2005 Chateau la Reyne "Le Prestige"

Vi fortsätter på vår inslagna linje med lite (för oss) ovanliga druvor. Nu har turen kommit till Malbec, eller Côt noir som den också kallas i Cahors.

Le Prestige är gjort på 100% Malbec och vinstockarna är i snitt 35 år gamla och uttaget verkar ligga runt 27 hl/ha. Vinet har spenderat 22 månader på fat (om inte min gymnasiefranska helt förfallit).

Färgmässigt hittar man inte många tecken på mognad. Märk och tät med blålila nyanser. När vi stoppar ner näsan möts vi av en rejäl dos mogen, mörk frukt med plommon som huvudingrediens. Det hela blandas med rostade fat, nejlika, choklad, korinter, örter och tobak. Viss mognadstendens, men doften känns samtidigt inte jätteutvecklad. Även smakmässigt domineras bilden av ett fylligt vin med söta plommon och fat. Vinet är initialt något kallt, vilken framhäver en frisk syra (som sedan lugnar sig och blir relativt modest). Tanninerna är fortfarande ordentligt sträva. Ganska bra längd. Med lite stigande temperatur gör den sjunkande syran att vinet kanske känns lite platt, men i övrigt tyckte jag det här var riktigt trevligt.

Ser att Finare Vinare var inne på 2012 som en bra tidpunkt för vinet och jag kan bara hålla med. Samtidigt är jag övertygad om att jag skulle uppskatta det här även på dess tio-årsdag. Kostar fortfarande under hundralappen på systemet (årgång 2009) och för det priset tycker jag nog att det är fyndvarning. 88+

PS. Fler har provat.

2005 Domaine de la Colline Chinon

Årets första bi, humla, nyckelpiga och myra. Gräslök och dragon har tittat upp och min citrusplanta verkar ha klarat vinter i år också. Ja, första veckan som pappaledig bjöd på riktig vår och en härlig försmak på hur lätt, glatt och underbart det kommer bli. Nja, nu överdrev jag kanske en smula. Ett barn på dagis mellan 9-14 och ett å skola mellan 8-13. Känns som jag inte gör annat än att hämta och lämna. Men mellan 9-13 är det lugnt och skönt (det är faktiskt de stora som är jobbiga)

Nog om det. Igår drack vi ett vin gjort på 100% Cabernet Franc, vilket verkligen inte hör till vanligheten här hemma. Domaine de la Colline har vi druckit en gång tidigare, blint hemma hos en kompis som ville se om vi klarade att pricka druvan. Köpte eg vinet för att "ge igen", men eftersom nämnda vän bor i Stockholm och vi inte ses så ofta så fick vinet stryka på foten tillsammans med en enkel sallad. Inköpt på bolaget för cirka 3 år sedan.

2005 Domaine de la Colline har spenderat några år i källaren, men känns ändå ung. Färgen är mörkröd och något transparent. Trots att vinet kommer direkt från källaren och är lite för kallt är doften relativt stor. Doften känns ren med syrliga bär, lite jordkällare, metall, pinjenötter och lite grönt. Lite svart vinbär, inga hallon. Ingen ek (vinet har spenderat 6 mån på ståltankar). I munnen bjuds vi på ett friskt, relativt slankt vin. Lite mineral blandat med lätt sträva tanniner. Syrligt, relativt kort slut.

Inget stort vin, men annorlunda (för oss) och gott. Glöm nu inte sommartid inatt. Printemps est arrivé!

2009 Julicher 99 Rows Pinot Noir

Skåningen överlevde både nedfart på skidor och sträckkörningen hem. :)

Inga anteckningar från ovanstående vin, men det var riktigt gott! Druvtypiskt så det förslår, med mycket mogna jordgubbar och söta körsbär. Mjuka tanniner och bra längd...och tro det eller ej, det funkade riktigt bra till korv stroganoff.

Har för mig att det fick ett - (minus) i munskänken, men det hittar jag inte nu. För er som går i gång på Kronstam(?) kan jag berätta att han gav betyg bästa köp (kvalitet 3).

Fick bara ett och ett halv glas (syrran och hennes kille kom på besök de sista dagarna) och det var på tok för lite.

2010 La Coterie, Ventoux

Så fort vi sippat på det här vinet konstaterar M att hon inte är förtjust. För syrligt. Jag tror hon ätit på nåt precis innan som ställde smaklökarna lite på sned. Visst är syran hög och allt med det här vinet skvallrar om dess ungdom. Mörklila färg, ung frukt, höga syror och oväntat sträva tanniner. Betydligt slankare än Chateau Pesquier Quintessence, vilket mig veterligen är det enda ytterligare vi druckit från Ventoux. Var väl egentligen mest sugen på en kall öl och en bastu efter en dag i skidbacken, så frågan är om vi inte ska återvända till det här när vi kommer hem. Jag tyckte hur som att det var gott i all sin enkelhet.

Gôut bjuder på utförligare recension.

2010 Tommasi appassimento

Nä, det här dricker vi inte igen. Näsan fortfarande ur fas, men det här kändes tunnt, tråkigt med lite brända fat.

2009 Donna Maria

Nästäppa. En vindrickares mardröm och kanske det mest meningslösa av alla förkylningssymptom. Sitter och funderar lite på det evolutionära syftet/fördelen med att bli täppt i näsan. För det måste väl finnas något bra med det annars borde det inte existera enligt Darwins principer (eller Guds för er som hellre tror på hans förmågor)...

Evolution i spel eller ej. Här sitter jag nu med en ordentligt däppt däsa. Ställer fram en flaska 2009 Donna Maria Syrah på bordet mest för damernas skull. Och de gillar det, flaskan går åt så snabbt att jag nästan blir lite trumpen att jag inte fick mer än ett glas. Kanske lika bra, för att ge mig vin är lite som att kasta pärlor för svin just nu. Näsan fungerar i alla fall såpass att jag plockar upp en rustik ton med begynnande mognad med mogen frukt av björn- och blåbär i frontlinjen tillsammans med fatig vanilj och lite parfymerade örter. Vinet ligger rätt trevligt i munnen med ganska sträva tanniner och en bra längd med ett fruktpackat avslut. Tyvärr gör dock de 14,5% sig lite för påminda och eldslandets själ har visst följt med ner i flaskan.

Damerna gör alltså tumme upp. Själv tycker jag det blev lite för eldigt. Nu dags för lite nässpray.