2007 Kenwood Yulupa Chardonnay

Årets första bi får väl tillsammans med sommartid ses som ett riktigt startskott på våren. Strålande dag idag. Magsjukan gav med sig efter ett dygn och lördagen bjöd på utemiddag på liten italiensk trattoria. M ville dricka vitt och jag rött, så vi fick hålla oss till husets vin som var det enda som fanns på glas...

2006 Bassi Sangiovese di Romagna bjöd på en stor tilltalande doft med nycket bär. Tyvärr levde inte smaken upp till doften. Lite för bra tryck i syran och lite platt smak. Drack även en Muscato Passito vars namn tyvärr gick mig förbi. En underlig upplevelse där doften kändes söt och packad med tropisk frukt och melon. Smaken däremot var nästan torr. Mycket skumt med tanke på att vinet alltså var gjort på torkade muscatdruvor.

Innan helgen drack vi även 2007 Kenwood Yulupa. En amerikansk chardonnay som släpptes nu i mars och som fått goda lovord. Vinet har en ljusgul färg och doften kändes väldigt druvtypsik och bjöd på ett rejält knippe frukt tillsammans med en näve nötter toppat med lite smör. Dofterna gick igen i smaken på detta torra vin som även bjöd på en ordentlig syra. Tyvärr var inte eftersmaken något vidare utan drog lite åt det beska hållet uppblandat med smör. När temperaturen i glasen stigit någon grad dök det även upp en påtaglig doft av vanilj.

För er som inte tillhör ABC-skolan (anything but chardonnay) var detta ett hyggligt smakprov på en ekad Chardonnay, där beskan tyvärr sänkte betyget ett snäpp.

PS. Hörde på Ekot att min gamle föreläsare Fredrik Nyström skulle göra en studie där man skulle jämföra vad som hände om man drack 1-2 glas rödvin om dagen med en kontrollgrupp som inte ska dricka något (vin). Vet tyvärr inte vad man skulle studera, men enligt Ekot trodde Nyström att studien eventuellt kunde leda till att läkarna ordinerade ett dagligt glas rött till patienterna. Studien skulle bara hålla på i tre månader, vilket känns lite väl kort för att man ska kunna dra några slutsatser. Nyström har tidigare gjort studier som varit gett intryck av lite publicitetsmakeri (bl a en "super-size me"-studie), och det här känns lite likadant...men kanske är det så manfår gå tillväga för att få finansiärer till studier numera.

Ni kvinnor...

snackar om hur det är att föda barn. Ni skulle bara veta hur en kille känner sig när han är förkyld...och dålig i magen. Samtidigt!

Vår ensamma middag på restaurang flög plötsligt all världens väg. Istället blir det hemmakväll och försök till kurering med Ben & Jerry's.

In innehållsdeklarationen veritas

Mats-Eric Nilssons bok Den hemlige kocken har varit minst sagt hypad på sistone. Aftonbladet har tagit in Nilsson som en häxjägare på jakt efter producenterna som tillverkar den undermåliga maten vi så ofta stoppar i oss. Boken finns just nu att införskaffa på bokrean och är en av få böcker jag plöjt igenom den senaste året.

Boken avhandlar det mesta och de värsta av de tillsatser och genvägar som producenterna tar till för att tillverka produkter (eller mat om man vill kalla det för det) som tilltalar konsumenterna och samtidigt håller nere kostnaderna.

E-nummer avhandlas naturligtvis flitigt, men även saker som vaniljsmak gjord på kodynga, färgämnen för att imitera ränder från grillgallret på köttet, färskpressat som är ett år gammalt...ja listan kan göras lång. Känner mig lite som en frände till författaren efter att redan ha avhandlat Lejonet & Björnens halvabrikat (hörde förresten att de hade konkat) och glutamat.

Finare Vinare är knappast ensamma om att tro att den tryffelolja de häller på maten innehåller tryffel. Enligt Nillson saknar tryffel essensoljor och tryffelolja skulle därmed alltså vara en omöjlighet. Farbror kemist har istället varit framme. Inte heller den närmast avgudade balsamicovinägern (di Modena) får man ha i fred. Vinäger blandat med druvmust och karamellfärg. Vill man ha äkta vara ska man leta efter aceto balsamico tradizionale (som naturligtvis kostar skjortan).

I slutet av boken finns ett register med olika matvaror som och vad man bör tänka på när de inhandlas. Det finns även ett register som avhandlar alla E-ämnen. Tyvärr är allt i princip inriktat på vad som är osunt, rent fusk eller mest bara nasty. Det hade varit trevligt att få ett litet kapitel om vilka ämnen är "ofarliga" eller kan intas utan dåligt samvete utan att behöva lusläsa registret...men det kanske inte finns några, jag har inte läst registret.

Är den här boken något för alla? Nej! Om du är nöjd med den mat du stoppar i dig och inte vill våndas på stormarknaden när du ska välja varor till dig själv och barnen (med läsglasögonen i högsta hugg för att kunna läsa det finstilta), så skippa den här boken. Lägg hellre dina slantar på annat om du inte har råd med dyrare inköp, för det blir oundvikligen följden om man väljer att ta till sig Nilssons text. Själv gillade jag den här boken...tyvärr är det numera mycket svårare att äta till exempelt industribakat bröd och riktigt njuta av det. Det blir snarast med en lätt avsmak man stoppar i sig frukostmackan.

Jadajadajada, vad han babblar på. Var är vinet?! Lite kan jag bjuda på...
Jämförde två viner gjorda på Shiraz och Viogner, 2007 Treasures och 2006 Graham Becks the Joshua, båda tillfälliganyheter. Joshua drog det längsta strået med lite mer rustik känsla och var riktigt trevligt, medan Treasures kändes betydligt yngre i frukten och med en friskare syra. Lite enklare.

Vi har även hunnit med att dricka 2004 Porte du Roy en St Emilion som inhandlats i danskens land. Har tidigare varit positiv till den, men nu känns det som vi passerat bäst före. Vinet var fortfarande stramt men frukten stod inte längre upp mot tanninera. Lite tunn doft med animalisk touch.

2006 Zenato Ripassa stod sig bättre än sin franske granne till lammet. Kryddigt och mustigt med en dov doft med mycket lakrits. Värt en slant mer än andra ripasso, men vet inte om det är värt dubbelt upp mot exempelvis Monti Garbi.

Why bother

Ibland undrar jag varför manöverhuvudtaget ska bry sig. Man kan lika gärna skriva ut antibiotka till alla som ber om det.

Jag hade en kvinnlig patient igår, snygg och piffad i 40-45 års åldern (påtaligt opåverkad), som sedan 5-6 dagar hade drabbats av hög feber, hosta och ledvärk. Hennes son hade nyligen haft liknande besvär och hade fått antibiotika och ganska snabbt blivit bra efter det. Nu kom hon alltså och hade samma symptom som sonen, som blivit bra på antibiotika, och ville ha samma medicin. Hon tyckte att hostan kändes rosslig, men hostade inte upp något. När jag undersökte henne hittade jag inget avvikande, lungorna lät helt bra. Tog då en snabb sänka (CRP) som var klart förhöjd, men inte så hög att det gick att säga säkert att det inte rörde sig om influensan...för det var alltså min tolkning att det rörde sig om influensan. Bakteriellunginflammation smittar normalt sett inte om det inte rör sig om specialbakterier och i så fall hjälper inte vanlig antibiotika. Ofta hostar man dessutom upp fult slem. Jag visste dock att patienten var helt inställd på att få antibiotika så när jag berättade om min tolkning så föreslog jag att vi skulle göra en akut lungröntgen, eftersom man vid så långdragna besvär och så högt CRP troligtvis skulle se infiltrat. "Inte en chans!" var det svar jag fick då, det hade hon inte tid med. Jag stod dock på mig och sa att om inte hade tid idag var detinte värre än att hon kunde åka upp imorgon och att jag skulle ringa när jag fått svar... Dagen efter möter jag henne i korridoren. Då har hon fått en ny akuttid hos en annan doktor som skrivit ut antibiotika till henne eftersom det lät lite på lungorna. Mitt diktat var inte utskrivet och patienten sa naturlitgvis inget om vad jag hade sagt dagen innan. CRP:t hade sjunkit med 1/3, men tydligen lät det lite på lungorna den här gången.

Jag är fortfarande helt övertygad om att hon hade influensa. Med sjunkande CRP skulle hon säkerligen bli frisk inom de närmaste dygnen utan antibiotika. Nu blir tolkningen den att hon visst hade rätt som trodde att hon hade lunginflammation och blev bra på stört och de där okunniga jävla AT-läkarna som inte kan något.

Det är min fasta övertygelse att man ska vara restriktiv med antibiotika om man inte är absolut säker på sin sak och det inte är en potentiellt farlig sjukdom. På vårdcentralen har man dessutom alla chanser att följa upp patienten och sätta in antibiotika senare om man omvärderar sina fynd. Men ibland känns det inte som man har mycket för den hållningen, speciellt inte om patienterna vägrar lyssna på vad man säger till de. Patienterna känner visserligen sin egen kropp bäst, men om man har olika uppfattning om saker så hade i alla fall jag hellre valt att försöka objektifiera det hela (med exempelvis en lungröntgen), istället för att stoppa i mig medicin som både kan ge biverkningar och bidra till en ökad antibiotikaresistens. Suck! Ytterligare en anledning till att välja röntgen efter ATn.

Helgen v 11

Första veckan på vårdcental avklarad. Folk har sökt på grund av allt från innebrännare till hjärtsvikt och misstänkta tumörer. Vårdcentral innebär helt andra utmaningar än sjukhus. Plötsligt är utmaning att övertyga folk om att deras åkommor är ofarliga och att man kan avvakta, eller för den delen att antibiotika inte är aktuellt och inte skulle hjälpa...

Helgens eloge måste otvivleaktligen gå till svenska folket. Att rösta fram Malena Ernman som årets vinnare i meodifestivalen var lika oväntat som kul! Ska bli kul att se hur den presterar i Moskva. Blir säkert antingen kanon eller kalkon, kan inte tänka migenmittenplacering. Jag tror på Malena!

På vinfronten intet nytt...mycket lite i alla fall.

Helgens första vin är initialt en riktig besvikelse. 2006 Cellier des Dauphins Cru des Côtes du Rhône känns knutet och bjuder inte alls upp till dans. Doften bjuder bara på lite ungdomliga bär och stänk av lakrits. Även smakmässigt återfinns bär och salmiak. Vinet känns knappt medelfylligt och oblanserat med lite för markerad syra och ett mellanregister som känns vattnigt. Efter lite luftning hämtar sig dock vinet en aning. Fatkaraktären blir framträdande med både vanilj och smörkola, lite sötma. En mustigare kryddigare känsla. Kaffe. De läckra sötlakritsbitarna från Gott & Blandat har fått vara med. Lätt sträva tanniner. Vinet når aldrig några högre höjder och syran förblir lite för markerad. Såg att vinet fått lite olika omdömen. Grappe.se gillade det, här var det mindre smickrande tongångar och slutligen godkänt av Röttorp. Tots att jag inte går loss på det hade det varit kul att se hur det skulle hur källaren skulle behandla det.

2002 Azienda San Martino Barolo är inköpt på något att de danska snabbköpen för en okänd (säkert rätt låg) summa. Har en annan Barolo från samma årgång och lika okänd producent, också inköpt i grannlandet. Intressant nog har flaskorna exakt samma text på baksidan. Alkoholhalten skiljer sig en halvprocent, annars hade jag nog funderat på om det inte var samma vin. Vi har med det till några vänner som inte dricker vin särskilt ofta,vi koncentrerar oss inte direkt på vinet. Det finns inte ens en karaff att tillgå utan vinet far mellan flaska och kastrull några gånger. "Nebbiolobrun" i kanten. Viol, lite chark och en viss fatighet. M gillar det, jag tycker det känns lite oinspirerat. Ett matkrävande vin med en del sträva tanniner. Inget ni behöver korsa sundet för.

Gräsänkling

Dåligt med bloggande just nu. Känner mig inte riktigt inspirerad och har mest druckit den senaste tidens viner utan att riktigt anstränga mig för att analysera vinet och framför allt inte för några anteckningar. Denna helgen är jag dessutom gräsänkling med smabon i Linköping för tjejhelg. Kallade visserligen in förstärkning i form av föräldrarna på fredagen. Några korta tankar om de viner som slunkit ner bara...

2005 Casanova di Neri Rosso di Montalcino köptes av mina föräldrar på Bordershopen. Pappa fråga vinansvarig vilket av deras viner han tyckte var bäst. Tänk vilket oerhört trist jobb om man nu verkligen är vinitresserad. Tror att frågorna mer brukar vara i stil vilken box som är billigast, godast eller innehåller mest alkohol. Tog inga anteckningar när vinet dracks förra helgen. men, det var gott. ;)

1996 Château Haut Caperot St Emilion hade mina föräldrar med sig. Farsan har en hel del viner på lager som jag tror kan vara riktigt intresanta och med några år på nacken. En hel del har säkert passerat bäst före datum, men många kan säkert vara riktigt trevliga. Tyvärr var dagens exemplar korkskadad. Riktigt synd för man kunde ana ett riktigt angenämt vin i bakgrunden. Försökte hitta lite om denna Grand Cru på nätet, men hittade i princip inget. Antagligen har slottet bytt namn.

2006 Château Laquirou Champs Rouge har redan föredömligt beskrivits av MSVin. Det var dock ett drygt halvår sedan och vinets färg har nu fått lite mer mognad och bjuder därför inte på några violetta kanter. Tycker även att frukten är lite mer nertonad nu jämfört med MS beskrivning. Det var hur som helst riktigt gott och det är bara att gratulera de som fick tag i några pavor efter prissänkningen.Önskar jag hade ett helg gäng kvar. Billigt vin, hur gick det för er?

Imorgon börjar allvaret på vårdcentral utanför stan. Antibiotikastinna föräldar beware!

PS. Jag kan förresten varmt rekommendera Slumdog Millionaire som går på biograferna nu. Riktigt bra!