tisdag 23 december 2008

Som ett brev på posten...

Slet förtjänstfullt på psykakuten igår och så fort jag kom hem och alltså påbörjade min julledighet kände jag ett välbekant obehag i halsen...årets sista förkylning kom ett som ett brev på posten. Ibland förundras man över vilken timing virus och dylika tingestar har. Kan meddela att var enda patient jag hade igår sökte på grund av ångest...och då snackar vi inte julklappsångest. Fröjdefull jul gäller helt enkelt inte för alla.

För er som undrar vad som bjöds när M's släkt var på besök så får jag be lite om ursäkt. Jag hann aldrig notera vilka flaskor det blev innan de var uppdruckna och förpassade till återvinningen. Det blev i alla fall en Gewuztraminer och en Shiraz. Skulle egentligen ha köpt en Riesling också för att se vilket vitt som passade bäst, men det hanns helt enkelt inte med. M hade gett mig en budget på 80-90 kronor per flaska, så det var inga guldkorn som valdes. Gewuztraminern föll mycket väl ut och uppskattades av bordet. Tyvärr kan jag inte säga samma och shirazen. Jag tror det var 2004 Palandri Estate vi drack. Tog den för att jag ville testa om denna 2004:a var något att ha, men det var det alltså inte. Var rätt säker redan innan på att det inte skulle passa super, men vinet kändes inte heller harmoniskt med en alltför påtalig syra. Så här i efterhand skulle man kanske ha satsat på en ripasso i den prisklassen...

Det blev en vit jul för mig trots allt i år (det här inlägget är lite utdraget i tiden), det vill säga alkoholfri. Är så fullständigt igenokorkad i snoken att inget smakar eller doftar något. Kändes inte lönt att dricka någon sprit då, så det blev julmust. Om jag berättar att jag fick en Ralph Lauren deo som inte luktade någonting alls förutom sprit, så förstår ni kanske hur illa det är. Nu hoppas jag bara att nosen hinner återhämta sig så de planerade vinerna till nyårhelgen smakar något.

GOD JUL på er allesammans!!

tisdag 16 december 2008

Lagra julmust?

Jaha, då har man upplevt sitt första jordskalv. Har i och för sig genomlevt ett skalv när jag var på Sumatra2000 som var så kraftigt att det hamnade på New York Times' förstasida, men det märkte jag inte ens. Jag var halvvaken idag när det började skaka och min första tanke var att källaren höll på att rasa in. Får kanske se det som ett friskhetstecken att jag inte direkt tänkte på mina vinflaskor :) M vaknade av skalvet och trodde att jag låg och krampade. Har snabbkollat huset utan synliga skador. Trodde aldrig att jag skulle få uppleva det...

Tänkte kolla om ni läsare har några bra tips på vin till julbordet? Ska ha M's släkt här och ingen av de är sådär jätteförtjust i öl och snaps utan dricker hellre vin...

Någon förresten som provat att lagra julmust? Läste i en tidning att det skulle vinna en hel del på ett år eller två i källaren. Hade ambitionen att prova en gång och la undan några flaskor, men blev hade inte disciplin nog att vänta :)

lördag 13 december 2008

2001 Tahbilk Shiraz


Börjar nu så smått åter "känna livet i mig", för att citera Madicken. S2's vattkoppor har inte bara varit cirka 15-20 gånger fler än S1 de har även gett en minst sagt störd nattsömn. Och hur förklarar man för någon som knappt är två att du får inte klia, det kan ge dig ärr? Stackaren ser ut som en tonåring med riktigt tråkig acne. Men i natt vekar det ha lugnat ner sig och jag har till och med fått sova en halvtimme längre än vanligt! :)


Har ju förvarnat om att helgen skulle bjuda på ytterligare en Tahbilk. Min far är barndomsvän med den svenska importören. De har visst varit nere på plats för att njuta vinet och berättade om den familjära stämningen och hur man blev bjuden hjälpa till att laga maten och sedan sitta ner och äta som en stor familj. Dagens Tahbilk ligger i beställningssortimentet och kostar 120:-, vilket i mina värld är ett inbjudande pris på ett vin som har några år på nacken. Annnars känns det som om det mest är riojor och något enstaka dessertvin som går att hitta i den prisklassen med någon ålder att tala om.


Färgen är inbjudande tegelröd och utan fällning att tala om. Stoppar man ner näsan i glaset bjuds man på en hel del fat och ett helt batteri av mogna bär och frukter. Vi noterar björnbär, plommon och övermogna jordgubbar. Utan att för den sakens skull komma i närheten av syltburken. Vi finner även toner av läder och mynta. S1 får stoppa ner näsan och tycker att det luktar blommor, och kanske finns det en diskret blommighet. S2 tycker det luktar fis ;) I munnen hittar vi ett medelfylligt vin med dofter som på ett föredömligt sätt går igen i smaken. Tanninerna känns väl integrerade och inte särskilt sträva och syran harmonisk. Vi har båda svårt att tycka att vinet är helt druvtypiskt, men det kan nog till stor del bero på att vi inte är vana att dricka Shiraz med några år på nacken.


Det känns som om det var dags att hitta ett bra vin nu efter flera flaskor som inte riktigt nått ända fram...och det tycker jag vi lyckas med denna gången. Äntligen! Jag tyckte det här vinet var riktigt gott och tydligen är det så att vinet helst ska ha några år på nacken för att mina sinnen ska gå igång på alla cylindrar. Vågar man redan nu kora årets fynd?


PS. Rhônarna har också provat vinet.

tisdag 9 december 2008

Intet nytt tyvärr

Sitter här med lite parmesan uppdukat framför mig och skulle verkligen, verkligen vilja korka upp en flaska vin. Har dock inte samvete att ge mig på nåt särskilt spännande när jag sitter själv framför TV:n och M somnat och då kan det lika gärna vara...

Nu har S2 också fått vattkoppor, så jag har varit hemma från jobbet idag. Kan inte säga att jag direkt saknat missbrukarna på avdelningen (är på beroende). Har istället passat på att köpa julgransfot och lite annat kul.

Fick SMS från systemet idag att mina flaskor Tahbilk Shiraz hade anlänt idag, så det blir troligtvis vad som bjuds till helgen. Ska på fest nere i metropolen Malmö på lördagen, så det blir nog så att fredagen vigs åt lite australiensisk Shiraz.

Inte mycket att bidra med idag alltså...

lördag 6 december 2008

2002 Chateau La Dame Blanche


Måste först berätta om min torsdag. Det var en såndär dag när man ganska tidigt inser att det inte kommer bli världens roligaste dag. Jag jobbade på sjukhuset i grannstaden den veckan och hade de tidigare dagarna tagit bilen. I torsdags var det dock minus och då jag inte hunnit byta till vinterdäck fick jag snällt ställa in mig på att ta bussen. För det var jag tvungen att ta cykeln bort till vårt jukhus, där bussen utgick. Som vanligt var jag ute lite i sista stund. Ute var det verkligen glashalt och i första stora korsningen gled jag ut och stod på nosen. Det gick i och för sig ganska bra, men naturligtvis hoppade kedjan av. Så undertecknad, som redan innan var sent på det, var plötsligt dödligt sen. Jag lyckades dock få på den snabbt och hämtade på något magiskt sätt in den förlorade tiden...bara för att inse när jag kom fram att jag hade glömt mina mycklar :/. RIngde hem till sambon som turligt nog inte hunnit åka med barnen till dagis. Hon lovade lägga ut en nyckeln. Så, jag cyklade hem, men där fanns ingen nyckel. Efter 15 minuter kom hon tillbaka. Hon hade missförstått och trodde jag behövde nyckeln till jag kom tillbaka efter jobbet. Väl tillbaka vid busshållplatsen visade det sig att jag hade missat nästa buss med tre minuter. Till slut kom jag då fram till sjukhuset, nästan två timmar för sent. Där fick jag gå med på en ST-läkares mottagning och han var verkligen helt ointresserad av att ha mig med och gick iväg till sina patienter utan att säga till mig, så det gav noll och ingenting. På eftermiddagen skulle jag gått med på operation, men istället fick jag sköta inskrivningarna eftersom underläkaren som skulle göra det var sjuk... sånt man mer eller mindre förväntas ställa upp på när man är längst ner på hackordningen.


Ingen höjdardag alltså, men ibland känns det skönt att man inte stressar upp sig i första taget utan istället kan skratta åt eländet...

Det blev lite viner i helgen, men inget jättepännande tyvärr:

2001 Lat 42 Gran Reserva en Rioja som redan recenserats av Frankofilen. Ett vin som även lovsjungits på diverse ställen. Ryktet går att det kommer kosta nästan det dubbla mot dagens 79:- nästa gång det släpps. Jag är hur som helst inte särskilt förtjust i Riojor och framför allt inte Granreservor. Dillen och all ek blir lite för bra för mina lökar...och både dill och ek återfinns naturligtvis även i dessa flaskor. Själv upplevelsen blir lite åsidosatt då M genast signalerar att hon tror vinet är korkat. Själv tror jag mer att vinet, som plockades direkt från källaren, var lite för kallt och det i kombination med all dill och ek får M's smaklökar att signalera. Hur som helst förtar den här osäkerheten lite av upplevelsen och koncentrationen går istället åt till att analysera vinet för eventuella defekter. En intressant sak var att vinet under hela kvällen kändes som om det var någon grad för kallt. Nu har vi visserligen strul med värmen i huset, men jag tror inte att det faktiskt var för kallt. Vet inte riktigt vad det berodde på. Håller annars med Franko i hans ord. Mycket dill och ek (naturligtvis) lite lakrits. Lite opersonligt och trots allt en Rioja, men ett klart fynd för priset.


2002 Chateau La Dame Blanche. Blir upplyst av min vän Milfen strax innan vi korkar upp att jag druckit denna Bordeaux (Haut-Mdeoc) två tidigare årgångar. Har inget riktigt minne av det, men jag blir förvarnad om att inte ha för stora förväntningar. Vinet är inhandlat i Danmark för en okänd summa, skulle tippa på strax under hundralappen. Försöker hitta vinet på nätet, men får inga vettiga träffar alls. På korken stod dock ett annat namn, Château du Taillan. Då fanns i alla fall en hemsida att besöka. Blev i och för sig inte mycket mer upplyst av den. Det mest intressanta var nog att de hade en länk med en brittiskflagga och tryckte man på den kom det upp ett meddelande om att någon engelsk version inte fanns. Vet inte varför man då sätter ut flaggan från början. Kändes på något sätt mycket franskt :) Vet inte vilka druvor vinet är gjort på, men det är nog inte mycket Cabernet i alla fall. Inga svarta vinbär att tala om. Vinet bjöd initialt mest på en hel del källare, våt yllekofta och sågspån. Påtagligt lite frukt. Efter cirka en halvtimme har dock det mesta av detta försvunnit och fram kryper istället en betydande frukt, dominerat av plommon. Vi finner även en blommig violkänsla, lakrits och en portion trä. Även smaken är initialt lite murrig, men lägger sig sedan för en syrlig plommonfruktighet. Inte mycket tanniner att tala om. Eftersmaken bjuder inte på några extravaganzer. Lite bättre än förväntat (vilket inte säger så mycket), men precis som tidigare årgångar kommer nog även detta glömmas bort ganska snart.


Fortsatt på tomgång. Imorgon börjar jag på psyk, kanske kommer inspirationen då...eller dräneras fullständigt.