Countdown 2009 - 10. 2006 Brolio

Så var det då dags för en favorit i repris. Allt om mats topplista med Sveriges 100 bästa viner...mest prisvärda skulle väl vara en mer korrekt formulering, men vi lämnar den diskussionen därhän ikväll. (Finns det förresten fler än skåningar som säger därhän? Känns sjukt skånskt)

Listan innehåller en del förändringar jämfört förra året. Glädjande nog innehåller 10-i-topp inga boxviner. Barone Rocasoli's Formulae har blivit förpassad till 11:e plats och blir därmed återigen bästa BiB. Tycker även att vinerna är lite dyrare i år. Snittpriset ligger på ca 120:-.

Brolio knep första platsen både 2006 och 2007. 2008 fick den dock se sig förpassad till bronsplats...och raset fortsätter. I år kvalar det alltså in på tionde plats. Det är samma årgång som på förra årets lista, så antingen har vinet inte utvecklats med fördel eller så har helt enkelt en hel bunt viner ryckt upp sig.

Jaha, vad har då hänt sedan vi provade den sist? Har lite svårt att svara på den frågan eftersom minnet av det tillfället inte har någon framskjuten plats i minnet. Vilket kanske i och för sig säger väl så mycket om vinet. Vinet har ju inte direkt fått ros av övriga bloggsverige. Läs här, här och här...eller varför inte prova min nya sökmotor i högerlisten?

Motiveringen förra året skrevs:
Härlig koncentrerad frukt. Balanserade syror och drag av färsk tobak, fat och örter.

I år låter det såhär:
Utmärkt och koncentrerad med balanserade syror och drag av körsbär, fat och örter.

I tidningen kostar vinet 99:-, men efter prishöjningen ligger det på betydligt styvare 115:-. Undrar om det hade hamnat lika högt om bedömningen gjorts efter det nya priset. Personligen ställer jag betydligt högre krav på ett vin för 115:-, jämfört med ett för knappt hundralappen.

Idag fick vinet göra sällskap till ett stycke grillad kyckling. Grillade indirekt i Webergrillen. Vilket tar cirka en timme för er som undrar. Man möts av mognadstoner med fat, peppar, mörk choklad, kaffe och lite chark när man stoppar ner nosen. En hel del kryddor och det passar bra i kategorin kryddigt och mustigt. Lite mörka bär naturligtvis, men de känns rätt så anonyma. När man sedan tar vinet i munnen slås man direkt av att det känns för varmt. Nu kommer det visserligen direkt från systemet, så det är säkert någon grad varmare än det borde. Men det är så väldigt påtaligt. Tidigare bloggar har talat om ett jolmigt, bläckigt vin och det är precis så det känns. Har inget minne av att det kändes så sist, men då plockade jag upp det från källaren och då var det säkerligen lite kallare. Hur som så leder det till att syrorna känns lite för svaga. Vinet är i övrigt relativt fylligt med lätt sträva tanniner. Lite mer syraattack i eftersmaken.

Det här kändes inte som någon vidare inledning på topplistan. I alla fall inte till det priset. Skulle bli förvånad om vinet kvalar in på topp-10 nästa år med den prislappen...om nu inte nästa årgång är något i hästväg.

Let's call it the comeback!

Inte riktigt kanske...men ett nytt inlägg i alla fall. Påsken har passerat, våren är här och det tryter fortfarande med blogginspiration...

Var nere på bolaget och hämtade ut en flaska champagne idag som jag beställt. Gjorde beställningen innan prishöjningen och hade hoppats på (ja, faktiskt räknat med) att få betala det lägre priset. Men icke! Nu blev det bara 21kr mer, men det stör mig likförbannat.

Nu lite om några av de viner som passerat gomseglet den senaste tiden...

2006 Il Nero di Casanova från La Spinetta hämtades hem från beställningssortimentet nyligen. En La Spinetta frånToscana gjord på 95% Sangiovese och 5% av, den för mig okända druvan, Colorino. Hittar den inte ens i Oz Clarke's Druvan bakom vinet, så då måste den vara en raritet eller möjligen gå under något annat namn normalt. Stoppar man ner näsan i glaset möts man av en ungdomlig doft med tydligt drag av riven mjölkchoklad, tillsammans med körsbär och lite kaffe. I munnen återfinns ett strävt vin med ordentlig syra. Mörka bär och choklad. Ett hyggligt vin nu, men jag ser fram emot att prova det igen om sisådär två, tre år.

2004 Tamellini Recioto di Soave. Jag har sagt det förut, det här vinet är fantstiskt! En fullkomlig explosion av tropisk frukt, med mango, aprikos och ananas i frontlinjen. Har ni inte smakat och gillar sött vitt så ser det ut som om det finns några flaskor kvar på bolaget. Bara färgen är värd ett köp.

2007 Terra Andina Reserve Carmenère. Inköptes som utfyllnadsvin och fick utgöra sällskap till gårdagens grill. Vinet får bifall av folket runt bordet, inklusive vår italienske svåger som precis suttit sågat alla Nya Världen-viner och konstaterat att de alla smakar damm. Själv har jag svårt att komma förbi den oerhört tydliga tonen av grön paprika som först möter snoken. Till slut lyckas jag dock krångla mig förbi och hittar då en hel del fat tillsammans med choklad och lite kaffe. Vinet är runt, relativt fylligt och utan påtaglig syra. Lite mjuka tanniner. Ett ok grillvin om man gillar gröna tongångar.

Har även varit nere i Helsingborg på utbildning och passade på att gå på Lagmarks med Esping från Billigt Vin. Lite som att vara på blinddate ;) Har inte tidigare varit på den typen av Vinbar med vin på "tappkran". Blev lite besviken när Tignanellon från -99 som utlovades på nätet inte visade sig finnas IRL.

2005 Aalto P.S. var ett riktigt muskelknippe. Koncentrerat med bär och vanilj. Lite kaffe. I munnen är strävheten något i höstväg. Är väl kanske lite av en vekling när det gäller tanniner, men besrivningen på Lagmarks som "mjuka, runda och sammetslena" känns som lite av ett skämt. Men nog var det riktigt gott!

2004 Ca'Rugate La Perlara. Läste precis att Finare Vinare inte gav tummen upp åt 2006:an, men jag gillade detta. Mörk, inbjudande färg. Torkade aprikoser, nötter och ett uns choklad. Bränt socker och honung. Lång härlig eftersmak. Trevlig, men ingen Tamellini ;)

Andra viner som också passerat, men utan utförligare anteckningar:
-2007 Il Fitto. När de till och med i munskänken skriver att det kommer att sälja på namnet, så var man ju bara tvungen att prova. Hög syra och lite tunnt.
-Misiones de Rengo Carmenère ska visst vara Concha y Toro's botförsök för Casillero del Diablo. Etiketten är formad som ett kors. Lite sötfruktigt insmickrande, men trevligt när manär inne på kvällen fjärde flaska.
-2005 Louis Bernard Chateauneuf-du-Pape. Danskt snabbköpsvin. Knutet och bjöd endast på lite frukt. En del tanniner. Har en flaska kvar och den får nog ligga två år till...
-1996 Segond de Durfort (Lagmarks). Hade hoppats på en trevlig mogen Bordeaux, fick blomvatten.

Tack Esping för en trevlig stund!

2007 Gustave Lorentz Riesling Réserve

Kort liten notis om dagens vin...
2007 Gustave Lorentz Riesling Réserve bjuder på en ljust blekgul färg. Doften är nåt hopkok av päron, äpple och kvitten. Mineral, men ingen citrus att tala om. Smaken bjuder på ett torrt vin med samma okända fusionsfrukt som ovan tillsammans med mineral, toppat med en bra syra där man till slut återfinner citrusen.

Vinet öppnades egentligen igår, men jag kunde inte med att dricka mer än ett halvt glas. Doften påminde nämligen extremt mycket om gamla minnen av Östgöta Nation i Lunds årligen återkommande champagnegalopp. Minns inte vad det var man hade i flaskorna när det väl begav sig för min del, men det var knappast riesling (eller champagne för den delen). Men doften väcker hur som helst minnen, som var svåra att få harmoniska med gårdagens räkpasta. Gammal fylla funkar helt enkelt inte helt hundra vid familjemiddagen. Såhär dagen efter är den doften inte alls påträngande, men jag har svårt att gå igång på det här...