Insåg när vi landade i Nice att det var riktigt länge sedan jag var i Frankrike. En kort sejour 2000 och innan dess var det nog 15 år sedan. Sommaren 1990 passade vi en katt under sex veckor i en jättevåning med gigantisk takerass i centrala Monaco...så är det någon del av Frankrike som jag känner att jag har lite koll på så är det just Nice med omnejd. Nu bodde vi cirka 1½ mil norr om Cannes, uppe bland kullarna.
Det första man slås av i Frankrike är att det verkligen är bilar överallt. Att promenera eller cykla när man kan ta bilen verkar snarast betraktas som något sjukligt. Bara i en stad som Antibes, som bara har 75 000 invånare, känns trafiken i klass med Stockholm under rusningstrafik. Nästa sak jag slogs av var hur dyrt allt är, framför allt mat i affärer. Till exempel ett 6-pack ägg kostade 2,8€. Det enda som går att få billigt är vin (och i viss mån ost). Fulvin kostar mindre än färskmjölk... Underligt land. Samtidigt är det lite charmigt att åka förbi pizzerior med skyltar, köp 3 pizzor få en liter vin. Då vet man att man är utomlands.
Vad gäller vin, så blev det kanske inte så mycket roligt vin som jag hade hoppats på. Man ska kanske inte ha så stora förhoppningar när man åker runt med två barn i bilen. Det blev tyvärr bara viner inhandlade på stormarknader som Carrefour och Auchan. Hur som helst så blev det lite oskuldernas tagande för min del. Tre oskulder togs: Bandol, vitt Chateauneuf-du-Pape, samt Côtie-Rôtie.
2006 Les Moutonnes Côtie-Rôtie. 18€ på Carrefour. Var relativt ljust i färgen, lite som svartvinbärsaft. Vinet har en klart ungdomlig ton och känns lite obalanserat. Det bjuds på lätt sträva tanniner och relativt mycket syra med lätt brända toner av kaffe. Eftersmaken är lång om än inte särskilt angenäm. Inget vin som fick gommen att slå några större volter och kanske så här i efterhand inte rätt vin att upptäcka Côtie-Rôtie med. Säkerligen skulle det vinna på att ligga några år, men det här är inget stort vin. Har sagt det förut: ibland är jag dumsnål. :(
2006 Château Cabrières. 14€ på Auchan. Mitt första vita Chateauneuf-du-Pape. Det här är en betydligt trevligare bekantskap. Färgen är halmgul med dragning mot orange. Hade utifrån färgen förväntat mig ett ganska kryddigt vin, men möts istället av gula frukter, äpplen och plommon tillsammans med en hel del fläder. Ingen fatkänsla att tala om och endast en gnutta citrus. Syran är riktigt pigg och trevlig och följer med som en röd tråd genom hela vinet över i eftersmaken som ligger kvar angenämt länge.
och så några korta ord om...
2001 Château Lauriol en Bordeaux som köptes lite i desperation över att försöka hitta ett vin med några år på nacken. Trodde faktiskt att det skulle vara lättare att hitta äldre viner, men det var svårt både på Rhônesidan och Bordeaux. Detta var inget fancy. En del röda bär med en hel del jordgubb. Lite multna toner blandat med hö. Ganska trist.
2005 Domaine Gros' Noré Bandoloskulden rök här. Gjorde inga anteckningar, men minns att vinet var kryddigt och mustigt med relativt mjuka tanniner. Trevligt, lite ungt, men blir nog tyvärr aldrig något stort vin.
Lyckades bara få med mig tre flaskor Bordeaux hem, men är egentligen rätt nöjd med det eftersom jag slapp betala extra trots 1½kg övervikt med Sterling. Försökte leta efter 2005:or, så att jag skulle kunna hävda mig bland alla bloggar om primörerna, men så bidde det inte. ;) Fick med mig en flaska 2000 La Tour Carnet en 4e Cru som införskaffades för 31€ på Carrefour. Efter att ha läst Frankofilen inlägg om 2002 vet jag inte om priset var så himla bra. Men om man beaktar hur mycket stryk kronan fått på sistone så kanske man kan motivera priset. Köpte även 2006 Château d'armailhac 5e Cru för 28€ samt 2006 Château Vrai Canon Bouché för sisådär 12-14 €. En St Emilion som fick bra ömdöme i Livets Goda vid deras genomgång av 2005:or. Har ju tyvärr bara en flaska av varje så om någon har förslag på när man kan förvänta sig att det peakar så blir jag glad.
