Sommarviner att förglömma

2010 Basilisk Shiraz Mouvèdre. Kryddigt med galet mycket vitpeppar blandat med mentol. På gränsen till odrickbart.


2010 Bricco Quaglia från La Spinetta drack vi förra året. En flaska överlevde jordgubbssäsongen då och fick sätta livet till igår.Lätt pärlande med en behaglig friskhet och en balanserad sötma. Blommigt med rikligt med fläder. Underbart till lättare sommardessert! Verkar tyvärr inte finnas kvar på bolaget.


2008 Castel Forte Amarone della Valpolicella som våra gäster hade med sig var tyvärr en besvikelse. Sparsam i såväl doft som smak. Kändes inte särskilt spännande. Lägg till några tior och köp Capitel d'Roari istället.


2009 Paul Cluver Pinot Noir - Nyhet, inte het. Rostad Pinot-frukt, mycket hallon. Ganska mainstream med en lite irriterande beska. Ok, men för 120:- finns det betydligt bättre alternativ.


Inte så mycket att hänga i julgranen (majstången) alltså. Vi letar vidare...

Belöning

...efter "sommarens" första joggingtur :)

2010 M. Chapoutier Petite Ruche Crozes-Hermitage

Nyss hemkommen från grannlandet i väster (Norge alltså) korkar jag upp en flaska franskt för min kära sambo. Vet inte riktigt vad som fick mig att beställa Petite Ruche, men jag har för mig att det var en annons i någon vin(relaterad)-tidning. Okända C-Z från känd producent vill man ju gärna testa.

Lite av ett barnarov kanske, speciellt som vinet åker direkt från flaska till glas utan att passera dekanter. Petite Ruche doftar varmt och något örtigt, med en ungdomlig pepprighet. Svarta vinbär och hallon, tillsammans med diskreta toner av ek. I munnen känns vinet tyvärr något glest och vattnigt och syrorna har ännu inte funnit sin plats utan spretar lite. Vare sig jag heller sambonblir särskilt imponerade. Vinet hade säkert vunnit på att få ligga till sig minst ett år och den halva flaskan som åkte in i kylen hade varit trevlig att prova imorgon. Det får dock sambon stå för, för jag tar med mig mina dragnaglar ner till Näset för att spana fåglar, 08:or och fina(re) vinare. ;)

PS. Parker gav det 87.

2004 Pata Negra Gran Reserva

Något av en milstolpe kanske med bloggens första, förhoppningsvis i raden av många, varuprov.

Klingar Bodegas los Llanos bekant? Ska inte säga att det borde göra det om man är akademiker, men för mig var Señorio de los Llanos ett stående köp när det var dags för fest eller middag under lundatiden (när man gått över från rävgift som Castillo de Gredos etc det vill säga). Jag har till och med en kollega som fortfarande alltid bjuder på det när det vankas tjejbesök. ;)

Pata Negra från samma producent ligger några tior högre i pris och är en gran reserva och har därmed uppnått en något högra ålder. 18 månader har den nämligen fått spendera på franska och amerikanska ekfat (oklart hur stor andel som är nya). Jag har inte så bra koll på de spanska vinlagarna, men jag har för mig att gran reservor från Rioja ligga ännu längre på fat. Faten är i alla fall påtagliga i såväl smak som doft.

Vinet är rätteligen placerat i kategorin kryddigt & mustigt enligt systembolaget. Det här vinet är nämligen rejält kryddigt, med en rejäl pepprighet som gränsar till chilihetta. Åldern har inte varit snälla mot frukten som är åt det glesa hållet, med främst mörka körsbär. Lite gräs blandas med choklad och tobak. Vinet är drygt medelfylligt med klara mognadsdrag. Tanninerna är något träiga och uttorkande och svansen har en hygglig vaniljpräglad längd. Nämnde jag ek? Ek. Ek. Ek.

Sammanfattningsvis tycker jag vinet klarade sig klart bättre än förväntat efter Svenssonsmakarens totaltsågning. Publikt och kan säkert gå hem hos en hel del hushåll i sommar. Ett helt ok vin att njuta bums, gärna till en bit grillat. Min köra sambo var väldigt fascinerad av den peppriga doften och med lite (mycket) mildare ekhantering hade det nog kunnat bli riktigt prisvärt.

Inte längre i sin linda. Drick bums!

PS. Fler har provat.

Kort, kort om 2 x Provence

When in France, drink Provence...eller nåt åt det hållet. De här flaskorna inköptes förvisso i Provence, men vi korkar upp på hemmaplan.

Tog inga anteckningar, men 2007 Val d'Iris Cuvée Eva bjöd på en fruktighet som förde tankarna till grenache och en viss pepprighet som skvallrade om en del syrah. Verkligheten visade sig vara 74% syrah, resten cabernet sauvignon. Inte helt rätt på det alltså, men hur som helst riktigt gott! Man ska väl inte försöka göra vindrickandet till något tekniskt, men jag gillade den lilla informativa pdf:en som fanns på producentens hemsida. Har en flaska till och den får nog vila något år.

2009 Chateau l'Afrique var betydligt ungdomligare och här var jag mer inne på större andel Syrah. Visade sig naturligtvis vara huvudsakligen Grenach :) Även detta ett trevligt vin, men jag tror nog föregångaren drog längsta strået.