söndag 4 december 2011

Battle of Nygårda...och en slurk La Clape


M's syster med ingift italienare på besök. Har alltid lite svårt att ställa till med större vinspektakel när någon är gravid och inte riktigt kan vara med. Försöker utmana smak- och luktsinnet genom att istället greppa en flaska fatlagrad Nygårda julmust på systemet, en 33:a "standard" Nygårda på Willys och en äldre variant av densamma ur källaren. De två 33:orna har bäst-före datum 11 Feb 2010 respektive 11 jan 2013. Cirka tre år mellan tappnigsdatum alltså. Kanske lite oansvarigt att bjuda en gravid på något som gått ut för snart två år sedan, men alla lever i alla fall och har hälsan idag. Förra året provade vi två flaskor med cirka två års skillnad i bäst-före datum och då gick den yngsta flaskan segrande. Förväntningarna är alltså att den yngre av de två 33:orna ska vara att föredra. Den ekftslagrade julmusten, eller som det också står: Vintage oak 2011, är lagrad 6 månader på bourbonfat.

Musten serveras halvblint till de övriga. Vi plockar ganska snabbt ut vilken respektive flaska är. Flaska 1 är den yngre standardvarianten, men kryddor och lite skarpa syror. Flaska 2 är den utgångna standardflaskan. Ur det glaset stiger en ganska funky doft som för tankarna till laktobaciller och sur mjölk. Smaken är rundare med dragning åt kola och möjligen är den något mindre söt. Flaska 3 har utan tvivel lagrats på bourbonfat. Tydlig whiskydoft med klara inslag av karamell. Mer skum än i de föregående. Även smaken bjuder på karamell, tillsammans med kaffe och choklad. I kombination med en lägre sötma är denna betydligt vuxnare i sin smak (och barnen tycker inte om den).

Alla tyckte vi väl att den gamla hederliga musten var bäst, men vill man ha lite mindre sötma och mer vuxentouch funkar den fatlagrade utmärkt.

Lite vin har vi naturligtvis även fått i oss denna helgen. Föräldrarna var snälla och köpte med sig tre flaskor 2009 Château L'Hospitalet La Clape på deras senaste Frankrikeresa och i går fick första flaskan sätta livet till. Allt skvallrar om ett ungt vin. Blårödfärg, ung doft med massor av syrliga bär och en härlig friskhet i munnen. Lägg till detta även lite fat och något sträva tanniner. Gott, men kanske inte riktigt harmoniskt ännu. Har nog en del att vinna på att ligga lite och hitta harmonin helt, men jag tvivlar på att den klarar de 10-12 år som baksidan vill göra gällande. Vi tittar väl till flaska nummer två om 2-3 år. Bör poängteras att noteringarna är från dag två. Första dagen åkte det fram lite sent och det enda jag la på minnet var att vinet kändes väldigt varmt när det serverades rumstempererat.

2009 Selma har också slunkit ner. Var bara tvungen att testa ett vin som har samma namn som dottern. Sydafrikan gjord på 90% Shiraz och 10% Cabernet Sauvignon. Ingen rök var väl det mest positiva. Solmogen frukt med kryddor, fat, choklad, kaffe och peppar. Relativt runt. De 14,5% lyste tyvärr igenom ganska tydligt. Inget jag rekommenderar och absolut inte värt 149:-.

2 kommentarer:

Svenssonsmakaren sa...

Haha, som jag har väntat på denna post. Har fortfarande inte fått fingrarna ur och provat mina lagrade exemplar av Nygårda. Antar att de troligtvis har övergått i sump men vem vet :)..

Vård o Vin sa...

:)
Jag tror ju att Nygårda är som bäst ett år efter tappning. Men har du sparat dina flaskor lika länge som jag så är det nog hög tid (högtid ;)

Men, vem vet. Du kanske har fått dina från en bättre batch