svarta vinbär, mynta, lakrits och lite gräs. Det finns en svag, svag rökton men trots att jag brukar vara väldigt känslig för det så stör den inte helhetsintrycket. Tanninerna är runda och vinet känns perfekt moget som det är. Svansen har en hygglig längd.

Sammantaget två rätt olika viner, trots att även likheterna finns där. 3/4 av oss (undertecknad inkluderad)  håller Seguret främst. Vinet kan idag uppfattas som lite otillgängligt, men jag tror inte man behöver ge mer än 2-3 år för att få ett riktigt höjdarvin! Grand vin de Glenelly borde nog fundera på att byta namn, för det här är tveklöst nya världen. Större och rundare i dagsläget och med en profil som känns mer publik och drickvänligt. Vilket man gillar mest är nog helt en fråga om preferenser, nya eller gamla världen?


...ah, ja just det! Lite sött utlovade jag också. Till världens godaste äppelpaj (gör en hel istället för flera små) serverade vi lite Château du Juge. Budgetsött som levererade därefter. Kanderade citrusfrukter och äppeljuice. Rätt så tunnt för att vara sött. Här bedrog nog snålheten visheten.

söndag 2 december 2012

2011 Seven Springs Sauvignon Blanc

Första snön i Skåne är ett faktum. Ett par millimeter bara, men ändå. Nu kan kanske julkänslan infinna sig trots allt. Får se till att värma lite glögg imorgon, så borde saken vara biff!

Seven Springs ligger i Kapprovinsen, sydöst om Stellenbosch. Mikroklimatet, med sin närhet till Atlanten, ska visst vara speciellt och närmast likna det i Bourgogne. Producenten är ny och de första vinerna producerades bara förra året. Förutom sauvignon blanc, produceras även viner på chardonnay, pinot noir och syrah.  Vinmakerska Riana van der Merwe föddes 1984, det vill säga är lika gammal (ung) som min yngsta syster. Sin låga ålder till trots har hon hunnit skaffa sig erfarenhet inte bara från hemlandet, utan även Californien och Rhônedalen. Själv har man knappt kollat på sin första MR-undersökning...


2011 Seven Springs sauvignon blanc (varuprov, 149 kr på systemet) är alltså blott den andra årgången av detta vin. Färgen är i det närmaste genomskinlig med enbart en lätt gulgrön nyans. Doften är stor och omisskännligt gjort på sauvignon blanc. Rejält med svarta vinbärsblad, men tack och lov inget kattpiss. Bakom detta döljer sig drag av grapefrukt, persika, päron och lite drag av gräs blandat med en mineralton . Även i munnen dominerar de svarta vinbärsbladen. Syran är hög med en härlig krispighet. Direkt i munnen tillkommer en kort, kort söt piggelinton som försvinner lika snabbt som det kom. Därefter känns vinet helt torrt (restsocker 3,9g/l för 2010). Grapefrukt, päron samt en lätt örtig ton. Syran är hög och uppfriskande. M tycker nästan att vinet känns lite spritsigt, men det håller jag inte med om. Svansen är helt torr med bra längd, hög syra och domineras av svarta vinbär.

Vinet säljs som det är nu enbart i 6-pack och jag förmodar att det är för att få lite lönsamhet i det hela med systembolagets gällande regler och tariffer för viner i beställningssortimentet. Tycker man att 6 x 149 kr är mycket för ett vin som man aldrig provat kan man istället prova Bizlings blandade låda för 900 kr, där vinet även ingår. Ska kolla upp om det är 2011:an som är den aktuella årgången. Hur som helst så var det här en riktigt trevlig bekantskap och även om vi inte är sådär vansinnigt bevandrade vad gäller sauvignon blanc så vågar jag påstå att det här på intet sätt hade fått skämmas för sig i systemets ordinarie sortiment. Bara att hoppas på att den hittar dit.

PS. Även Diderot verkar hålla med (årgång 2010)

PS II. 2011 är den aktuella årgången i blandlådan enligt leverantören.

PS III. Även efter fyra dagar i kylen är resterna av vinet riktigt gott. Förutom svarta vinbär finns även rejält med fläder. Fanns nog där från början också, men då lyckades jag inte plocka ut det.

Man får passa på när tillfälle bjuds. Snö!