Fler gråa hår och ett besök i Malmö

One year older, none the wiser. Ännu en i raden (av ganska många känns det som nu) födelsedagar. Barnen följer med mina föräldrar hem och M och jag lånar fars lägenhet i Malmö och trotsar snö(o)vädret för ett besök på Restaurang Atmosfär. Tror mig ha hört att restaurangen realtivt nyligen bytt ägare och man har därmed infört ett nytt koncept. Alla rätter har ungefär samma storlek och kostar lika mycket, 110:-. Spontant känns det som en rätt så rolig idé, men jag hade samtidigt gärna sett att det fanns lite fler rätter att välja på. Det första man möts av i entrén är ett diplom som förkunnar att man fått omdömet tre klasar av munskänkarna pga deras vinutbud. Vinlistan var på intet sätt jättelång, men icke desto mindre imponerande med en 3 liters Ornellaia som dyraste pjäs (10 000:-). Svårt att jämföra priser, men t.ex. 500:- för en flaska 2005 Roger Perrin Chateauneuf-du-Pape kändes inte som någon stöld. Jag startar hur som upp kalaset med en Foie Gras-terrine och eftersom jag inte provat med dess klassiska följeslagare Sauternes faller valet på 2005 Le Dauphin de Guiraud. En riktigt trevlig kombo, även om vinet inte levde upp till förväntingarna. Hade egentligen det mesta man kan begära av en Sauternes, men i lite för liten dos. Lite i yngsta laget. Har några flaskor själv hemma, så det här var ändå ett bra sätt att prova det utan att känna att man gjort ett barnarov. Härnäst tog båda lamm med rostad vitlökssås och rotfrukter. Himmelskt gott! Varför äter man inte lamm oftare? Hur som så tog M ett glas 2007 Chianti och jag 2005 Gigondas. Kommer tyvärr inte ihåg vilka producenter det var, men Chiantin vann på en större och mer intressant doft. Gigondasen var lite mjäkig. Efterrätten, i form av chokladfondant med tillbehör, fick göra sällskap av...en kopp kaffe!

*

Dagen efter bjuder föräldrarna på renfilé. Pappa har varit och letat i gömmorna och fiskat upp en 1975 Château de Pez, Saint-Estèphe. Man vet aldrig hur vinerna förvarats och oftast inte heller om de tillhör de finare slotten. Googlar lite och får i alla fall reda på att slottet 2003 klassats som Cru Bourgeois Exceptionell, vilket ju låter lovande. Korken är mer än lovligt indränkt, men utan tecken till läckage och även nivån i flaskan får anses som bra med tanke på åldern. När man väl sticker ner nosen inser vi i alla fall till vår förtjusning att vinet fortfarande lever. Lite rosvatten blandat med Sherry och en gnutta choklad och läder. Absolut inget stort vin och det är lite i tunnaste laget med en viss beska i eftersmaken, men kul ändå!. Tanninerna gör sig fortfarande påminda. 82-83p

Vi ställer vinet mot en flaska 2005 Luigi Righetti Amarone della Valpolicella Classico. Ni som prenumererar på vinavisens veckobrev kommer säkert ihåg diskussionen och misstankarna om man verkligen kan tillverka en amarone som går att sälja för 80DKK eller huruvida de som varit ute till försäljning i Danmark för just det priset i själva verket var oäktingar. Nu köptes visserligen det här vinet för drygt 2 år sedan, men betingade då just 80DKK på Netto. Drack det för drygt ett år sedan och då imponerade det absolut inte. Inte heller denna gång när vi några större höjder. Oväntat mogen doft, med lite körsbär, chark och choklad. Bra syra och ok längd. Den i särklass tunnaste amarone jag druckit. Man undrar nästan om det inte är en vanlig Valpolicella i flaskan... 84p

Hittade även (till min fasa) resterna av 2005 Tamellini Recioto di Soave som dracks för 2 veckor sedan, när jag sist hälsade på. Trodde att den halvfulla flaskan skulle vara mer eller mindre dålig efter så länge i kylskåp, men den visade upp sig i all sin prakt med mango, aprikos, lite mandel och en gnutta citrus. Letar förgäves efter den melon som Sveriges amaronekännare Henrik Ungerth hittade när han provade. 92p

*

2007 La Bastide Blanche Bandol Rouge. Bandol hör inte till vanligheterna för oss, även om det finns lite i källaren för framtiden. Än så länge har ingen anklagat Vård & Vin för att vara trendsättare när det gäller vinflaskor i ropet...och så inte heller denna gång. La Bastide är onekligen i ropet just nu och det med all rätt. Vinet behöver luftas ordentligt och med lilltjejens simskola mitt i förberedelserna, så hann det inte ritkigt få den tid i karaffen som det behövde. Tog Aeratorn till hjälp, men vinet fortsätter att utvecklas hela kvällen som bevis på luftbehov. Doften är relativt stor redan när den hälls i karaffen. Dova, mörka bär med klara chokladtoner. Bra fatkänsla och en tydlig kryddighet, som efter hand övergår i en mer och mer tydlig rosmarinton. Lite mer tanniner är förväntat efter Finare Vinares inlägg och utan innan maten gör det sällskap känns det ganska strävt. Dofterna går igen i smaken och även om våra gäster inte verkar övertygad, så njuter i alla fall jag. PS. vinet är gjort på 70% Mourvèdre, 25% Grenache, 3 % Cinsault och 2% Carignan och är ekologiskt framställt. 88p

PS. Bilden är hämtad från wikipedia. Fler som haft tillgång till just den årgången ;)

Efter föregående inlägg känns det närmast fånigt att vinblogga, men man får tacka högre makter att det gick väl. Och varför inte hedra dessa med vin?

Den gångna helgen avnjöts porterälgstek (kan det verkligen heta så?) med kantarellsås och hasselbackspotatis. Underbart! Min lott var att bidra med vin, och tog med SB:s standardbrunello Col d´Orcia 2004 vilken visade sig vara en tämligen slank och tanninrik upplevelse som inte åtnjöt några stående ovationer (87). Möjligen delvis beroende på undermånliga vinglas av V-utseende med grovt glas, effektivt utvädrandes doftupplevelserna. Det fick två timmar på karaff innan servering, kanske för lite? Hur som helst tror jag inte att några direkta underverk kan ske med varken tid eller luft. Flaska två var en Allesverloren Tinta Barocca 2007 (89) som fyllde upp kostymen bättre. Till dessert serverades ostkaka och en Chateau Dereszla 5 putt 2004 (90) som spelade väl ihop med ostkakan.

I övrigt har jag köpt på mig två lådor av den i bloggosfären omtalade Produttori del Barbaresco 2006 från Philipson Wine, vilket får betraktas vara årets kap, trots den tidiga timman. (91)

I julhelgen bjöds på en mogen Bordeaux: Ch. Calon-Ségur 1990 som erbjöd allt man kan förvänta sig av en sådan! (93)

Jag har också lärt mig uppskatta det oerhört söta, russin/knäckkoncentratet Don PX från Toro Albalá som finns på SB. Fungerar som substitut till glassens kolasås om den skulle vara slut. Nöj dig med några centiliter, mättnaden kommer snabbt...

I övrigt väntar dryga året med halvflaskor i vårt hushåll, så guldklimparna får vila ett tag till...

Uppdatering

Det gångna året höll på att ända med förskräckelse, då lillgrabben blev påkörd av en bil på väg till pulkabacken första dagen med snö. Nu hade han änglavakt och klarade sig, trots att han blev medsläpad 10-15m, utan några större(fysiska) men. Det hela ledde dock till lite andra prioriteringar och den nystart på bloggandet som jag hade tänkt mig kom helt på skam... Har inte skrivit ner en enda anteckning de senaste vekorna, men tänkte ändå skrapa ihop det som fortfarande ryms i minnet.

2006 Produttori di Barbaresco Sveriges mest bloggade fynd just nu? Ja, antagligen. När det säljs till det facila priser av 80 DKK, rinner det i mungiporna på alla stackars Stockholmbloggare (och många andra också för den delen). Bara att lyfta på hatten för min far som var snäll att ta bilen över till dansken och införskaffa en låda. Ungt, fruktigt och strävt. Ritkigt trevligt för den slanten (även om farsgubben inte var så förtjust). 88-89p

1999 Babi Soprani Barolo fick agera motståndare och det hela mynnade ut i ett dött lopp. Fylligare och mer moget (nähä!) med en rejäl dos choklad. Fortsatt något sträva tanniner. 88-89p.

2004 Tamellini Recioto di Soave. Har sagt det förut och säger det gärna igen. det här vinet är fantastiskt. Bärnstensfärgat med ton av mango, aprikoser och fikon. Milslång eftersmak. Bästa söta vin 2008 och 2009. Håller den platsen även i år, men man får ju nästan hoppas på tronskifte snart...frågan är bara vad som ska kunna matcha det. Tyckte i och för sig att det var lite vassare sist, men det kan även vara dagsformen. 93-94p.

2006 Rocca Guicciardia Riserva var en ny (trevlig) bekantskap för undertecknad. En rejäl portion rostade fat, men även mörka, mogna bär blandat med kaffe och choklad. Relativt sträv och kan säkert "ligga till sig" som överläkaren på psyk sa om alla som skrevs in för att hon var för bekväm för att ha någon högre omsättning på sin avdelning... Köper gärna några fler. Provades på halvflaska. 85-86p.

2003 Finca el Puig har däremot druckits och gillats tidigare. Dracks på nyår i sällskap med en ung Crozes och fick dä en väldigt tydlig portvinslik sötma. En av förra årets absoluta favoriter.

2001 Allesverloren Fine Old Vintage har också lyckats slinka ner. Tidigare flaskor av varierande årgångar har alltid fått tummen upp. Tycker att de vinner en hel del på att få ligga något år. Kan var detta dock lite i längsta laget. Kändes ovanligt eldigt, menannars var det fint.

Provade även D'Arenbergs 2006 d'Arry's Original och insåg att det nog inte var någon höjdare. Glömmer mina kvarvarande flaskor ett tag och ser om det kan locka fram lite gillande nästa gång. 78-79p.

Det var allt för den här gången. Börjar druvkurs hon munskänkarna i februari, så om inte annats så hoppas jag det blir lite fortlöpande info från den...

PS. Kör försiktigt i halkan!