måndag 28 maj 2012

2007 Pussy King of the Pirates by Pontus!/Xavier




Ibland är det svårt att sätta korkdragaren i flaskor som man bara har något enstaka exemplar av. Ibland drar man på det för att man inte hittar rätt tillfälle, inte vet om det är färdiglagrat, inte vill göra sig av med flaskan. Eller som i det här fallet, man är för kär i etiketten (och namnet).

Johan P har redan beskrivit det hela fint, så egentligen är inlägget lite överflödigt. Hur som helst ett vin framtaget av restaurang Pontus! i samarbete med Xavier Vignon i Rhônedalen. Vinet som är gjort på 60% Syrah, 25% Grenache och 15% Mourvèdre är framtaget främst för restaurangen, men det släpptes några flaskor på systemet i december 2009. Jag tog det inte på etiketten utan på beskrivningen i allt om vin som jag läste en del då. Minns inte vad det stod, men betyg var bra och man gav det en bra framtid i källaren.

Ett vin av Pontus!

Namnet kommer från titeln på en bok av Kathy Acker  och den fantastiska etiketten är gjord av Liselotte Watkins.

...eller Xavier Vignon?

2010 Pussy King of the Pirates har en dov doft av mörka, solmogna bär där björnbär och plommon sticker ut. Detta blandas med toner av vitpeppar, mandel, pinjenötter och vanilj. Den dova frukten går igen i smaken och blandas upp av en viss eldighet och bra syra. Lätt sträva, matvänliga tanniner. Svansen är något tunn, men hänger kvar länge.

Tvivlar lite på allt om vins bedömning att det här vinet hade mycket att vinna på att ligga. Tror Johan P gjorde rätt som klämde sin relativt omgående. Eldigheten lär nog tyvärr bara bli mer påtaglig allt eftersom. Hur som helst så var det inte alls dumt, bra matvin! Vår sista flaska lär ryka under sommaren.




Till efterrätten (jag var ju tvungen att korka upp Pussy till sambon på mors dag) provade vi en gammal bekant. Minns inte att jag var sådär jätte begeistrad sist, men när jag läser anteckningar så verkar jag ha varit det. Begeistrad blev jag i alla fall nu av 2010 Nederburg Noble Late Harvest. Stor, fin doft av passionsfrukt, mango och andra tropiska frukter. Lite honung och en gnutta äppeljuice. Lagom söt och med en fin syra som balanserar upp det hela. Rikligt med kanderad frukt och citrus på tungan. Kostar visst en tia mer nu än sist, men det här är ett riktigt trevligt köp för den pengen. Vi kommer köpa några till och förhoppningsvis kan vi hålla fingrarna borta, för jag tror det kommer vara ännu godare om något år.

Till nästa gång. Sommaren verkar vara över för denna gången. 8°C skulle det bli imorgon enligt tidningen och vi som gott och kärat ner oss i ett hus nära stranden i grannkommunen som vi ska titta på för andra gången nästa vecka. Blir kanske en helt annan upplevelse att se det i regn och rusk.

måndag 14 maj 2012

2 x 2009 Côtes du Rhône

Helg nere på Näset tillsammans med goda vänner och  totalt 6 barn. Fullt ös medvetslös med andra ord. H#*§vete vad det kan blåsa där nere! Var nere på stranden och skulle dricka lite varm choklad i badhytten och kolla på kitesurfare. Såg fantastiskt kul ut, men att man vågar ge sig ut i 20m/s övergår mitt förstånd. Stranden fick vi snart överge eftersom det kände som vi gett oss in i en sandblästringsmaskin. Desto roligare då att stå ute på vågbrytaren och se vågorna skölja över kanten.

Väl hemma fick barnen värma sig med lite choklad och vi vuxna tog istället (något senare ska tilläggas) fram rödtjutet. 2009 Guigal Côtes-du-Rhône ställdes mot 2009 Domaine Santa Duc Côtes-du-Rhône Les Quatre Terres. 20 kronor skiljer vinerna åt. Exakt hur (antagligen hur snarare än om) druvsammansättningen skiljer sig åt lyckas jag inte klura ut, då jag inte hittar vad som ingår i Guigal's CdR. Dom. Santa Duc har i alla fall gjort sin på 70% grenache, 25% syrah, samt 5% carignan och cinsault. 14% respektive 15% alkohol.

Heads-up så bjuder Guigal:en initialt på en något mindre doft. Bären känns något mer solmogna och doften drar mer åt chark. Inte helt oväntat är även faten mer påtagliga och vaniljen drar lite åt smörkola. Santa Duc:en å andra sidan känns lite mer örtig, jordigare och drar åt björnklister och bären har en yngre, friskare ton. I munnen bjuder Santa Duc:en på en högre syra och något strävare tanniner. Även svansen har en längre (syrligt) avslut. I grund och botten är dock dofterna rätt lika och det går inte att ta fel på ursprunget.

Vilket är godast? Det svaret får du inte av mig. I grund och botten hyggligt lika och ursprungstypiska. Santa Duc:en är, med sina strävare tanniner och högre syra, mer matkrävande och Guigal:en således enklare att njuta av rakt upp och ner. Dött lopp tycker jag. Kanske får tjugolappen avgöra? Våra vänner tyckte Guigal:en drog längsta strået.

Helgen bjöd även på 2005 Marqués de Murrieta Reserva. En klassisk Rioja. Dill och ek. Solmogen frukt med något för låg syra för min smak. Har fortfarande inte fastnat för Rioja. Fick även i oss en flaska 2008 Capitel de'Roari. Årets vin enligt munskänkarna förra året om jag inte miss minner mig. Lite dyrare nu än när vi började dricka det (185 mot 159 om jag minns rätt), men jag gillar det här vinet skarpt. Sällan blivit besviken.

tisdag 1 maj 2012

2010 McManis Petite Sirah. Årets grillvin under hundringen?


Glöm nu för allt i världen inte att deklarera! Själv satt jag uppe till kl 01 i förrgår och gjorde klart mitt. Gick snabbt, började bara sent.

22°C visade termometern idag! Rapsfälten blommar redan. Hade tänkt grilla och korkade därför upp en av Weber-grillens gamla kompanjoner, McManis Petite Sirah. Värmen gjorde dock att vi inte riktigt orkade grilla. Det gjorde sig dock helt ok till köbepizzan. Här snackar vi muskler! Eller i alla fall ek. Det finns så mycket ek (läs ffa vanilj) att det nästan blir lite tramsigt. Solmogna bär (björnbär och blåbär) och visst finns det en liten restsötma, men jag håller inte riktigt med systemets tolkning med drottningsylt. Lite kaffe och en diskret pepprighet. Hygglig svans med smak av...vanilj. Måste säga att minnet av vinet var bättre. Som ni förstår lite för mycket ek. Vet inte om mina preferenser har ändrats eller om det var avsaknaden av grillbiten som gjorde skillnaden. Ett populistiskt vin som säkert går hem i många trädgårdar i sommar...dock inte min.