lördag 5 december 2009

Små korta noteringar från gångna veckor

Har varit lite dåligt med vinnoterandet sista tiden. Har druckit lite som trots allt skulle ha varit värt att notera, men i allt för stor utsträckning förlitat mig på att minnet skulle hålla. Har dock rätt snabbt fått inse att det inte går att skriva så mycket om ett vin ur minnet. Ska försöka ge lite korta kommentarer...

2003 Château de Fontenille. Mitt vinintresse är inte äldre än att detta är det vin som funnits i min källare längst. Kronstam som på den tiden det hela började ofta fick agera utgångspunkt har ofta skrivit upp detta och promotat det ungefär som en smak av Bordeaux till ett vettigt pris. (sök på vinet och du får 10 träffar på DN). Så här stod det i DN 14 oktober 2006, ungefär när jag köpte mina flaskor: Klassiskt är bara förnamnet till 2003 Château de Fontenille från Bdx i Frankrike. Bordeauxviner har, inte utan anledning, rykte om sig att vara dyra. Men smakprovet här är skrattretande, även i detta avseende. Doften är stor, eldig och god i fruktig, massiv stil. Karaktären är tät och föredömligt lång i elegantoch mjuk tillsvansad, komplex stil. 79:- kostade det på den tiden. Titta förresten gärna på Kronstams pdf från den dagen, inte mycket att hänga i granen där. Har hur som druckit säkert 4-5 flaskor tidigare, senast för drygt två år sedan, och alltid reagerat på den obalanserade syran som gav ett surt intryck med bismak. Intryck den här gången var aningen bättre. Var lite orolig att syran nu skulle vara det enda som fanns kvar, men det hade smugit sig in en hel del mognadstoner (vilket jag är svag för, och hade det inte varit för att eftersmaken var lite väl sur/bitter så hade jag varit riktigt nöjd. 83-84 p (78 p förra gången)

2006 Kanonkop Paul Sauer var riktigt inbjudande på munskänkarnas nyhetsprovning, men levde inte riktigt upp till förväntningarna (eller priset). Var 3 veckor sedan jag drack det, så det är sparsamt med detaljer. Lite extra allt, men väldigt gott. Mörka bär, mycket fat och inte så värst mycket rök. Skulle säkert mått bra av ytterligare något år i källaren. Hade tänkt dricka en flaska snabbt för att eventuellt köpa fler, men det glömdes bort och nu verkar de slut...

2006 d'Arry's Original släpptes nu i december och kommer från australiensiska d'Arenberg. d'Arenberg tycks alltid ha lite roliga namn på sina viner. Har till exempel både Footbolt (uppkallad efter en häst) och Laughing Magpie i källaren, sen finns ju även deras flaggskepp Dead Arm Shiraz. Footbolt är för övrigt det tätaste/mörkaste vin jag någonsin druckit. d'Arry är i alla fall uppkallat efter en i familjen och är gjort på lika delar Shiraz och Grenache. Inte jättetätt eller det muskelpaket jag befarat. Grenachen gör sig tydligt påmind och gillar man den här typen av nya världen "Rhônare" så blir nog inte besviken. Möjligen var syran lite för påträngande, men jag tror mig vara lite extra känslig för just det. PS. skalmassan är visst fottrampad om man är sugen på lite down under fotsvett ;)

Ber lite om ursäkt för dåligt recenserade viner sista tiden. Ska bli bättre på att föra anteckningar och blogga om vinerna snabbare...

tisdag 1 december 2009

Ett måndagsexemplar av Ceretto Barolo Zonchera 1997

Efter en helg fylld av jourarbete infann sig den rätta (om än något trötta; tänk fredagsmys) helgkänslan märkligt nog en helt vanlig måndag, varför undertecknad och fästmö beslöt att fira med en Barolo. Varför inte ackompanjerad av en totalt okreddig men ack så njutbar middag på entrecote med köpebea (blasfemy!) och ICA:s pommes frites?

Som vanligt lite dåligt planerat med initialt källarsval Barolo, men vilken ynnest att ha mogen sådan att ta fram när lusten faller på! Det är den andra av samma år och producent vi dricker på några månader, och nu liksom då bjuds på mogna bär och stallighet med vad jag upplever som välintegrerade tanniner med kanske något mindre strävhet än föregående flaska. Dricks under två timmar efter 30 minuters karaffering och sista glaset är bäst.

För att hålla vinkällaren i balans krävs återinvesteringar, och jag försöker tillämpa "två in - en ut" och försåg mig på dagens nyhetssläpp (vilka beställningsar som gått igenom får vi se...) med bland anat en Ornellaia, en av varje av de av Parker lovprisade Chateauneuf du Pape 2007:or från Clos Saint Jean; Deus ex Machina och La Combe Des Fous. Om de motsvarar pris och förväntningar återstår att se om några år!

Fortfarande tråkigt att man endast får beställa en flaska av varje! Känns som DDR. Lösningen är kanske att man läger in en semesterdag den 1:a varje månad och beger sig till någon av de tre stora för att stå i brödkö?

måndag 16 november 2009

Placebo och en korkad libanes

Helg i Stockholm. Flyg upp på fredagen för att se ett av mina gamla husband, Placebo, i Annexet. Ett band som nu snart passerat sin storhetstid med ett decenium, men som fortfarande har en trogen skara fans såväl i Sverige som utomlands...och till den skaran hör definitivt jag. Ena halvan av kvarvarande ursprungsuppsättning är svenske Stefan Olsdal på bas (och gitarr och keybord), vilket kanske bidrar till populariteten på hemmaplan. Öppet homosexuell, med tunga basgångar och skön utstrålning på scen är han en riktig tillgång (...och nej, jag är inte gay men han har en skön stil) . Bandet vann nyligen pris för bästa alternativa band på MTV-galan i Berlin. Har sett bandet en gång tidigare typ '99 på Roskilde och nu var det då alltså äntligen dags igen... Ska inte fördjupa mig närmare i konserten (misstänker att de flesta av er som läser aldrig hört bandet), men efter att ha sett lite konsert-dvd:er inser man att de är rätt måna om att skapa en snygg produkt. Stor, påkostad skärm i bakgrunden och klockrent ljud. Det blev till slut riktigt trevliga 1 timme och 45 minuter. Det mesta de körde kom från de två senaste plattorna, vilket ibland blev lite för homogent. Har man ett eget sound och bara kör nytt så känns det flera gånger som man redan hört låten. Men, det är ändå med ett leende på läpparna man avslutar kvällen.

I Svenskan gick det dagen efter konserten att läsa att det lockats lika många försäljare av öronproppar som konsertdeltagare, men det är bara att (återigen) konstatera att musikrecensenter inte är särskilt objektiva. Ibland känns det som texten nästan är skriven innan konserten ens börjat.

Innan konserten bjöds jag förresten på några glas 2007 Alain Graillot Crozes-Hermitage. Har inte druckit Graillot innan, men prickade in druva och region vid blindprovningen (och då är det nog ganska druv och regionstypiskt). Tyckte dock att framför allt doften vittnade om ett äldre vin. Vinet var bra och vann absolut på luftning men samtidigt hade jag nog, utifrån det smakprovet, inte köpt fyra flaskor om jag smakat det innan släppet. Har för mig att jag läste någon som provat som tyckte att det kändes lite stjälkat och det håller jag med om. Lite tunnt och med en biton av något (stjälk?) gjorde att det inte nådde några höjder. Gömmer och glömmer kvarvarande några år.

Hade även tagit med mig en flaska 2004 Château Ksara som tyvärr var korkad. Hade sett fram emot den ett tag nu, så det är alltid en besvikelse när den enda flaska man har är dålig...

söndag 15 november 2009

Korkad fransos ersattes av städad amerikan

Tyvärr visade det sig att lördagkvällens tilltänkta Domaine de Chevalier 1989 var korkad, men raska steg förde mig ner i vinkällaren för att hitta lämpligt sällskap till valnötsgratinerad oxe med hasselbackspotatis och rödvinssås gjord på vin ur fådd fulflaska. Vad hitta på? Övervägde att prova den sista kvarvarande av samma slag, men kände mig sugen på något yngre när den gamle riddaren visat sig vara i sämre skick än en deprimerad Don Quixote med KOL och hjärtsvikt.

Övervägde också någon av de Mollydooker-shirazer jag försett mig med men ännu inte provat, men beslutade mig för att avvakta då dessa har sagts vara något dominanta som matviner. Plockade till sist i alla fall på mig en Seghesio Old Vine Zinfandel från 2006 som visade sig vara en trevlig bekantskap, något mer sofistikerad (eller kanske slätstruken är rätt ord?) än sin kände lillebror. Mörkfruktig doft med toner av choklad, vilket även avspeglade sig i smaken. Gjorde sig hyfsat till maten, men kanske en stramare Barolo hade passat bättre. Till den efterföljande osten (och med stigande temperatur) gjorde den sig dock riktigt bra.

Sammanfattningsvis anser jag "den vanliga" Seghesio-Zinfandeln , i synnerhet årgång 2007 vara ett bättre köp då man nästan får två-för-en och jag faktiskt tycker att Old Vine saknar lite karaktär även om den på något sätt är mer harmonisk.

För övrigt är det mitt-i-novembersläpp bland annat av en del bourgogner i morgon. Kanske ska passa på att beställanågra flaskor? Någon som har några tips?

söndag 8 november 2009

Nyhetsprovning hos munskänkarna och en besvikelse

Har bara varit medlem i munskänkarna sedan årskiftet och blev lite besviken när jag insåg att min avdelning inte hade nyhetsprovningar. Intresse har dock uppenbart funnits och i onsdags hade man premiär. Lite i senaste laget kanske, med en provning tre dagar efter släppet, men bätrre än inget. Tyvärr hade jag glömt bort att jag hade simträning (har börjat på vuxencrawl) senare på kvällen, så det blev ganska små klunkar av framför allt de vita vinerna. Undan fick det gå också. Kan säga att simpasset efteråt var rätt så tungt. Det bjöds i alla fall på fem vita och fem röda, anteckningarna är sparsmakade och får ses som en fingervisning:

2008 Neil Ellis Vineyard Selection Sauvignon Blanc bjöd på en rätt så druvtypisk doft med nässlor, fläder och fat. Torrt med påtagligt hög syra. Omdömet blev; nja. Gott om flaskor kvar om någon skulle bli sugen (?!).

2008 Château Gaudrelle från Vouvray bjöd även den på en ordentlig syra. Lite åt syrliga citrongodisar. Snustorrt med en lång syrlig eftersmak som tyvärr gränsade till surt. Ingen favorit.

2008 Alianto Pecorino. Nej, det handlar inte om ost helt plötsligt. Har inte stött på denna druva tidigare och kommer smakar de som denna så klarar jag mig utan. Kändes som ett rätt så enkelt matvin. Fruktigt med mineraler. Inte lika påträngande syror som föregående viner.

2008 Graham Beck Viogner hann jag inte anteckna mer än att doften var stor. Vill minnas att det bjöd på en hel del aromatisk blommighet och en gnutta rök.

2008 Rabl Riesling. Kvällen billigaste vita var även det som föll mig mest på läppen. Gott, friskt med en kittlande syra. Citrus och fläder.

Tände inte riktigt på det vita urvalet. Går ju i och för sig sällan igång på vita (torra) viner, så det var kanske inte någon överraskning. På den röda sidan var det lite mer positiva tongångar:

2007 Artesiá gjord på 50% tempranillo, 30% Cabernet Sauvignon, 20% Merlot kändes nästan sött när jag fick det i munnen. Tror det var övergången mellan vita och röda som spelade ett spratt. De hade tyvärr inget tilltugg att knapra på, så det blev lite hardcore att skifta. Lite köttig smak med en hel del fat och vanilj. Lite åt det rustika hållet. Fick för mig att jag skulle sätta poäng och drog till med en 83:a.

2007 Babylon's Peak gjord på 96% Syrah och 4% Viogner. Kändes ung, rökig och lite grön. Runt i munnen men ändå ganska strävt. Inte direkt druvtypsikt, men Viogners aromatiska inslag märktes.

2007 Geoff Merrill Wickham Park Sangiovese. Australiensisk Sangiovese var en ny bekantskap för mig. Ingen sådan som lockade till ytterligare återträffar. Det var inte mycket som påminde om den Sangiovese man är van vid. Mynta och eukalyptus slapp det inte undan. Varmt och mjukt i munnen.

2007 La Spinetta Langhe Nebbiolo blev något i hästväg när man provat de tidigare vinerna i högt tempo utan något att tugga på mellan. En sträv jävel med andra ord och med en riktigt stor doft. Druvtypsikt blandat med en trevlig kombination av hallon och lakrits. Kändes att doft och smak inte riktigt räckte till, men det fanns helt klart potential.

2006 Kanonkop Paul Sauer bjöd på extra allt. 65% Cabernet Sauvignon's bidrag var inte svårt att pricka in. Mycket frukt blandat med läder och kaffe. Föredömligt lite rök. Kvällens höjdpunkt enligt mig (91p). Åkte och köpte en flaska dagen efter, för att se om sambon också går igång på det. Tyvärr har hon nattjoursvecka så det blev inte läge denna helgen (och nästa ska jag till Stockholm): För er som gillar Bordeauxblandingar i nya världentappning kan denna helt klart rekommenderas (resterande druvor är 20% Cabernet franc och 15% Merlot). God idag och kommer nog bli ännu bättre.

Sammanfattningsvis trevligt att få gå på en släpprovning. Dagens höjdare var tveklöst La Spinnetta och Kanonkop (= kanonkulle :) ). Var lite besviken över att Graillot inte stod uppdukad, men jag har några flaskor själv att ta fram så småningom. Note to self nästa gång. Skippa träning efter och ta med en lite brödbit ;)

Skulle även skriva om en besvikelse och det var i form av 2007 Ètim Negre. Som Billigt Vin konstaterat har det fått fina lovord från flera skribenter och sist det släpptes en Ètim så drack vi den med välbehag. Denna är lite annorlunda och innehåller förutom Grenache även Carignan och Syrah. Orkar inte skriva så mycket om det, men det var riktigt med frukt och fat...men sen var det inte så himla mycket. Kändes lite för endimensionellt. Vi glömmer våra kvarvarande två flaskor och hoppas på nya dimensioner nästa gång.

fredag 6 november 2009

1997 Domaine des Perdrix Vosne-Romanée

Efter några veckors vinmässig relativ stiltje har jag nu äntligen avnjutit en Domaine des Perdrix Vosne-Romanée 1997 från en förvånansvärt solid flaska. Flaskan väger nog ensam ett kilo vilket faktiskt ger ett gott intryck, lite som känslan att stänga en Bentleydörr.

Initialt ur vinkällaren något svalt, men ur glaset kommer övertygande pinot-toner av röda bär och stallighet (enl sambo gödsel). Smakmässigt ett relativt slankt vin, tegelrött till färgen med snygga ben. Röda saftiga bär, lite som mammas blandsaft med röda och svarta vinbär samt lite jordgubb men med en lite överraskande spritighet.

Under kvällen utvecklas vinet ytterligare, och utgör för oss en minnesvärd vinupplevelse. Jag satte 91p på Cellartracker, men vill uppgradera den till åtminstonde 92. Grymt vin! Tur att det finns en till i källaren.

En anekdot från den gångna veckan kan jag bjuda på: Det har ju varit nyhetssläpp med en del intressanta viner, vilka provinsialläkaren från Småland naturligtvis glömde beställa till lanthandeln på måndagen. Således stor risk att gå lottlös. Döm om min förvåning när jag på Bolagets hemsida hittar en flaska La Spinetta och fyra Crozes i grannstaden, vilka samtliga skulle vara mer eller mindre slut i hela landet. Sätter mig således efter avslutad nattjour på morgonbussen till staden med järnvägsknut och sociala problem för att hänga på låset tillsammans med ett knappt tiotal av samhällets stöttepelare. Jag var den enda som väntade i porten, resten lurkade runt i grannportar och vid korvkiosken men alldeles tydligt påbörjades D-day 10.00...

Hur som helst får jag berättat för mig att flaskorna naturligtvis är beställda av andra och inte alls är till försäljning trots att de låg kvar på lagersaldot. Kul.

Lyckades få en vän i en större stad att köpa 2 fl Ridge Geyserville 2007 vilket blir min blygsamma skörd av nyheterna i november. Bättre lycka nästa gång får jag hoppas!

tisdag 3 november 2009

2001 Chateau Musar vs. 2004 Domaine du Vieux Lazaret

Bild kommer.

Helgen bjuder på besök från Linköping. Med sig har min spelpartner på nätet, MB, en gammal bekant, 2001 Chateau Musar. Så här på halloween slänger vi ihop lite oxfilé med sötpotatis och hemmagjord bearnaise. Har även, inspirerad av den utmärkta bloggen Pain de Martin, dagen till ära gjort mitt första surdegsbröd någonsin. Riktigt, riktigt gott blev det (me proud). Bara en vecka efter att jag satte igång min surdeg så var det ett reportage i vår lokaltiding om just Martin Johansson, mannen bakom bloggen, med tillhörande recept...och vips var allt ekologisk rågmjöl slut på ICA Maxi. Det är ju lite trendigt med surdeg nu, skulle vara kul att se statistik på försäljningen av ekologiskt rågmjöl sista tiden...

Nåväl, över till vinet. För att bryta av lite mot Musar:en hämtade jag upp en flaska 2004 Domaine du Vieux Lazaret. Har druckit även det tidigare, men det var innan bloggandet startade.

Det märks direkt när man karaferar (?) Chateau Musar att det skiljer sig från mainstream vinerna. Helt plötsligt känns det som man är på någon bazar i mellanöstern...men jag kommer till det. Vinet har en mogen, blek färg med klar tegelkant. Ofiltrerat som det är så återfinns en del fällning. Nu till doften. Närvaron av Brettanomyces är omedelbart uppenbar med doft av gympasko och nyuppackad badring. Vi försöker reda ut det där med bazaren och hittar, förutom ett helt hopkok av kryddor även lite dragning åt blött djur. M kommer plötsligt på att det hon associerar det med är...kamelbajs. Känner inte direkt att jag har det i mitt doftregister, men hon är nog inte helt ute och cyklar. Faten finns där utan tvekan och en aning mogen frukt. Vi diskuterar kring volatila syror och aceton och M hävdar bestämt att det är mer av kemisk bensin och hämtar en flaska sådant för att övertyga oss andra. Vill väl mer säga att det nog är åt aceton hållet, men det var intressant att känna hur bensinen luktade som det sövningsmedel jag fick inhalera när jag skulle sövas som liten (var öronbarn modell extra plus). Förmodar att det kanske var eter då, annars blir man ju lite orolig ;). Hur som så finns det initialt lite acetondoft, men det stör inte och försvinner rätt snabbt. Smaken stämmer rätt bra överens med doften, med ett runt, kryddigt vin med mellanösternvibbar. Som med så många viner mer spännande doft än smak. Återigen kan jag konstatera att det här är ett rätt roligt och ganska gott vin, men som saknar det lilla extra och med en prislapp som gör att jag inte kommer köpa det igen...men har man inte fått uppleva Brett kan det klart rekommenderas.

2004 Domaine du Vieux Lazaret drack jag förra gången nyår 2006. Då tyckte jag nog att det drog det längsta strået jämfört med 2002:an som den ställdes mot. Men det var i begynnelsen av mitt vinintresse och jag är osäker på om jag tyckt så om jag hade fått göra om provningen. Domänen hälls upp direkt i glasen, utan luftning, vilket vi under kvällens gång inser mer och mer var en miss. Initialt är doften rätt så knuten och bjuder mest på vaniljglass och kola. Efterhand dyker det upp en dov doft av röda bär och kryddor med peppar som sticker ut. Lite åt rökt chark-hållet. M får ytterligare en uppenbarelse när hon glatt konstaterar att det doftar varm rödkål. Hoppar alltid över det på julbordet, men hon är nåt på spåren helt klart min kära sambo. I munnen känns vinet varmt och fylligt, men jag känner inte av den sytlighet som jag vill minnas att jag kände sist. Vinet fortsätter att utvecklas under kvällen och orden besvikelse som jag först skrev får jag stryka över. Eftersmaken var dock oväntat kort.

Summa sumarum två trevliga återvändare, som dock inte når några himmelska höjder.

Vi har även hunnit med att prova Blossas årgångsglögg som i år bär smak av clementin, men av den kände jag ingenting. Smakade precis som vanlig vitvinsglögg. 2007 Tendral från Priorat släpptes som nyhet i oktober, en god sådan. Inga anteckningar, men alla (ffa M) gav tummen upp. 2006 Rosso di Valtellina släpptes också i oktober. Inte heller här några anteckningar, men minns att det var gott och strävt. Kräver nog helst lite feta rätter à la sånt som de goda norditalienarna äter när vinter gör sig påmind.

Imorgon bär det av till en (sen) släpprovning med munskänkarna innan det är dags för crawl. Blir till och spotta i glaset.

PS. Även de inom spritbranschen har dåliga dagar :)

söndag 18 oktober 2009

2000 Peter Lehmann Stonewell Shiraz

Ett kärt återseende. Provades förra sommaren hos förädrarna i Skanör och då gick vi igång på alla cylindrar. Då var det sommar, varmt och allmänt njutbart. Frågan är om det klarar att leverera på samma strålande sätt nu ett drygt år senare, hemma i den grå vardagen (fast det är i alla fall lördag)...

Far min fick alltså en låda i samband med 60-års dagen för drygt tre år sedan och förra helgen fick vi hans sista flaska som han hade glömt bort. Var lite orolig att flaskan förvarats stående och denna blir väl mer eller mindre bekräftad när jag ser att korken knappt har någon färg alls på sidorna. När vi korkade upp vinet trodde jag initialt att den hade hunnit bli defekt, för vinet var lite snipet och surt...efter ett tag inser vi dock att det snarast beror på att vinet var för kallt när det togs rakt från källaren (som nu håller ca 13ºC). Borde ha misstänkt det, men vinet kändes inte alls för kallt i munnen. Snacka om vinamatör! ;)

Vinet hämtar sig ganska snabbt och näsan möts av en dov doft av sötmogna bär, salmiak, choklad och lite chark. Faten finns där, men sticker inte ut. Efterhand tillkommer även tobak. Har svårt att hitta den mint/eukalyptus som vi hittade förra gången. Vinet har lämnat relativt mycket, finkornig fällning. I munnen möts man av ett runt , moget vin, med mjuka tanniner. Drygt medelfylligt. Dofterna går igen i smaken och vinet har en bra längd, med mycket vanilj.

div>Det här är fortfarande ett riktigt bra vin, även om det inte lyckas leva upp till sitt minne. Möjligen solkas intrycken något av att sonen timmarna innan lyckats slå en klädnypa i ögat på mig så jag fick en rift på hornhinnan precis över pupillen, så allt blir dimmigt och lite dubbelt. Vin är helt enkelt inte lika njutbart med ett rinnande öga och en lätt spänningshuvudvärk. Hur som helst så tror jag inte vinet har sådär himla mycket att hämta på vidare lagring, även om det nog klarar flera år till utan problem. Idag hade jag inte betalt 399 kronor för en flaska.

Fredagen bjöd för övrigt på en flaska 2006 Cuttaway Hill Estate Pinot Noir, tre flaskor inköpta på inrådan av just Phylloxera. Sista flaskan som gick. Saftförgad. Doften känns ganska pinot:ig med hallon och jordgubbar. Läder och kryddor. En hel del fat, men inte lika överdrivet som förra helgens Esser. Lyckas även plocka upp en ton av kinamat. Vet inte om det är ingefära eller vad det kan vara, men det gav det hela en lite exotisk touch. Realtivt runt, med viss mognad och mjuka tanniner. Bra syra. Hade gärna haft några flaskor till som smuttvin framöver.

Måste förresten passa på att agera språkpolis nu när Vingrodan inte längre verkar vara aktiv. I senaste numret av ICA Buffé (s. 4) står rekommenderat att man till desserten ska "Prova en gewürztraminer med reststöma från Alsace...". Kan man köpa restsötma via postorder, eller finns det på välsorterade ICA-affärer? ;)

torsdag 15 oktober 2009

Legitimerad och vaccinerad

Så ja! 2000 kronor fattigare och ett ovärderligt papper rikare. Man blir ju lite fundersam när man på sitt legitimationsbevis läser att det är en ovärderlig originalhandling. Innebär det att det inte skulle gå att bevis att man är legitimerad om man slarvar bort pappret? Det borde ju rimligen finnas ett register på alla legitimerade läkare. Blir ännu mer intressan att de skickade det med vanlig post...

Har även passat på att få en spruta i vänster deltoideus. Ca 1 av 3 på jobbet som fått sprutan har mått dåligt dagen efter, med framför allt huvudvärk, feber och muskelvärk, och fått stanna hemma. Influensa-light helt enkelt. Jag var den enda av de som fått den hittills som inte märkt någonting förutom en ordentlig ömhet i armen. Det verkar ju annars som ni läsare inte verkar särskilt motiverade att ta sprutan (25 röster; 52% som inte tänker ta sprutan, 32% som tänker och 4% [1 person] som redan åkt dit). Jag tänkte inte heller ta den först, men min enda motivering till det var egentligen att jag hellre ville ha "the real thing" för att få ett bättre och mer långlivat immunsvar och det kändes inte riktigt hållbart i längden. Skulle både jag och M få det samtidigt som barnen så skulle vi vara illa på det. Speciellt som min feber på äldre dar tycks sätta sig på balansnerven och jag stapplar omkring som en drucken. Tyckte i så fall att det nästan kändes svårare att ge sprutan till dottern, som fick sin idag. Ännu svårare känns det med sonen som ännu inte är tre fyllda. Från början var det ju sagt att man inte skulle vaccinera barn under tre år, eftersom det saknades data för att det skulle vara säkert, men det senaste jag hörde vara att de trots allt skulle få sprutan. Har inte satt mig in i vad de har för nya data som stödjer att det skulle vara säkert, men man får väl lita på att ansvariga vet vad det talar om...

söndag 11 oktober 2009

Häckeberga slott



Föräldrarna passar barnen och ger M och mig chansen att spendera halegen helt på tu man hand. För att undvika att hamna i det eviga pysslet med all renovering som tornar över en som ett sisyfosarbete flyr vi fältet ner till Häckeberga slott, tre mil öster om Malmö, för en natts god sömn med tillhörande 4-rätters middag. Efter incheckning och en välkommen bensträckare börjar vi kvällen med en enkel champagneprovning med tilltugg (tror det var av köksmästare Carl Johan Österberg). Vi bjuds på N.V. Pierre Peters, lite oklar på vilken men sannolikt den Blanc de blancs som ligger i systemets beställningssortiment. Denna fick gå en match mot Louis Roederer N.V. Demi-sec. Tog omgång mot inga noteringar, men Peters bjöd på en klassisk, frisk champagne med lite brödtoner, citrus och svarta vinbär. M envisas med att försöka packa på resten av sällskap en doft av korv, typ salami, men ingen nappar. Roederer var lite roligare och både M och jag höll den som favorit. Är ju som bekant svag för söta drycker, men vi tyckte även att det hände lite mer när nosen dök ner. Man fick även en lite mer mogen känsla av vinet och det brukar jag gilla. Därefter bjöds det på 4-rätters middag...


Vi börjar middagen med två varianter av hummer tillsammans med kålrot, extremt rökiga kantareller och närproducerad prästots. Till detta bjuds vi på 2008 Pascal Jolivet Puoilly-Fumé. Vinet doftar extremt mycket av fläder och svarta vinbär. M tycker även att det anas lite hägg. Även smak bjuder på mycket fläder och därefter rejält med citrus i eftersmaken. Syra och mineraler finns där som sig bör. Passade riktigt bra med maten.


Rätt nummer två består av svartrot, fyra variationer på äpple, anklever och spädgris. Som partner till detta bjuds vi på 2007 Chateau Ste Michelle Riesling från Columbia Valley i Washington State. Oväntat nog bjöd det här på en hel del petroleum/tvål. Trodde inte ett så ungt Riesling skulle bjuda på så mycket av den varan. I munnen var vinet närmast frizzante med en härligt friskhet och även här dominerade petroleum smaken. Hygglig längd. Här tyckte jag nog att maträtten var godare än vinet, även om även vinet var gott.


Huvudnumret bestod av hjort med jorärtskocka, bondbönor, sylta och krasse (fast lite snitsigare än det låter). Till detta bjöds vi på 2007 Esser Pinot Noir från Napa Valley. Det vinet (till min stora förvåning) formligen skrek av smör! När man väl letat sig bakom detta fann vi även kola, lakrits, rostat kaffe och choklad. Efterhand som kvällen gick kunde vi dra paralleller med Café culture, som vi recenserat tidigare, med sin tydliga ton av rostat kaffe. Lite dova hallon och jordgubbstoner fanns också. Detta är nog det fylligaste Pinot Noir jag druckit. Jag satte under middagen 85p, men minnet av vinet lever inte ritkigt upp till de poängen. Tyvärr var vinet rumstempererat och skulle nog med fördel varit några grader kallare.


Till efterrätt fick vi pannacotta på havtorn och vanilj tillsammans med äppelglass, hasselnötter och en dulce de leche-sås. En riktig höjdare för en sockerjunkie. Här fick vi serverat 2006 Delheim Edelspatz från Stellenbosch i Sydafrika. Även detta gjort på Riesling. Inbjudande bärnstensfärg. Inslag av ädelröta i doft och smak, tillsammans med en lite fet ton av målarfärg. I munnen gav syran en bra attack och balanserade upp sötman bra. Lite åpple, men i övrigt relativt tunnt med frukten. Maten var bättre.


Summa sumarum en riktigt lyckad kväll, där vi vi efter middagen var lite runda om fötterna. Goda och relativt enkla rätter. Man behöver inte alltid snitsa till det med svindyra ingredienser för att få till en lyckad måltid!

måndag 5 oktober 2009

Prior de Fic 3


Lyckligtvis klarade vi oss undan sonens kräksjuka, varför vi som utlovat fick tillfälle att öppna en flaska Prior de Fic 3, ett vin som jag haft höga förväntningar på. Kanske lite likt en "semesterhatt" då tre flaskor av ovanstående inköptes efter en semestervistelse där vi en magisk kväll drack den enklare lillebrodern Prior de Fic 1 med stort välbehag.
En oktoberkväll i Småland skall icke föraktas, men inklämd mellan nattjourer och med ett kräkande barn utgör den kanske inte rätt substrat för en magisk kväll, i alla fall inte i paritet med en sommarkväll blickandes ut över en solnedgång i Medelhavet... Så sammanfattningsvis måste jag tyvärr erkänna att vinet inte riktigt emotsvarade de högt ställda förväntningarna, även om det i allt var ett gott vin som passade väl till kvällens ryggbiff med rödvinssås och potatisgratäng.
Vinet var något ljusare/brunare till färgen än förväntat, och med en kraftfull doft av mogna bär, som dock efter en halvtimma minskat till en mer "normal" nivå. Smakmässigt något slankare än förväntat, med lite snällare tanniner än jag mindes lillebrodern ha haft. Detta kan ju bero på att kvällens vin är något äldre, och något mer välintegrerat. Jag skulle vilja beskriva vinet som medelfylligt, och något lättare än de Finca el Puig 2003:or jag hittills druckit. Om man ställer dessa mot varandra vinner Finca el Puig en knapp seger.
Sov gott!

söndag 4 oktober 2009

Nya tider, gamla viner: Chateau Margaux 1989

Efter en inte försumbar övertalningsinsats har nu V&V lyckats förmå mig att börja co-blogga. Ett sant nöje skall det bli, och faktiskt premiär för undertecknad i bloggosfären (i alla fall som producent).

Har precis som V&V vigt mitt liv till att hjälpa mina medmänniskor, jag kanske med något ädlare medel än att pumpa deras tarmar fulla med luft... ;) Vi befinner oss inte heller på samma ort geografiskt, utan närmare 30 mil skiljer oss åt. Detta hindrar oss inte från att ses och ibland dricka vin, men naturligtvis alltför sällan. Gott då att man kan utbyta erfarenheter på detta vis!

Mitt vinintresse är tämligen ungt, men jag har under snart tre års tid samlat på mig viner jag blivit bjuden på, tror på, blivit tipsad om eller bara läst goda recensioner om. Är i dag uppe i 120 flaskor av hyfsad kvalitet, varav ett fyrtiotal är lite ädlare viner från kontinenten med mellan 10 och 20 år på nacken (den äldsta en Bodegas Riojanas Monte Real Gran Reserva 1975).

Jag har förmånen att som V&V beskriver ha "samboat" in mig i en vinkällare av rang, varur det under olika familjehögtider bjuds på godbitar, senast i helgen en Chateau Margaux 1989. Dekanterades i en timma och dracks under ytterligare tre till rådjursstek. Ett otroligt vin, som från start lämnar en fantastiskt rik doft av cassis och en hint av ceder och tobak. Smakmässigt elegant och välavvägt på ett utomordentligt sätt. Tanninerna alltjämt med riv i, och enligt min ödmjuka bedömning någonstans i början av sitt "drinking window". Vilken tur då att det finns ett gäng till att njuta av under kommande år!

I morgon kommer en flaska Prior de Fic 3 2002 drickas och recenseras om sonens kräksjuka inte smittat oss...

lördag 3 oktober 2009

Reinforcements have arrived!

Utlovade ju förändringar här på bloggen i senaste inlägget...och äntligen kan Vård & Vin stolt meddela att vi numera är en duo!

Tanken är, förutom att öka det gångna årets ganska skrala antal inlägg, att förhoppningsvis även kunna få bjuda på ett lite bredare spektra av viner och kanske en och annan exklusiv pava. Phylloxera har tidigare i bloggen refererats till som Broilern (förstod inte varför du inte tog det namnet istället). Gammal kursare till undertecknad under läkarstudierna och tillika en man med allt mer imponerande vinkällare. Har dessutom haft turen att gifta (samboa) in sig i en riktigt vinintresserad släkt, med en hel del godbitar i gömmorna.

Kanske blir det även lite fler inslag av vårdrelaterad karaktär. Jag har ju numera inte så mycket att bjuda på på den fronten efter att jag började på röntgen. Min patientkontakt sträcker ju sig numera till människor som jag vrider, vänder och tippar på ett bord samtidigt som jag pumpar ändtarmen full med luft...och det känns som man ganska snabbt kan tömma ut det som finns att hämta där (bloggmässigt alltså). Phylloxera har fortfarande patienter och brukar dessutom vara en man med starka och (oftast) genomtänkta åsikter, så det kan nog bli lite reflektioner även om vården.

Kanske kan vi även starta en tjockisblogg. Skyller detta helt på föräldraskapet , men vi är om sanningen ska fram inte längre de slanka(-re) figurer vi en gång var (har inget alls med onyttigheter, brist på motion, vin etc att göra. ABSOLUT inte!). Hade man kunnat lägga en graf i högerspalten så hade det säkerligen dykt upp en viktkurva med vår "kamp" mot den dödliga fienden obesitas. Men nu lyckas jag inte med detta så den som är extremt intresserad är naturligtvis välkommen att lägga ett mail för månatlig uppdatering. ;)

Nä, nu har jag låtit munlädret gå alldeles för mycket. Två inlägg på en dag hör inte till vanligheten. Jag lämnar helt sonika över till Phylloxera att presentera sig, så fort nattens sjukhusvistelse gått ur kroppen...

2001 Fontanafredda Barolo

Inget vin idag, då sambon jourar. Igår korkades dock ovanstående vin upp. Inköptes i april förra året, då jag var pappaledig och passade på att åka över till Danmark med S2. Åkte över för att köpa årgång 2003, som de hade extrapris på. 119 DKK. Väl där upptäckte jag dock att både 1999 och 2001 bara kostade 6 DKK mer. Slutade med att jag köpte tre 2001:or och 1999:a, eftersom jag hade mer koll på dessa årgångar än 2003. Den första av dessa flaskor korkades alltså upp igår. Det är alltså inte samma som den Serralunga som ligger systemets ordinarie sortiment, utan sannolikt en lite enklare variant. Var lite orolig att den Barolo redan skulle ha passerat bäst före, men så var inte fallet...

Det är alltid trevligt att korka upp en flaska Nebbiolo eftersom de mognar så snabbt i färgen. 2001 Fontafredda Barolo är inget undantag. Såväl färg som doft skvallrar om ett moget vin. Vi har initialt lite svårt att urskilja dofterna, men det första som vi lyckas identifiera är en inbjudande ton av salmiak och sötlakrits. Man anar även lite tjära och viol, men relativt diskret. Frukten finns där, men ligger lite inbakad utan att man urskiljer några speciella frukter. I munnen så gör sig fortfarande tanninerna påminda. Lite nejlika, som är mer påtagligt när man smakar än doftar. Efter hand som kvällen fortskrider dyker det upp alltmer toner av tobak och läder. Hygglig längd på eftersmaken. Syran är fortfarande närvarande och gör att vinet känns perfekt drickmoget idag. Ett ypperligt matvin! Bör nog inte ligga så värst mycket längre, så det är säkert högtid att ta upp även 1999:an ur källaren.

Kanske inte så mycket att skrykta med när man läser vad grabbarna uppe i Stockholm håller på med, men igår var det precis vad som behövdes efter en lång vecka på jobbet (90p)... och för 160 kronor ser jag det inte som något annat än ett riktigt bra köp!


Det är förresten påfallande ofta som texten på baksidan på flaskor inköpta i Danmark står på danska. Kan knappt påminna mig att jag läst på svenska på någon av systemets flaskor.

onsdag 30 september 2009

2002 Domaine Brenot Le Clos Genet, Santenay Blanc


Är numera slav på kolonlab och spenderar förmiddagarna med att röntga tjocktarmar efter att ha fyllt de med kontrast och luft. Inte särskilt glamoröst, men inte heller så illa som det låter. Har nu lärt mig hur jag ska få de bästa bilderna på friprojicerade tarmar. Jag tittar på skärmen och ser vilket håll jag tycker att patienten borde vända sig och sen ber jag denna vända sig åt motsatta håll. Slår aldrig fel, fungerar klockrent. :) Röntgen är annars lite som att prova vin. Saker kan vara väldigt svåra att se (lukta/smaka), men när någon väl påpekat de är det plötsligt väldigt tydligt. Nåja, nog om detta...

Det är något lite uppfriskande med ett vin som man inte vet riktigt hur man ska rubricera. Inget systembolag eller andra bloggar att vända blickarna åt för hjälp. Helgens vin privatimporterades av Gylfen efter att han fallit pladask för det på en restaurang i huvudstaden (möjligen operakällaren). Är inte särskilt bevandrad i vita Bourgogne, förutom några enstaka Chablis:er, så efter Gylfens haussande är det med hög förväntan vi korkar upp vinet. De blir inte direkt mindre av att Johan Magnusson i sin bok så bygger du din vinkällare ger 2002 bästa betyget av alla vita bourgogner under åren 1840-2005, 19/20! Parker är lite mer återhållsam med 92, medan winespectator vräker på med 95. 230 pickadoller gick det förresten lös på per flaska om man privatimporterade. Vet inte vilken svensk importör det var som tog in det till restaurangsortimentet.

2002 Le Clos Genet bjöd hur som helst på en något svag färg av gult och grönt. Trodde att färgen skulle ha hunnit dra den mer åt det gula. Doften är frisk, utan närvaro av ek. Lite flinta anar jag också. Vi finner även en kryddig bi-ton som ingen av oss lyckas sätta fingret på. I munnen möts man av en torrt och friskt vin med en bra mineralton. Inte mycket citrus att tala om och eken lyser som sagt med sin frånvaro. Eftersmaken har bra längd, om än något tunn. Detta är ett väldigt, väldigt gott vin men som så många gånger förr har jag svårt att tända på alla cylindrar på vita, torra viner. Det är liksom inte lika komplicerat som ett bra rött eller för den delen sött, tror att det är därför jag inte riktigt faller dit.

Helgen bjöd förresten även på Tenuta dell' Ornellaia's Le Volte anno 2007. Tog inga anteckningar, men det här var en riktigt trevlig bekantskap. Möjligen fortfarande något ungt, men definitivt njutbart redan nu. Inköpt i Toscana för 15€. Kostar visst 149 på systemet, så det var nog mest en extra vikt att släpa på...men en trevlig bekantskap.

PS. Förhoppningsvis händer det snart lite nya saker här på bloggen. Är bara beroende av en vän som ibland har tummen långt upp på ställen där de inte hör hemma ;)

söndag 20 september 2009

Foire aux vins

Nyss hemkommen från en veckas vistelse i krokarna runt den franska rivieran. Skulle inte gå så långt som att kalla det semester eftersom vädrets makter tyvärr inte stod på vår sida och med två ungar med typ "damp light", dåligt väder och dåligt med sysselsättning, så var det mer än en, två, fem, tio gånger som man längtade hem till rutiner och kompisar i vårt avlånga land.

De makter som i så fall stod på vår sida var kanske Dionysos och andra vingudar. Det visade sig nämligen att det lagom till vi kom ner var dags för supermarchéernas årliga vinsläpp av Bordeauxer. Något helt nytt för mig och det är kanske lite att överdriva att säga att vingudarna var på vår sida, men det måste sägas att det var en fröjd att gå där bland redan dignande vinhyllor och plötsligt ha ett nästan dubbelt så stort utbud tillhands. De olika kedjorna har sina släpp lite olika datum och vårt besök passade bra in på kedjan Auchan's släpp. Stod inte och hängde på låset, utan åkte dit på eftermiddagen för att kolla. Min erfarenhet av Bordeaux är i ärlighetens namn riktigt blygsam (har fått insett att jag aldrig ens druckit en riktigt fin bdx:are, eller ens blivit särskilt imponerad av någon), så det är mycket möjligt att jag gick misste om de värsta fynden...men det var hur som helst en fröjd att trava bland hyllorna utan all hets à la systembolagets primörsläpp. Rad upp och rad ner med Bordeuaxslott som till och med jag känner igen, och dessutom till priser som i alla fall snuddade till humana så var det inte utan att det vattnades i munnen. Några exempel (missade jag något riktigt fynd får ni säga till): Ch Pape Clement 99€, Ch Chasse-Spleen 17,25€, Ch Carbonnieux 20€, Ch Giscours 29,50€, Ch Talbot 29€, Ch Gruaud Larose 34,50€, Ch Calon Ségur 43€, Ch Lynch Bages 48€. Som sagt, bara för att nämna några. Alla var årgång 2007. 2006 Domaine de Chevalier gick lös på 32,50€.

För egen del var det som vanligt prislapp i kombination med flygvikt som satte gränsen. Stoppade i alla fall ner en flaska av vardera 2007 Ch Rauzan-Gassies (22,50€. Inser att en 2éme Cru med den prislappen inte kan vara någon värsting, men vara bara tvungen att prova), 2007 Sarget de Gruaud Larose (12€), 2007 Ch La Tour Carnet (18,75€), samt en bubblare i form av 2007 Côte-Rôtie av Vernay (?) för 25€. PAssade även på att köpa lite sött i form av 2006 Ch Guiraud (33€, Sauternes). Ska visst vara den nya ägarens första årgång. Vet inte om det ska ses som något positivt dock. 2005:an står nämligen med i boken 1001 wines you must try before you die. Några kommentarer eller drickfönster?

Har annars (återigen) mest druckit lite enklare viner under vistelsen. Det är lätt att falla för de Côtes du Rhône som finns för bara 5-7€ som är riktigt trevliga. Hade med mig en flaska av bloggsveriges ju nu mest hypade vin, Cuvée du Vaticans CdR Villages för att se hur det stod sig. Tyvärr var det lite rörligt precis när den dracks, så det blev utan vare sig djupare analys eller anteckningar, men mitt enda minne var en klar besvikelse i kombination med en doft av det jag fick inhalera när jag sövdes som liten (öronbarn). Eter? Då var jag betydligt mer förtjust i M Chapoutier CdR för 6€. Ska försöka ge vaticanen en y chans till helgen. Vi drack även en flaska från ett av de oändliga antalet Bordeauxslott som man aldrig hört talas om. I det här fallet 2001 Château Merville från St-Estèphe (8€). Det är otroligt trevligt att hitta drickfärdiga Bordeauxer i affären och dessutom till ett bra pris. Såvitt jag kan läsa mig till på nätet gjort på Cabernet Sauvignon och Merlot. Cabernet kunde man lätt hitta med sina vinbär tillsammans med en fin mognad i kombination med källare. Ett bra balanserat vin och ablsout drickmoget nu, något glest kanske. Brukar inte sätta poäng, men skulle nog hamna runt 87.

Har tidigare berättat om vinkällaren i mina föräldrars hus i Frankrike. Mr Tate som bodde där tidigare lämnade kvar cirka 50 flaskor. Det mesta är ren skit och alldeles för gammalt och man borde nästan hänga en skylt med texten for educational purposes only ovanför. En del trevligt finns också, som till exempel en 2000 Ch la Tour Carnet, lite andra bordeauxer och några riojor, men jag hade inte ritkigt hjärta att lura av farsgubben detta, utan tipsade om vilka som skulle kunna passa. Var även vänlig nog att inte försöka lura på honom den flaska 1985 Black Tower jag hittade. Undrar om det finns något samlarvärde i en sådan, för det lär ju inte finnas så många kvar av den årgången ;). Vi provade några gamla australiensare, från 1996 och 2000 och det är bara att konstatera att billiga aussies inte åldras med värdighet. Det hade inte heller 1997 Jacob's Creek Chardonnay/Semillion gjort. Färgen var fantastikt inbjudande med riktig bärnsten och inte heller doften var så illa. Väldigt söt förvisso, men samtidigt oväntat frisk. Smaken var dock riktigt illa, närmast vinäger och stendött efter några sekunder i munnen. men, friskt vågat hälften vunnet. Vem vet, det kanske finns en guldklimp där någonstans trots allt ;)

fredag 4 september 2009

På vinfronten intet nytt...

Dåligt med vin just nu. Har helt enkelt inte varit tillfälle. Sambon är på klinikfest och själv ska jag imorgon till Östergötland på kräftskiva, med kräftor fångade av min gamla kursares i dennes privata kräftdam :)

Låg sannolikhet för vin även kommande helg alltså.

En vecka kvar på vårdcentralen. Håller som bäst på att avveckla mig innan det är dags att börja på röntgen. 2000 kronor ska in till socialstyrelsen, sen får jag förhoppningsvis min legitimation om några veckor. Sju års studier och allmäntjänstgöring är äntligen slut. Ska se om jag inte kan hitta ett bra vin att fira med när vi åker till Frankrike nästa vecka. Ska bli riktigt trevligt att förlänga sommaren med nio dagar en La France.

På vårdcentralen handlar det annars mest om svininfluensan. Våra stackars syrror sitter som papegojor och svara på allehanda frågor som de sällan kan ge något konkret svar på. När börjar man vaccinera, hur ska man prioritera, är det farligt att vaccinera sig, kan man komma och ta blodprov om man tror att man haft flunsan för att slippa ta vaccin blablabla? När det diskuteras i fikarummet inser man hur mycket den här pandemin tillsammans med vaccinationsprogrammet kommer kosta samhället. Pensionerade sjuksystrar ska anställas, vacciner och kringutrustning ska transoprteras och förvaras med mera, med mera. För att inte tala om en så tillsynes enkel sak som att hitta en lokal. Den ska vara tillräckligt stor för att ta emot alla samtidigt som den ska kunna ventileras tillräckligt. En läkare måste vara närvarande för att ta hand om någon som eventuellt reagerar på vaccinet. Parkeringsplatserna måste räcka, alternativt måste man bussa folk...till det kommer dessutom alla frånvarodagar som kommer genereras när influensan slår till på allvar. Det ska bli intressant att se vad notan för nationen kommer att hamna på. Hur tänker förresten du göra när detär dags för vaccinering? Svara på enkäten till höger...själv lutar jag nog åt att låta bli.

Har förresten sällat mig till skaran som inhandlat Cuvée du Vatican Côtes du Rhône Villages. Tycker att det på allt fler ställen dyker upp inlägg och artiklar om vinbloggarnas effekt som opinionsbildare och inspirationskälla. Det är naturligtvis omöjligt att sätta några siffror på och säga exakt vilken effekt de mest lästa bloggarna har på folks val av vininköp, men för ett mindre företag som Bristly så måste det vara märkbart när exempelvis Frankofilen drar släggan i stora fyndklockan. Undrar om det finns några flaskor kvar, är lite sugen på att försöka få tag i en låda till...

Nu ska jag och barnen se på Aristocats!

lördag 22 augusti 2009

2007 Spier Vintage Selection Shiraz


14 dagar utan vin ger, så här efter semestern, i det närmaste abstinenssymptom. M har dock nattjoursvecka, med det lika "härliga" som oförståeliga schemat med jobb tisdag-, torsdagnatt följt av lördag dag och sedan söndagnatt. Inte läge att korka något "finvin" alltså (vilket jag egentligen var sugen på) eftersom flaskan riskerar att inte bli tömd.

Spier inhandlades efter att jag och barnen stannat över en natt i Linköping på väg hem från Stockholm under semesterns sista dagar. Palander hade recenserat augustis nyhetssläpp i Corren och konstaterat att just Spier var det enda röda fyndet. Jag har aldrig köat till ett nyhetssläpp och det närmaste jag kommit var nu uppe i Linköping när jag åkte dit kl 10:30. Väl där fanns inte en enda de flaskor jag var intresserad av kvar. Inte ens etiketterna på hyllorna gick att hitta. Snabba jävlar de där östgötarna konstaterade jag, men var ändå tvungen att fråga om verkligen allt var slut...bara för att vänligen bli informerad om att augusti har 31 dagar, inte 30. Jag hade åkt dit en dag för tidigt. :-/

Hur som helst så fick 2007 Spier alltså agera kompanjon till dagens grillade kamben, och gjorde det riktigt bra. Tydligt shiraz-igt med rejält med mörka bär och örter. Vinet drog snarast åt det brända hållet istället för rökt, tillsammans med en tydlig pepprighet. Tydlig fatbehandling med en del vanilj. Smaken skiljer sig inte nämvärt från doften. Tyvärr finner man utöver den brända, peppriga karaktären även en alkoholeldighet, som stör mig lite. Ett ganska gott, lite små populistiskt vin med en viss restsötma som passar bra som grillvin för den som har en fallenhet för eldiga sydafrikanska budgetshirazer (jag vet att ni finns där ute).

Hoppas kunna bjuda på något lite roligare framöver, när det är dags att ta ut sin legitimation. Har några vinner som nog snart bör korkas upp. AT:n börjar annars alltså lida mot sitt slut och jag börjar bli heligt trött på att allt gnäll på vårdcentralen. Ibland tappar man nästan hakan när man hör vad patienter tycker att de borde få. Jag hade till exempel en kvinna som tyckte att jag hade någon slags moralisk/etisk skyldighet att sjukskriva henne eftersom hon hade gått med på att jobba en extra natt utan att i gengäld få ledigt den helg hon hade önskat. Hallå!?! ...och hon var dessutom sjuksköterska!

tisdag 11 augusti 2009

Semestern avklarad

...och efter en veckas arbete är man redan lite småsjuk med ont i halsen. Det kan inte vara nyttigt att arbeta. Två av våra vänner har för övrigt klarat av svininfluensan. Mannen fick förhållandevis lindriga symptom, medan frun tydligen var helt däckad och mest låg och kräktes. Måste dock vara skönt att ha det avklarat.

Sista delen av semestern bjöd på en del viner, varav några var riktig trevliga bekantskaper:

2005 Château Bouscassé innebar en ny bekantskap. Har inte tidigare provat på denna legendar i bloggsverige. Har någon flaska i källaren, men inte vågat lyfta på korken ännu. Vi provade vinet blint i Stockholm och bjöds då på en inbjudande, om än något sluten, doft med massor röda bär, chark och ek. Tycker mig tyvärr även ana lite toner av grönt. Intressant och lovande tyckte vi i alla fall och famlade lite blint till vi tog en sipp. Tanninerna tillsammans med vetskapen om innehållet i Gylfens vinställ gör att Bouscassé känns givet. El Don gissar helt rätt, själv tyckte jag färgen var lite mer mogen och gissade 2004. Har provats av en flera olika bloggare.

1995 La Masua Första gången jag provar en riktigt mogen amarone. Med tanke på avsaknaden av träffar på google sannolikt inget av de stora domänerna alternativt uppköpt. Vinet bjöd på portvinslika toner med massvis av choklad. Även den provades blint. Jag gissade rätt på årtal, men var precis som Gylfen ute och cyklar på resten (rätt världsdel i alla fall) ;). Trycket i alkoholen för ett vin i den åldern borde kanske ha avslöjat vad det rörde sig om. Gott och kanske framför allt intressant. Vi missade nog peaken med några år, men det var ändå spännande att få en liten känsla för amarones utvecklingtoner.

2007 Les Launes Crozes-Hermitage uppskattades av sällskapet. Ungt, men redan riktigt gott! Charkig, pepprig rökighet blandat med unga röda bär gjorde detta till en riktig hit på matbordet. Gott och kommer bli ännu godare. Tanninerna var lite tunnare än förväntat, så möjligen sätter de gräns för lägringpotentialen. Såväl Goda Vinare som Billigt vin har provat.

PS. Under inläggets gång har även Rhônarna hunnit prova Les Launes.

tisdag 21 juli 2009

2004 Banfi Rosso di Montalcino


Imorgon bär det av till our nations capital. Hoppas på lite trevligt vin hos vännerna där uppe och ven vet kanske hinns det med en vinbar. Bävar lite för att spendera början på nästa vecka själv där uppe med mina två små odågor, efter att sambon börjat jobba. Härlig ålder på båda nu, en med typ damp och en som precis lärt sig alla tänkliga obsceniteter. Bajspappa är numera mitt andranamn.

I dagens inlägg avhandlas en flaska som legat på lur ganska länge nere i källaren. Har varit sugen på den ett tag nu, men det är alltid svårt att tag steget när man bara har en enda flaska...

Färgen är inbjudande mogen och lika så doften. Lite sötmogen, men inte alls lika stor som 2007:an som vi drack nyligen. Doften är initialt lite källarunken och bjuder inte på särskilt mycket frukt. Vi hittar lite blomvatten, men inte så att det dominerar eller irriterar.En antydan av choklad och vanilj och eventuellt en gnutta viol. Efter några timmars luftning får jag för mig att det dyker upp lite hallon, men det försvinner lika snabbt igen. I munnen är det knappt medelfylligt med relativt bra syra. En del kvarvarande strävhet.


Kanske inte direkt skrivit upp vinet inser jag nu, men det var faktiskt riktigt gott. Känns som det korkades upp i precis rätt tid...är lite orolig att blomvattnet fått ta över om vi väntat ännu längre.


söndag 19 juli 2009

8. 2007 Orballo Albariño


Semestertider och bloggandet går på lågvarv. Vin dricks, men ofta mer kvantitet än kvalitet. Semesteralkis? Idag är vi tillbaka i hemmet efter en vecka hos föräldrarna i södra Skåne. Vi lagar pasta med chiliräkor och det enda vita som finns tillgängligt är nummer 8 på allt om mats topp 100-lista, 2007 Orballo Abariño. 2006:an hamnade även den på 8:e plats på förra årets lista.

Motiveringen i år:
Friskt och snyggt med äpplen och plommon i smaken. Lätt krydda och aningen mineral.

Vi hittar ett vin som bjuder på en mycket ljust gul nyans med lätt gröntaktig ton. Doften bjuder initialt främst på en frisk doft av tropisk frukt med ananas i frontlinjen. Efterhand som temperaturen stiger ersätts den mer av den där doften som mest drar åt äpplen med lite päron, fanns ändå inte. Tjuvkikar på systemets beskrivning och där talar man om gråpäron. Vet inte ens vad det är, men kanske är det precis ordet vi letar efter. Tycker mig även hitta en touch av champinjoner. Väl i munnen hittar vi, precis som sist, en mycket torrt vin med frisk syra som riktigt kittlar på tungan. Allt uppblandat med en bra mineralton. Vi finner inte så mycket från citrusträden. Ganska kort eftersmak.
Jag är egentligen inte så förtjust i viner som känns sådär lite lätt frizzante, men jag måste säga att det här är ett riktigt trevligt och gott vin, perfekt för varma sommarkvällar. Ny årgången är ute nu och på mitt bolag tog jag den sista 2007:an. Får se om värmen kommer tillbaka, för då är det nog läge att prova även nästa årgång...

tisdag 7 juli 2009

Gångna veckornas skörd...



Letar fortfarande efter mina anteckningar från Kroatien. Får se om de kommer tillrätta...

Lite korta noteringar om de vinare som passerat gomseglet de senaste veckorna:

2007 Banfi Ross di Montalcino bjöd på en stor, ungdomlig doft med mycket bär. En smula läder. Smaken var var även den ung med en frisk syra och oväntat mjuka tanniner. Ganska bra längd med syrlig eftersmak. Ska kanske ligga ett tag till, men kändes intesom något långlivat vin.
2004 Cappello di Prete. Förra årgången på systemet, 2001, tillhörde en av de 1001 man "måste" prova innan man dör (enligt 1001 wines you must try...). Minns att jag när jag provade 2004:an senast var rätt besviken. Den stod sig inte särskilt väl mot den äldre årgången (för hög syra). Nu har den dock fått två år på nacken och det har nog gjort den gott. Syran var fortfarande rätt markerad, men det var gott. En bra kandidat till vardags-/pizzavin.

2006 Vedré. En ny spansk bekantskap. Gjord på 50% Monastrell, 25% Syrah och 25% Tempranillo. Ett gott grillvin. Lite mulligt och murrigt på ett bra sätt. Relativt fylligt men inte så mycket tanniner.

2003 Finca el Puig slog an helt rätt strängar hos undertecknad. Ytterligare en spanjor gjord på 45% garnacha, 23% cariñena, 20% cabernet sauvignon, 10% merlot och 2% syrah. Vinet hade inte filtrerats. Doften var stor och oväntat utvecklad. Körsbär och plommon var det första jag slogs av, men även en hel del rostade fat. Lite åt choklad-, kaffe- , läder-hållet. Systemets "klockor" visar elvor på allt, men jag hade nog förväntat mig mer tanniner Riktigt trevlig bekantskap. Har två flaskor i källaren, men kommer definitivt att köpa fler. Tål att ligga ett tag. Rhônarna har också druckit och gillat.

2006 A Amarone dracks som tur var innan Finca:n, för den var inte alls i samma klass som spanjoren. Fylligt och rätt så ursprungstypiskt, men utan att imponera. Skulle säkert mått bra av att luftas ordentligt, vilket tyvärr inte hanns med. Som lite kuriosa kan nämnas att vinet faktiskt innehåller 5% Cabernet Sauvignon. Har aldrig sett CS i Amarone förut.


Tog förresten en oskuld i måndags...

söndag 21 juni 2009

Kroatien


Marken har precis slutat gunga efter en första veckan någonsin i segelbåt för unge (nåja) herr doktor. Måste först och främst ge en stor tumme upp till Kroatien. Fantastiskt vackert land! Inte mycket vind att bjuda på dock. Vi gick för motor mer än hälften av dagarna. Gav i och för sig tillfälle att spana in både delfiner ochsvärdfisk som hoppade i vattnet.


Varje stad vi var i, både på fastlandet och ute på öarna hade en geniun liten stadskärna som förde tankarna tillbaka till romarriket. Små, trånga och mysiga gränder med med hus och gatsten av marmor gjorde att man nästan såg både romare och pirater spatsera på gatorna framför sig. I gränderna låg ofta små anspråkslösa restauranger som ledde in till fantatiska små innergårdar, inte sällan belägna under stora apelsinträd eller stora vinrankor. Priserna låg en bit under svenska, utan att för den delen kännas som jättekap. Fisk, räkor och annat gott från havet var för det mesta dock inte bara billigt utan även grymt gott! Varje restaurang hade ett eget husvin, både rött och vitt, vilket normalt sett kostade runt hundralappen för en liter. Då resten av sällskapet inte särskilt vinintresserade blev det oftast husets som avnjöts. Det gjorde i och för sig inget, för det var för det mesta riktigt trevliga bekatnskaper. En del var lite vattniga, men på andra ställen var det så att jag lätt varit beredd att betala över hundralappen för en flaska på systemet. På många av ställena verkade det som husets vin faktiskt brygdes på plats. Vid något tillfälle fanns till och med lite av bottensatsen med i karaffen.


Tack Finare Vinare och Tommy för tipset om Zlatan Plavac. Tyvärr lyckades jag inte hitta hans Grand Cru annat än på ett kaffe i Trogir. Där kostade det dock cirka 500 SEK, så det hade säkert varit en hel del billigare i affär än hemma i Sverige. Skulle ha letat när vi var på Hvar, för det är tydligen där det görs. Hittade en hel del av hans billigare viner, men fick tyvärr inte tillfälle att prova. Det fanns en hel del Vinotek i Kroatien, men de flesta var små och sålde oftast enbart 4-5 olika viner från samma producent. Ville man ha större utbud fick man vända sig till snabbköpen. Där var inte heller något större utbud, framför allt inte bland de lite dyrare vinerna. Hittade dock vinet Grgic, som står omnämnt i 1001 wines you must drink before you die som ensam representant för Kroatien. Kände mig dock "tvungen" att ge bort båda flaskorna till mina föräldrar som ju faktiskt stått ut med våra två bastarder i en vecka...men jag har blivit lovad smakprov vad det lider. Vinet är gjort på samma druva som Zlatan's, Plavac Mali, så det ska bli intressant att prova framöver...


Kommer en recension på ett vin från Hvar framöver, men det tar vi en annan gång ananrs kommer jag aldrig bli klar med det här inlägget...

torsdag 11 juni 2009

Kroatien coming up

Varför stavas inte coming med två m egentligen?

AT-tentan avklarad. Snublande nära att bli "riktig" doktor nu. Några månader på vårdcentral så...

I övermorgon bär det av till Kroatien för en veckas segling. I senaste munskänken står det ju om just Kroatien och i "1001 wines you must drink before you die" finns ett kroatiskt vin med. Ska se om jag hittar något trevligt att dricka eller ta med mig hem. Tips mottages tacksamt.

måndag 8 juni 2009

When in France...

...drink Californian Zinfandel. Ja, jag vet, det låter inte klokt. Men som lite bakgrund kan jag berätta att mina föräldrar förra året köpte ett hus någon mil norr om Cannes av en britt. Han skulle flytta hem igen och när det väl var dags att bege sig så fick bohaget stanna kvar. Detta inkluderade en mindre vinkällare...eller i alla fall en vinhylla nere i källaren av högst varierande kvalitet. Skulle tippa på att 3/4 av vinerna redan är för gamla och på en del har dessutom etiketten trillat av. Men, det fanns även lite kul som några flaskor Champagne och lite utländska flaskor. Hur som helst så noterade jag sist vi var där att det fanns en flaska av 1997 Ravenswood Sonoma County Zinfandel. Vinet finns ju även här hemma i Sverige så inför resan till Frankrike köpte jag med mig en flaska av årgång 2005.

1997 Ravenswood Sonoma County Zinfandel har tappats på butelj den 31 mars 1999 enligt etiketten och med en syrahalt på 0.72g/dl. Doften känns ordentligt mogen, lite sötaktig med en lite mogen frukt. Efter ett tag dyker ett helt hav av sötlakrits upp. Även i munnen är vinet naturligtvis mogen med en inbjudande rundhet. Slutet bjuder på bra längd med överaskande syrlighet. Lite over the edge, men roligt att prova en riktigt mogen zin. Har lite dåliga anteckningar på hur frukten stog sig, men kanske är avsaknanden av anteckningar ett tecken på att det ändå fansn en del frukt kvar?

2005 Ravenswood Sonoma County Zinfandel's syrahalt var enligt etikett 0.61g/dl. Enligt bibendum är vinet gjort på 83% Zinfandel, 14% Carignan, 3% Petite sirah. Doften bjuder på fuktigt trä och mogna bär, med björnbär i frontlinjen. Vinet har lagrats 18 månader på franska ekfat vilket bidragit med en rejäl smörighet, som efterhand övergår i smörkola. I munnen är vinet naturligtvis strävare. Man finner inte alls samma syltiga sötma som i den äldre versionen. Den feta smörigheten återfinns även i smaken. Eftersmaken är oväntat kort.

En intressant jämförelse där det yngre vinet kändes för ungt och det äldre för gammalt. Vi var sex som provade och det blev ungefär dött lopp mellan de båda. Har själv lite svårt att sätta ner foten i något läger, men det var kul att se att 1997:an ändå stod sig bra i konkurrensen. Tyckte inte att 2005:an kändes sådär jättespännande för 179:-. Vinet skulle säkert vinna på att ligga några år. Kanske inte 8, men 3 år skulle säkert lyfta det lite till...men det får jag aldrig reda på, för så intressant var det inte att jag tänker köpa en pava till.

fredag 29 maj 2009

Skabb

På söndag bär det av mot Frankrike tillsammans med två andra barnfamiljer. Vet inte om sex barn i samma ålder tar ut varandra eller om 2+2+2=10. Befarar det senare. Hoppas hur som helst att det blir tillfälle att inmundiga lite trevliga vin och kanske även få lite blogginspiriation. Det har varit dåligtmed viner med sistone och framför allt dåligt med anteckningar.

Får bjuda på lite vård istället:
Är ju som bekant på vårdcentral för tillfället och i häromveckan hade jag en 17-årig flicka som patient. Hon sökte pga kliande utslag äver hela kroppen, inklusive mellan fingrar och runt bröstvårtorna. Hon hade haft det ett tag och nu hade även pojkvännen börjat få besvär. Trots att jag inte lyckades hitta något värddjur (mikroskopet funkade inte), så var det rätt uppenbart att hon hade lyckats få skabb. Det "roliga" i kråksången var att tjejen nu insåg att "fan jag måste berätta för min pojkvän att jag smittat honom med skabb". Jaha, vad är det för kul med det tänker då du? Det roliga var pappan som också var med vid besöket. Han skrattade så tårarna sprutade när han hörde detta och undrade om han fick vara med när hon berättade de glada nyheterna. Ibland är det skönt att ha förädrarnas stöd ;)

lördag 16 maj 2009

AT-tenta

Igår avklarades förhoppningsvissista tentan på åtminstone 5 år, AT-tentan. Rätt klurig måste jag erkänna. För ev läsare som är läkare eller bara nyfikna kan ni prova lyckan här.

Inte mycket vin att berätta om. Blev inspirerad av Billigt Vin, när dessa nu faktiskt gjorde skäl för namnet och provade billigt vin. Hänvisar helt sonika till deras beskrivning av 2007 Tabalí Syrah Reserva. Ett bra vin för priset, men inte så himla spännande. Blir att ta till när vardagen kräver en skvätt...

PS. Idag blir det inte heller mycket vin. Tänkte för en gångsskull ge mig utoch festa lite.

onsdag 13 maj 2009

Onsdag

När man är lite så här småonykter på en onsdag så vill jag gärna bjuda på ett skratt ;)

tisdag 12 maj 2009

9. 2005 Chateau Mont-Redon


Dyrgripen på listan. Med sina 234 kronor ligger den en bra bit högre än övriga viner på listan. Även Mont-Redon har drabbats av prishöjningen, med en höjning på nära 10%, från 215 till 234 kronor. Den nya årgången har gjort en rejäl klättring i listan, 2004:an hamnade på 36:e plats.

Motiveringen i år lyder:
Rikt och kraftfullt, men ändå elegant med bra tanniner, kryddiga grenacheinslag och fina svartfruktiga syrahtoner.

Vin körs genom aeratorn ner i dekantern en dryg timme innan det är dags för middag. Kanske lite snålt med tid, men jag räknar med att aeratorn motsvarar 1-2 timmars dekantering.

Färgen är ljuströd, lite åt Bourgognehållet. Doften känns (förvånande nog) inte särkilt knuten, mer ungt. Rikt bärig med björnbär i frontlinjen, men även hallon, jordgubb, plommon och aningen körsbär. Lite sytligt. Fatigt med lite vanilj(kola) och ett knippe kryddor och peppar. I gommen finns naturligtvis en del tanniner, men en stramhet som ändå inte tar överhanden. Kryddor och mörka bär dominerar även här. Eftersmaken har en bra längd med lite bitter frukt.

Årgången har provats av åtminstone tre andra vinbloggare (enligt min modifierade sökmotor till höger).
Vet inte om det är dagsformen eller matvalet som förstör helhetsintrycket, men jag har svårt att tända helt på det här...och det förvånar mig. Jag brukar alltid gå ingång på Chateauneuf-du-pape. Vinet känns lite för intetsägande för prislappen. Tyckte, när jag provade efter fem till luftning att det nästan kändes lite vattnigt. Jag hoppas att det är ungdomen som gör det, men jag är lite skeptisk. Mindre bra flaska? Ska sägas att jag misshandlade vinet lite genom att servera det till starkt kryddade, grillade kamben. Vinet skulle nog gjort sig bättre till något med lite mindre dominerande kryddning.

lördag 25 april 2009

Countdown 2009 - 10. 2006 Brolio


Så var det då dags för en favorit i repris. Allt om mats topplista med Sveriges 100 bästa viner...mest prisvärda skulle väl vara en mer korrekt formulering, men vi lämnar den diskussionen därhän ikväll. (Finns det förresten fler än skåningar som säger därhän? Känns sjukt skånskt)

Listan innehåller en del förändringar jämfört förra året. Glädjande nog innehåller 10-i-topp inga boxviner. Barone Rocasoli's Formulae har blivit förpassad till 11:e plats och blir därmed återigen bästa BiB. Tycker även att vinerna är lite dyrare i år. Snittpriset ligger på ca 120:-.

Brolio knep första platsen både 2006 och 2007. 2008 fick den dock se sig förpassad till bronsplats...och raset fortsätter. I år kvalar det alltså in på tionde plats. Det är samma årgång som på förra årets lista, så antingen har vinet inte utvecklats med fördel eller så har helt enkelt en hel bunt viner ryckt upp sig.

Jaha, vad har då hänt sedan vi provade den sist? Har lite svårt att svara på den frågan eftersom minnet av det tillfället inte har någon framskjuten plats i minnet. Vilket kanske i och för sig säger väl så mycket om vinet. Vinet har ju inte direkt fått ros av övriga bloggsverige. Läs här, här och här...eller varför inte prova min nya sökmotor i högerlisten?

Motiveringen förra året skrevs:
Härlig koncentrerad frukt. Balanserade syror och drag av färsk tobak, fat och örter.

I år låter det såhär:
Utmärkt och koncentrerad med balanserade syror och drag av körsbär, fat och örter.

I tidningen kostar vinet 99:-, men efter prishöjningen ligger det på betydligt styvare 115:-. Undrar om det hade hamnat lika högt om bedömningen gjorts efter det nya priset. Personligen ställer jag betydligt högre krav på ett vin för 115:-, jämfört med ett för knappt hundralappen.

Idag fick vinet göra sällskap till ett stycke grillad kyckling. Grillade indirekt i Webergrillen. Vilket tar cirka en timme för er som undrar. Man möts av mognadstoner med fat, peppar, mörk choklad, kaffe och lite chark när man stoppar ner nosen. En hel del kryddor och det passar bra i kategorin kryddigt och mustigt. Lite mörka bär naturligtvis, men de känns rätt så anonyma. När man sedan tar vinet i munnen slås man direkt av att det känns för varmt. Nu kommer det visserligen direkt från systemet, så det är säkert någon grad varmare än det borde. Men det är så väldigt påtaligt. Tidigare bloggar har talat om ett jolmigt, bläckigt vin och det är precis så det känns. Har inget minne av att det kändes så sist, men då plockade jag upp det från källaren och då var det säkerligen lite kallare. Hur som så leder det till att syrorna känns lite för svaga. Vinet är i övrigt relativt fylligt med lätt sträva tanniner. Lite mer syraattack i eftersmaken.

Det här kändes inte som någon vidare inledning på topplistan. I alla fall inte till det priset. Skulle bli förvånad om vinet kvalar in på topp-10 nästa år med den prislappen...om nu inte nästa årgång är något i hästväg.

torsdag 16 april 2009

Let's call it the comeback!

Inte riktigt kanske...men ett nytt inlägg i alla fall. Påsken har passerat, våren är här och det tryter fortfarande med blogginspiration...

Var nere på bolaget och hämtade ut en flaska champagne idag som jag beställt. Gjorde beställningen innan prishöjningen och hade hoppats på (ja, faktiskt räknat med) att få betala det lägre priset. Men icke! Nu blev det bara 21kr mer, men det stör mig likförbannat.

Nu lite om några av de viner som passerat gomseglet den senaste tiden...

2006 Il Nero di Casanova från La Spinetta hämtades hem från beställningssortimentet nyligen. En La Spinetta frånToscana gjord på 95% Sangiovese och 5% av, den för mig okända druvan, Colorino. Hittar den inte ens i Oz Clarke's Druvan bakom vinet, så då måste den vara en raritet eller möjligen gå under något annat namn normalt. Stoppar man ner näsan i glaset möts man av en ungdomlig doft med tydligt drag av riven mjölkchoklad, tillsammans med körsbär och lite kaffe. I munnen återfinns ett strävt vin med ordentlig syra. Mörka bär och choklad. Ett hyggligt vin nu, men jag ser fram emot att prova det igen om sisådär två, tre år.

2004 Tamellini Recioto di Soave. Jag har sagt det förut, det här vinet är fantstiskt! En fullkomlig explosion av tropisk frukt, med mango, aprikos och ananas i frontlinjen. Har ni inte smakat och gillar sött vitt så ser det ut som om det finns några flaskor kvar på bolaget. Bara färgen är värd ett köp.

2007 Terra Andina Reserve Carmenère. Inköptes som utfyllnadsvin och fick utgöra sällskap till gårdagens grill. Vinet får bifall av folket runt bordet, inklusive vår italienske svåger som precis suttit sågat alla Nya Världen-viner och konstaterat att de alla smakar damm. Själv har jag svårt att komma förbi den oerhört tydliga tonen av grön paprika som först möter snoken. Till slut lyckas jag dock krångla mig förbi och hittar då en hel del fat tillsammans med choklad och lite kaffe. Vinet är runt, relativt fylligt och utan påtaglig syra. Lite mjuka tanniner. Ett ok grillvin om man gillar gröna tongångar.


Har även varit nere i Helsingborg på utbildning och passade på att gå på Lagmarks med Esping från Billigt Vin. Lite som att vara på blinddate ;) Har inte tidigare varit på den typen av Vinbar med vin på "tappkran". Blev lite besviken när Tignanellon från -99 som utlovades på nätet inte visade sig finnas IRL.

2005 Aalto P.S. var ett riktigt muskelknippe. Koncentrerat med bär och vanilj. Lite kaffe. I munnen är strävheten något i höstväg. Är väl kanske lite av en vekling när det gäller tanniner, men besrivningen på Lagmarks som "mjuka, runda och sammetslena" känns som lite av ett skämt. Men nog var det riktigt gott!

2004 Ca'Rugate La Perlara. Läste precis att Finare Vinare inte gav tummen upp åt 2006:an, men jag gillade detta. Mörk, inbjudande färg. Torkade aprikoser, nötter och ett uns choklad. Bränt socker och honung. Lång härlig eftersmak. Trevlig, men ingen Tamellini ;)

Andra viner som också passerat, men utan utförligare anteckningar:
-2007 Il Fitto. När de till och med i munskänken skriver att det kommer att sälja på namnet, så var man ju bara tvungen att prova. Hög syra och lite tunnt.
-Misiones de Rengo Carmenère ska visst vara Concha y Toro's botförsök för Casillero del Diablo. Etiketten är formad som ett kors. Lite sötfruktigt insmickrande, men trevligt när manär inne på kvällen fjärde flaska.
-2005 Louis Bernard Chateauneuf-du-Pape. Danskt snabbköpsvin. Knutet och bjöd endast på lite frukt. En del tanniner. Har en flaska kvar och den får nog ligga två år till...
-1996 Segond de Durfort (Lagmarks). Hade hoppats på en trevlig mogen Bordeaux, fick blomvatten.

Tack Esping för en trevlig stund!

torsdag 2 april 2009

2007 Gustave Lorentz Riesling Réserve

Kort liten notis om dagens vin...
2007 Gustave Lorentz Riesling Réserve bjuder på en ljust blekgul färg. Doften är nåt hopkok av päron, äpple och kvitten. Mineral, men ingen citrus att tala om. Smaken bjuder på ett torrt vin med samma okända fusionsfrukt som ovan tillsammans med mineral, toppat med en bra syra där man till slut återfinner citrusen.

Vinet öppnades egentligen igår, men jag kunde inte med att dricka mer än ett halvt glas. Doften påminde nämligen extremt mycket om gamla minnen av Östgöta Nation i Lunds årligen återkommande champagnegalopp. Minns inte vad det var man hade i flaskorna när det väl begav sig för min del, men det var knappast riesling (eller champagne för den delen). Men doften väcker hur som helst minnen, som var svåra att få harmoniska med gårdagens räkpasta. Gammal fylla funkar helt enkelt inte helt hundra vid familjemiddagen. Såhär dagen efter är den doften inte alls påträngande, men jag har svårt att gå igång på det här...

söndag 29 mars 2009

2007 Kenwood Yulupa Chardonnay


Årets första bi får väl tillsammans med sommartid ses som ett riktigt startskott på våren. Strålande dag idag. Magsjukan gav med sig efter ett dygn och lördagen bjöd på utemiddag på liten italiensk trattoria. M ville dricka vitt och jag rött, så vi fick hålla oss till husets vin som var det enda som fanns på glas...


2006 Bassi Sangiovese di Romagna bjöd på en stor tilltalande doft med nycket bär. Tyvärr levde inte smaken upp till doften. Lite för bra tryck i syran och lite platt smak. Drack även en Muscato Passito vars namn tyvärr gick mig förbi. En underlig upplevelse där doften kändes söt och packad med tropisk frukt och melon. Smaken däremot var nästan torr. Mycket skumt med tanke på att vinet alltså var gjort på torkade muscatdruvor.


Innan helgen drack vi även 2007 Kenwood Yulupa. En amerikansk chardonnay som släpptes nu i mars och som fått goda lovord. Vinet har en ljusgul färg och doften kändes väldigt druvtypsik och bjöd på ett rejält knippe frukt tillsammans med en näve nötter toppat med lite smör. Dofterna gick igen i smaken på detta torra vin som även bjöd på en ordentlig syra. Tyvärr var inte eftersmaken något vidare utan drog lite åt det beska hållet uppblandat med smör. När temperaturen i glasen stigit någon grad dök det även upp en påtaglig doft av vanilj.


För er som inte tillhör ABC-skolan (anything but chardonnay) var detta ett hyggligt smakprov på en ekad Chardonnay, där beskan tyvärr sänkte betyget ett snäpp.
PS. Hörde på Ekot att min gamle föreläsare Fredrik Nyström skulle göra en studie där man skulle jämföra vad som hände om man drack 1-2 glas rödvin om dagen med en kontrollgrupp som inte ska dricka något (vin). Vet tyvärr inte vad man skulle studera, men enligt Ekot trodde Nyström att studien eventuellt kunde leda till att läkarna ordinerade ett dagligt glas rött till patienterna. Studien skulle bara hålla på i tre månader, vilket känns lite väl kort för att man ska kunna dra några slutsatser. Nyström har tidigare gjort studier som varit gett intryck av lite publicitetsmakeri (bl a en "super-size me"-studie), och det här känns lite likadant...men kanske är det så manfår gå tillväga för att få finansiärer till studier numera.

fredag 27 mars 2009

Ni kvinnor...

snackar om hur det är att föda barn. Ni skulle bara veta hur en kille känner sig när han är förkyld...och dålig i magen. Samtidigt!

Vår ensamma middag på restaurang flög plötsligt all världens väg. Istället blir det hemmakväll och försök till kurering med Ben & Jerry's.

onsdag 25 mars 2009

In innehållsdeklarationen veritas

Mats-Eric Nilssons bok Den hemlige kocken har varit minst sagt hypad på sistone. Aftonbladet har tagit in Nilsson som en häxjägare på jakt efter producenterna som tillverkar den undermåliga maten vi så ofta stoppar i oss. Boken finns just nu att införskaffa på bokrean och är en av få böcker jag plöjt igenom den senaste året.

Boken avhandlar det mesta och de värsta av de tillsatser och genvägar som producenterna tar till för att tillverka produkter (eller mat om man vill kalla det för det) som tilltalar konsumenterna och samtidigt håller nere kostnaderna.

E-nummer avhandlas naturligtvis flitigt, men även saker som vaniljsmak gjord på kodynga, färgämnen för att imitera ränder från grillgallret på köttet, färskpressat som är ett år gammalt...ja listan kan göras lång. Känner mig lite som en frände till författaren efter att redan ha avhandlat Lejonet & Björnens halvabrikat (hörde förresten att de hade konkat) och glutamat.

Finare Vinare är knappast ensamma om att tro att den tryffelolja de häller på maten innehåller tryffel. Enligt Nillson saknar tryffel essensoljor och tryffelolja skulle därmed alltså vara en omöjlighet. Farbror kemist har istället varit framme. Inte heller den närmast avgudade balsamicovinägern (di Modena) får man ha i fred. Vinäger blandat med druvmust och karamellfärg. Vill man ha äkta vara ska man leta efter aceto balsamico tradizionale (som naturligtvis kostar skjortan).

I slutet av boken finns ett register med olika matvaror som och vad man bör tänka på när de inhandlas. Det finns även ett register som avhandlar alla E-ämnen. Tyvärr är allt i princip inriktat på vad som är osunt, rent fusk eller mest bara nasty. Det hade varit trevligt att få ett litet kapitel om vilka ämnen är "ofarliga" eller kan intas utan dåligt samvete utan att behöva lusläsa registret...men det kanske inte finns några, jag har inte läst registret.

Är den här boken något för alla? Nej! Om du är nöjd med den mat du stoppar i dig och inte vill våndas på stormarknaden när du ska välja varor till dig själv och barnen (med läsglasögonen i högsta hugg för att kunna läsa det finstilta), så skippa den här boken. Lägg hellre dina slantar på annat om du inte har råd med dyrare inköp, för det blir oundvikligen följden om man väljer att ta till sig Nilssons text. Själv gillade jag den här boken...tyvärr är det numera mycket svårare att äta till exempelt industribakat bröd och riktigt njuta av det. Det blir snarast med en lätt avsmak man stoppar i sig frukostmackan.

Jadajadajada, vad han babblar på. Var är vinet?! Lite kan jag bjuda på...
Jämförde två viner gjorda på Shiraz och Viogner, 2007 Treasures och 2006 Graham Becks the Joshua, båda tillfälliganyheter. Joshua drog det längsta strået med lite mer rustik känsla och var riktigt trevligt, medan Treasures kändes betydligt yngre i frukten och med en friskare syra. Lite enklare.

Vi har även hunnit med att dricka 2004 Porte du Roy en St Emilion som inhandlats i danskens land. Har tidigare varit positiv till den, men nu känns det som vi passerat bäst före. Vinet var fortfarande stramt men frukten stod inte längre upp mot tanninera. Lite tunn doft med animalisk touch.

2006 Zenato Ripassa stod sig bättre än sin franske granne till lammet. Kryddigt och mustigt med en dov doft med mycket lakrits. Värt en slant mer än andra ripasso, men vet inte om det är värt dubbelt upp mot exempelvis Monti Garbi.

torsdag 19 mars 2009

Why bother

Ibland undrar jag varför manöverhuvudtaget ska bry sig. Man kan lika gärna skriva ut antibiotka till alla som ber om det.

Jag hade en kvinnlig patient igår, snygg och piffad i 40-45 års åldern (påtaligt opåverkad), som sedan 5-6 dagar hade drabbats av hög feber, hosta och ledvärk. Hennes son hade nyligen haft liknande besvär och hade fått antibiotika och ganska snabbt blivit bra efter det. Nu kom hon alltså och hade samma symptom som sonen, som blivit bra på antibiotika, och ville ha samma medicin. Hon tyckte att hostan kändes rosslig, men hostade inte upp något. När jag undersökte henne hittade jag inget avvikande, lungorna lät helt bra. Tog då en snabb sänka (CRP) som var klart förhöjd, men inte så hög att det gick att säga säkert att det inte rörde sig om influensan...för det var alltså min tolkning att det rörde sig om influensan. Bakteriellunginflammation smittar normalt sett inte om det inte rör sig om specialbakterier och i så fall hjälper inte vanlig antibiotika. Ofta hostar man dessutom upp fult slem. Jag visste dock att patienten var helt inställd på att få antibiotika så när jag berättade om min tolkning så föreslog jag att vi skulle göra en akut lungröntgen, eftersom man vid så långdragna besvär och så högt CRP troligtvis skulle se infiltrat. "Inte en chans!" var det svar jag fick då, det hade hon inte tid med. Jag stod dock på mig och sa att om inte hade tid idag var detinte värre än att hon kunde åka upp imorgon och att jag skulle ringa när jag fått svar... Dagen efter möter jag henne i korridoren. Då har hon fått en ny akuttid hos en annan doktor som skrivit ut antibiotika till henne eftersom det lät lite på lungorna. Mitt diktat var inte utskrivet och patienten sa naturlitgvis inget om vad jag hade sagt dagen innan. CRP:t hade sjunkit med 1/3, men tydligen lät det lite på lungorna den här gången.

Jag är fortfarande helt övertygad om att hon hade influensa. Med sjunkande CRP skulle hon säkerligen bli frisk inom de närmaste dygnen utan antibiotika. Nu blir tolkningen den att hon visst hade rätt som trodde att hon hade lunginflammation och blev bra på stört och de där okunniga jävla AT-läkarna som inte kan något.

Det är min fasta övertygelse att man ska vara restriktiv med antibiotika om man inte är absolut säker på sin sak och det inte är en potentiellt farlig sjukdom. På vårdcentralen har man dessutom alla chanser att följa upp patienten och sätta in antibiotika senare om man omvärderar sina fynd. Men ibland känns det inte som man har mycket för den hållningen, speciellt inte om patienterna vägrar lyssna på vad man säger till de. Patienterna känner visserligen sin egen kropp bäst, men om man har olika uppfattning om saker så hade i alla fall jag hellre valt att försöka objektifiera det hela (med exempelvis en lungröntgen), istället för att stoppa i mig medicin som både kan ge biverkningar och bidra till en ökad antibiotikaresistens. Suck! Ytterligare en anledning till att välja röntgen efter ATn.

fredag 13 mars 2009

Helgen v 11

Första veckan på vårdcental avklarad. Folk har sökt på grund av allt från innebrännare till hjärtsvikt och misstänkta tumörer. Vårdcentral innebär helt andra utmaningar än sjukhus. Plötsligt är utmaning att övertyga folk om att deras åkommor är ofarliga och att man kan avvakta, eller för den delen att antibiotika inte är aktuellt och inte skulle hjälpa...

Helgens eloge måste otvivleaktligen gå till svenska folket. Att rösta fram Malena Ernman som årets vinnare i meodifestivalen var lika oväntat som kul! Ska bli kul att se hur den presterar i Moskva. Blir säkert antingen kanon eller kalkon, kan inte tänka migenmittenplacering. Jag tror på Malena!

På vinfronten intet nytt...mycket lite i alla fall.

Helgens första vin är initialt en riktig besvikelse. 2006 Cellier des Dauphins Cru des Côtes du Rhône känns knutet och bjuder inte alls upp till dans. Doften bjuder bara på lite ungdomliga bär och stänk av lakrits. Även smakmässigt återfinns bär och salmiak. Vinet känns knappt medelfylligt och oblanserat med lite för markerad syra och ett mellanregister som känns vattnigt. Efter lite luftning hämtar sig dock vinet en aning. Fatkaraktären blir framträdande med både vanilj och smörkola, lite sötma. En mustigare kryddigare känsla. Kaffe. De läckra sötlakritsbitarna från Gott & Blandat har fått vara med. Lätt sträva tanniner. Vinet når aldrig några högre höjder och syran förblir lite för markerad. Såg att vinet fått lite olika omdömen. Grappe.se gillade det, här var det mindre smickrande tongångar och slutligen godkänt av Röttorp. Tots att jag inte går loss på det hade det varit kul att se hur det skulle hur källaren skulle behandla det.

2002 Azienda San Martino Barolo är inköpt på något att de danska snabbköpen för en okänd (säkert rätt låg) summa. Har en annan Barolo från samma årgång och lika okänd producent, också inköpt i grannlandet. Intressant nog har flaskorna exakt samma text på baksidan. Alkoholhalten skiljer sig en halvprocent, annars hade jag nog funderat på om det inte var samma vin. Vi har med det till några vänner som inte dricker vin särskilt ofta,vi koncentrerar oss inte direkt på vinet. Det finns inte ens en karaff att tillgå utan vinet far mellan flaska och kastrull några gånger. "Nebbiolobrun" i kanten. Viol, lite chark och en viss fatighet. M gillar det, jag tycker det känns lite oinspirerat. Ett matkrävande vin med en del sträva tanniner. Inget ni behöver korsa sundet för.