söndag 11 januari 2009

2005 MASI Costasera Amarone

Trodde att bihåleinflammationen lagt sig, då jag inte längre fick ut en massa gul sörja. Har i och för sig känt den där vämjeliga doften titt som tätt, så jag borde vetat bättre. Idag när jag gick böjd som en fällkniv för att städa efter barnen lossnande det dock och flödade fritt igen. Tröttsamt är bara förnamnet.

Har varit uppe i Borås och hälsat på då min italienske svåger somafyllt år. Vi hade med oss en flaska av MASIs standardamarone, senaste årgången. Är alltså lite ur fas vad gäller dofterna, men är nog uppe i 80-90% trots allt. Doften är initialt väldigt knuten och bjuder bara på lite mörk frukt. Efter fyra timmar i karaffen är jag fortfarande förvånad över hur liten doften är. Det bjuds som sagt på en hel del mörka bär, med plommon i spetsen. Inte så mycket körsbär även om de finns där. Ett helt hav av saltlakrits. Lite mineral. Jag har lite svårt att förklara hur vinet smakade. Vinet kändes mörkt och rustikt. Syran dominerade över tanninerna som jag nog hade förväntat mig skulle vara strävare. Jag har inte riktigt erfarenhet nog att förutspå hur vinet kommer utvecklas, men vinet har en känsla över sig (som jag inte kan sätta fingret på) som jag upplevt hos andra viner som spåtts en långlivad framtid. Henrik Unghert skrev nyligen på Munskänkarna i Lunds forum att vinet bör få vila 8-10 år.

Just nu är det inte värt pengarna. Vill man ha en amarone att dricka idag hade jag nog hellre rekommenderat Capitel de' Roari.

Inga kommentarer: