Som tvåbarnsförälder känns champagnegalopperna på Östgöta Nation i Lund ganska fjärran såhär års. På den tiden var det krypavstånd till lägenheten, hem och duscha av sig det värsta och ut och på det igen. Nu är det parmiddag som gäller och i år blev det inte ens någon brasa eftersom vädret (som vanligt) inte riktigt lockade...
Parmiddagen bestod i middag hos oss, men där gästerna stod för inköp av maten. Alltid lättare att vara hemma med barnen än att åka iväg och låta barnen testa barnsäkerheten samtidigt som man själv inte kan slappna av. Valborgmiddagen bestod i alla fall av grillad oxfilé, hemmagjord béarnaise och en ordentlig sallad. Hann tyvärr inte baka något surdegsbröd, som istället står och jäser nu as I write. Ska prova baka med Manitoba Cream för första gången. Nåja, hade hur som hört att oxilfé inte gjorde sig på grillen eftersom det är för lite insprängt fett. Det kunde vi snabbt konstatera att det inte alls stämde. Kalasgott! Till detta hade våra vänner tagit med 2006 Mont-Redon. Tror inte jag druckit den årgången tidigare, men det var riktigt fint. Tog inga noteringar, men det var betydligt bättre än minnet av förra årgången. Kraftfullt och laddat med bär. Allt om Mat har förresten återigen kommit med sin topp 100-lista och där har Redon tappat från 9 till 12. Ämnar försöka göra ett lite mer helhjärtat försök att komma igenom topp 10 i år, förra året gick det inte så bra...
Gårdagens grillade karré fick göra sällskap med 2005 d'Arenberg The Footbolt Shiraz. Misstänkte att det skulle falla sambon på läppen och ibland får man ju smöra lite ;) Har i och för sig själv ett gott öga till d'Arenberg. De brukar ha lite underhållande namn på sina viner och även om vi blev besvikna på d'Arry's Original, så tycker jag att de andra vinerna från producenten varit bra. The Footbolt är uppkallat after en häst, vars vinstrad hjälpte till att finansiera inköpet av den första vingårdarna 1912. Druvorna har fotpressats och fått jäsa på öppna jästankar. Vinet har inte genomgått filtrering eller klarning och har lagrats 20 månader på nya och gmala fransak och amerikanska ekfat.
Sist vi drack det utnämnde jag det till det tätaste vinet som jag druckit. Vet inte ritkigt när det var, men de uppskattningsvis 1½-2 årens som gått har lugnat färgen lite. Doften känns stor, druvtypisk ochännu förvånande ung. Mycket bär, med björnbär och svarta vinbär i överskott. Lite elidgt (14,5%). En hel del rostade fat med vanilj. Peppar som efter luftning utveckas i lite rökt chark. I munnen känns vinet rundare och mognare än doften avslöjade. Fylligt och lite eligdt med en balanserad syra. Relativt sträva tanniner. Lite alkoholsötma (som inte förtar helhetsintrycket). Ritkigt trevligt faktiskt och vinet fortsätter att utvecklas under kvällen och hade säkert vunnit på att ligga ytterligare några år. M ger definitivt tummen upp. Ett bra grillvin för er som gillar kraftfulla australiensare. Parker gav det 89p. Vill ni prova systemets nya e-beställning, så finns 2007:an för 119:-. Jag har beställt två :) 86-87p
PS.Parker's dom över Bordeaux 2009 har kommit och denär hård...för konsumenterna. Eller vad sägs om den bästa årgången han smakat under de 32 år han provat Bordeauxviner. Poängsättning kommer justeras när vinerna väl tappats på flaska, men vid fatprovningen fick 18 av 450 provade viner 98-100 poäng. Detta tillsammans med tidigare superlativ gällande 2009:orna lär inte direkt göra det lätt för plånboken...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar