måndag 23 februari 2009

2 x 2006 Shiraz/Syrah

Förra veckan bjöd på två trevliga händelser för undertecknad:

1. Jag gick min sista nattjour på psyk (utan besök av undersköterskor för er som undrar). Är inte "psyk-material", så det är skönt att få slut på den placeringen. Även om det varit nyttigt. Dags då för vårdcentral om två veckor. Inte heller det min framtida arbetsplats, men det kan jag i alla fall hyggligt och även om man saknar alla kollegor på sjukhuset så är det rätt så trivsamt. Det ser förresten ut som om jag kommer prova på röntgen efter avslutad AT.

2. Ett av världens bästa band, Placebo, kommer till den lilla festivalen Siesta i Hässleholm i maj. Bara att gratulera bandbokaren som lyckats med ett riktigt kap. Hoppas bara det går att fixa barnvakt.

Under helgen jämförde vi två 2006:or gjorda på Syrah/Shiraz. Som representant för gamla världen har vi Moillard-Grivot Crozes Hermitage, som även fanns i glaset förra veckan. Nu är det dock tre nya analytiker som stoppar ner nosen, så noteringarna kommer ändå skilja sig åt en del. Peter Lehmann The Barossa får representera nya världen. 3 kronor skiljer dessa två viner åt.

The Barossa är definitivt fatlagrat. Vi hittar både vanilj och kola. Mandel nämns. Doften är lite blöt, åt svamphållet. En viss grön ton. Jag har alltid haft svårt att hitta minten och eukalyptusen som så ofta ska återfinnas i australiensiska viner, men här finns den. Efter lite luftning har kaffet hittat ner i glaset. I munnen känns syran bra och tanninerna mjuka. Vinet är drygt medelfylligt och bjuder främst på bär och fat.

Crozes-Hermitage är något tunnare i förgen, men inte så mycket som jag förväntat mig. Vinet doftar tydligt av stall med dragning åt häst(gödsel). Det noteras även mandelmassa, samt en lite bränt charkuteri. Det talas om en blommighet, vilket väl bara att skriva under på. Vi försöker länge komma på vilken blomma, men lyckas inte nå ända fram. Tulpan är jag inne på, hyacint tycker någon annan. Efter ett tag tillkommer precis som i första vinet även en rejäl dos kaffe. Hittar varken Earl Grey eller julmust i dagens flaska. Vinet bjuder på lite mindre syra än Barossan och samtidigt lite mer beskhet. Tanninerna är något mer sträva än första vinet.

Jaha, vilket vin var då godast undar du säkert? Det ärliga svaret är att vi aldrig riktigt kom så långt. Vi packade nämligen upp två gitarrer till nyinköpta Guitar Hero och sen var vi fast. Trots ett sällskap på fyra personer gick knappt hälften av vinet ner. Så dagens vinnare var alltså en plastkopia av en Gibson Les Paul :) Men jag skulle nog säga att fransosen föll mig mer i smaken.

söndag 15 februari 2009

2001 Chateau Musar

Idag (läs igår) skulle det då äntligen avgöras. Vågar man lita på Kronstams tips eller inte? Är det bara sikte på prisvärdhet eller har mannen smaklökar man kan lita på? Brukar ju ofta röra mig bland viner som trots allt (prismässigt) är i de ligor som Kronstam brukar recensera, så det är svårt att inte slänga ett öga på söndagarnas listor. Senaste årgången av Musar fick ju inget vidare omdöme. "2001 Chateau Musar uppfyller å sin sida alla mina fördomar om detta vin. Både lukt och smak är pinsamt oxiderad med volatila ättikssyror. Häll en matsked salubrin i ett glas nattståndet vin och lukta, så förstår du vad jag menar. Även om flaskvariation någon gång kan göra att du hittar en Musar som går att dricka, så finns det roligare sätt att spendera ett par hundralappar", är ju inte direkt smickrande ord.

Jag kände efter mmm-vins inlägg om jästsvampen Brettanomyces att en Musar nästan var ett måste. Kände att jag själv var tvungen att själv få uppleva lite brett.

Vinet är blekt tegelrött. Det har inte filterats, så det simmar runt en del finkornig fällning i karaffen. Hade tänkt ha flaskan stående några dagar, men med en spontan barnfri helg och lån av föräldrarnas lägenhet så fick vi helt enkelt stå ut med detta. Doften i flaskan är klart intressant. Doften som sitger ur glaset är klart intressant. En doft som är svår att definiera stiger mot våra näsor. Det är inte långt från plåster, men ändå inte. Lite som nyuppackad plastbadring på sommmaren. Det finns även en stallighet och en lätt doft som drar lite åt aceton, men utan att på något sätt störa. Svettig sadel. Faten finns också där och i bakgrunden ligger en svag, dov doft av torkad frukt (läs russin). Faten och den dova, lite söta frukten återfinns även i den mogna smaken uppblandat med en viss diskret strävhet. Hittar även lädret. Eftersmaken är ok, utan att ligga kvar i oändlighet. Tyckte inte att vinet vann särskilt mycket på att dekanteras, även om det till och med rekommenderas på baksideetiketten. Men jag var lite okoncentrerad efter maten.

Önskar jag kunde säga att jag numera helt räknat ut Kronstams smak, men det har jag bara nästan. Jag gillade det här vinet, men hittar inte riktigt det där extra. Kommer nog inte köpa den här årgången igen, även om jag gärna skulle prova fler årgångar. För den prislappen skulle jag nog satsa på något annat...men det var kul att få känna på lite brett (och ett moget vin till överkomligt pris). Förstår parallellerna till plåster, även om det inte riktigt träffar rätt. Tycker mig nog att jag känt liknande doft från andra viner, så det finns nog mer brett därute än jag insett.

lördag 14 februari 2009

2006 Moillard-Grivot Crozes-Hermitage



Den gångna veckan har bjudit på ännu en natt på psyket. Hade sista patienten 20:30, vilket faktiskt kändes helt absurt. Det innebär att jag sover på sjukhuset (och sover riktigt dåligt) hela natten och knappt tjänar några pengar alls. Nu ringde de från avdelningen några gånger, så lite pengar blir det...men annars känns det som en natts dålig sömn utan betalning. Aldrig får man vara nöjd ;) Nästa vecka ska jag vara på psykosavdelning bland de riktigt galna. Ska bli intresant, och samtidigt lite scary.

Dagens vin, systemets budgetC-H, har jag ett lite partiskt gott öga till. Dels har jag provat förra årgången och tyckte att det var riktigt trevlig...men framför allt har jag nu fem årgångar liggande i källaren och gärna ser att jag tycker om det. Laddat för en liten vertikal alltså. Har inga större förhoppningar om att vinet ska ha åldrats med någon större värdighet, men det är alltid kul och lärorikt att jämföra årgångar av samma vin.


Vinet har en trevlig röd färg med lite blårött i kanten. Doften bjuder initialt mest på bär, ganska mycket sådana med en ungdomlig fräschör. Efter ett tag är det som om någon är framme och släpper ner en påse Earl Grey-te i glaset, något som dock försvinner med tiden. Vinet bjuder även nosen på en hel del fat, lite stall och tidvis även en touch av nejlika. I munnen går frukten och faten igen, tillsammans med en harmonisk syra och lätt sträva tanniner. Jag finner även lakrits och dagens bubblare...julmust! Eftersmaken är hygglig, längre än förväntad.


Tycker precis som förra årgången att detta är ett riktigt trevligt vin. Med både nejlika och julmust passar den bra bland Systemets kryddiga & mustiga viner ;) När rhônarna provade 2004:an, hamnade vinet någonstans mellan Crozes-Hermitage och Côtes du Rhône, vilket tycker är en passande beskrivning. Det skulle vara kul att prova denna parallellt med Guigals Côtes du Rhône. Skulle tippa att vinet kan blir ännu mer intressant efter ett eller två år i källaren, så den där lilla vertikalen blir nog inte så dum trots allt. Ska bara hitta en bra tidpunkt och rätt sällskap...

fredag 6 februari 2009

2005 Ètim Old Vines


Ska kanske börja med att säga att jag varit så sugen på vin hela veckan att jag nog skulle tycka om just about any wine. Alla blogginlägg och dagdrömmar om veckans vinnyheter har onekligen triggat vinnerven. Tror inte heller att en vecka på psykakuten har minskat suget. Möjligen skulle det vara tvärtom, med alla alkisar och så, men jag har haft det extremt lugnt och då har en icke-oansenlig tid ägnats åt bloggsfären (en undersköterska för de som undrar).

Dagens vin släpptes också i måndags. Hade inte läst något om det, utan det blev ett spontaninköp. Vinet är gjort på 100% Grenache och kommer från den för mig tidigare okända regionen Montsant. Har nu lärt mig att det betydligt mer namnkunniga Priorat utgör en enklav i Montsant. Fick mitt första nummer av minskänken idag och där får vinet 14 poäng och omdömet prisvärt. Av Röttorp i Dagens Industri får vinet 3,6 och ett fönster på 10-14. I GP får det fyra fyrar. Grappe delar ut 16 poäng. Hittar inte årgången alls i Cellartracker.

Vinet har en trevlig mörkröd färg. Stoppar man ner näsan hittar man ett realtivt kryddigt vin med lite vaniljträig doft från de 10 månader vinet legat på fat. Det bjuds på mogna bär med bland annat björnbär, lite åt sylthållet. Lite bränd doft. På baksidan av flaskan talas det om lakrits och mineral, men hittar inte jag. I munnen bjuder vinet upp till dans med bra krydda, syra och frukt. Främst plommon, björnbär och körsbär. En del sträva tanniner och hygglig längd på den bäriga eftersmaken. Jag måste säga att jag uppskattar det här vinet, det blir dessutom bättre under kvällens gång och vinner alltså på att luftas. Det utvecklas säkert positivt pm det får ligga något år till, men jag undrar om det håller hela vägen till 2014. Hur som helst klart njutbart redan idag och jag ska försöka ta mig till bolaget imorgon och skaffa några fler...