2009 Villa Marina Rosso Conero

2009 Villa Marina Rosso Conero (varuprov, 79:- på systemet) började säljas 1 oktober. Munskänken gav den betyget 12,5 och omdömet mer än prisvärt (+). Även BK Wine är positiva och ger till och med fyndstämpel. 100% Montepulciano som skördats för hand och som fått spendera 10-12 månader på franska ekfat.

Vi möts av en relativt stor doft, med framför allt unga, syrliga (körs-)bär med en lätt kryddighet.
Rejäla drag av lakrits/salmiak på det. Även i munnen känns vinet ungt och saftigt (inte saft-likt). Medelfylligt och lättdrucket. Hygglig längd på svansen som bär drag av peppar och chili.

En sväng för att hämta dottern på hennes första (sannolikt inte sista) kalas på Laserdome gjorde att vinet fick stå och luftas någon timme. Väl hemma igen tycker jag det hänt oväntat mycket med vinet. Frukten känns betydligt rundare med mogna plommon främst. Även fathanteringen blir mer påtaglig. Liten lätt touch av paprika. Pepprigheten i svansen har även den fått sällskap i form av choklad. En viss eldighet (13,5%) dyker upp och drar ner helhetsintrycket en smula.

M gillar det starkt och när jag berättar att det kostar 89:- ger hon tummen upp och säger att vi absolut ska köpa fler flaskor att ha på lager. När jag sedan konstaterar att det faktiskt kostar 79:-, så känns det som en lågoddsare att tro att kommer inmundigas fler flaskor (ffa om det är M som åker till systemet). Ett utmärkt all-roundvin som passade finemang till gårdagens hemmagjorda pizza. Väldigt lättdrucket och jag är beredd att stämma in i hyllningskören för den prislappen. Tycker nog att vinet var som bäst direkt ur flaskan, men det är nog en fråga om preferenser. Ungt, friskt och  syrligt kontra mer runda toner och ek (och då tyvärr lite eldighet).

PS. Slatten som blev över mådde inget vidare av att spendera två dagar i kylskåpet.

Snart så...

Snart blir det nya vyer

Det är inte brist på intressanta viner värda att blogga om som gjort att aktiviteten har varit extra låg på sistone. Prioriteringarna har helt enkelt legat på annat håll. Blir nämligen höganäsbo nästa år och fokus senaste tiden har helt legat på att sy ihop försäljningen av vår nuvarande villa och äntligen börjar vi se ljuset i slutet av tunneln...

Lite kort om de viner som hunnit passera gomseglet:

2011 Tua Rita Kent I Edizione har visst efter att vi druckit den lyckats kvala in till det ordinarie sortimentet. Tre olika "kent-varianter" finns visst och jag läste att de var ute efter ett bra bordsvin som man drack i stora klunkar...och det här är precis det. Ett fräsch, saftigt vin som man gärna dricker klunkvis av. Tror minnet av vinet var bättre än själva upplevelsen, men efter vad man läst om andra "musikviner" så är det har nog riktigt bra. I prisklassen runt 120 kronor är dock konkurrensen tuff och jag har svårt att motivera prislappen. Sänk priset med 30 kronor och du har ett klockrent vardagsvin.

2007 Castello Banfi Brunello di Montalcino var lite av en besvikelse. Inget dåligt vin alls, men jag ahde förväntat mig mer. Kändes lite endimensionellt. Har inget vidare facit med Banfis viner hittills.

2008 Sokol Blosser Dundee Hill Pinot Noir fick sätta livet till när kontraktet var underskrivet. Har gillat det förr och så även denna gång. Lite glest i mittenpartiet och hade kanske kunnat vara en aning med kraftfullt för att få riktiga topp-poäng som jänkar-pinot, men doften är riktigt trevlig!

2010 Zeni Bardolino Superiore. Har inte en helt okomplicerad relation till Livets Goda, men när de gör tummen upp för ett vin som kostar under 300 kronor (89 kronor), så blev lusten att prova för stor. Och jag kan inte annat än håll med. Det här är riktigt trevligt för den pengen! Inte man ska ligga på för länge, utan njut av den friska frukten bums!

2003 Château Fontebride är ett av systemets standardsauternes och vi har druckit en hel del obloggade flaskor genom åren. Hade en 2002:a och 2003:a liggande och ser man till årgångstabellen borde 03:an ha en livslängd än 02:an, men när jag jämförde de båda så hade den yngre flaskan en påtagligt mörkare färg än sin yngre broder. Färg före årgång och det kändes klokt så här i efterhand. Lite oxiderade drag, men ändå gott. Honung, kanderade citrusfrukter, mandelmassa och lite rostade nötter. Sött är gött!

2010 Pétalos. Det här var galet sa M! Tyvärr inte på något positivt sätt. Dricker inte spanjorer särskilt ofta och det här får oss nog inte att dricka de oftare...

 Pétalos blev inte bra trots luftning.

Sött kan man aldrig få för mycket av. Perfekt till äppelkakan!