tisdag 23 december 2008

Som ett brev på posten...

Slet förtjänstfullt på psykakuten igår och så fort jag kom hem och alltså påbörjade min julledighet kände jag ett välbekant obehag i halsen...årets sista förkylning kom ett som ett brev på posten. Ibland förundras man över vilken timing virus och dylika tingestar har. Kan meddela att var enda patient jag hade igår sökte på grund av ångest...och då snackar vi inte julklappsångest. Fröjdefull jul gäller helt enkelt inte för alla.

För er som undrar vad som bjöds när M's släkt var på besök så får jag be lite om ursäkt. Jag hann aldrig notera vilka flaskor det blev innan de var uppdruckna och förpassade till återvinningen. Det blev i alla fall en Gewuztraminer och en Shiraz. Skulle egentligen ha köpt en Riesling också för att se vilket vitt som passade bäst, men det hanns helt enkelt inte med. M hade gett mig en budget på 80-90 kronor per flaska, så det var inga guldkorn som valdes. Gewuztraminern föll mycket väl ut och uppskattades av bordet. Tyvärr kan jag inte säga samma och shirazen. Jag tror det var 2004 Palandri Estate vi drack. Tog den för att jag ville testa om denna 2004:a var något att ha, men det var det alltså inte. Var rätt säker redan innan på att det inte skulle passa super, men vinet kändes inte heller harmoniskt med en alltför påtalig syra. Så här i efterhand skulle man kanske ha satsat på en ripasso i den prisklassen...

Det blev en vit jul för mig trots allt i år (det här inlägget är lite utdraget i tiden), det vill säga alkoholfri. Är så fullständigt igenokorkad i snoken att inget smakar eller doftar något. Kändes inte lönt att dricka någon sprit då, så det blev julmust. Om jag berättar att jag fick en Ralph Lauren deo som inte luktade någonting alls förutom sprit, så förstår ni kanske hur illa det är. Nu hoppas jag bara att nosen hinner återhämta sig så de planerade vinerna till nyårhelgen smakar något.

GOD JUL på er allesammans!!

tisdag 16 december 2008

Lagra julmust?

Jaha, då har man upplevt sitt första jordskalv. Har i och för sig genomlevt ett skalv när jag var på Sumatra2000 som var så kraftigt att det hamnade på New York Times' förstasida, men det märkte jag inte ens. Jag var halvvaken idag när det började skaka och min första tanke var att källaren höll på att rasa in. Får kanske se det som ett friskhetstecken att jag inte direkt tänkte på mina vinflaskor :) M vaknade av skalvet och trodde att jag låg och krampade. Har snabbkollat huset utan synliga skador. Trodde aldrig att jag skulle få uppleva det...

Tänkte kolla om ni läsare har några bra tips på vin till julbordet? Ska ha M's släkt här och ingen av de är sådär jätteförtjust i öl och snaps utan dricker hellre vin...

Någon förresten som provat att lagra julmust? Läste i en tidning att det skulle vinna en hel del på ett år eller två i källaren. Hade ambitionen att prova en gång och la undan några flaskor, men blev hade inte disciplin nog att vänta :)

lördag 13 december 2008

2001 Tahbilk Shiraz


Börjar nu så smått åter "känna livet i mig", för att citera Madicken. S2's vattkoppor har inte bara varit cirka 15-20 gånger fler än S1 de har även gett en minst sagt störd nattsömn. Och hur förklarar man för någon som knappt är två att du får inte klia, det kan ge dig ärr? Stackaren ser ut som en tonåring med riktigt tråkig acne. Men i natt vekar det ha lugnat ner sig och jag har till och med fått sova en halvtimme längre än vanligt! :)


Har ju förvarnat om att helgen skulle bjuda på ytterligare en Tahbilk. Min far är barndomsvän med den svenska importören. De har visst varit nere på plats för att njuta vinet och berättade om den familjära stämningen och hur man blev bjuden hjälpa till att laga maten och sedan sitta ner och äta som en stor familj. Dagens Tahbilk ligger i beställningssortimentet och kostar 120:-, vilket i mina värld är ett inbjudande pris på ett vin som har några år på nacken. Annnars känns det som om det mest är riojor och något enstaka dessertvin som går att hitta i den prisklassen med någon ålder att tala om.


Färgen är inbjudande tegelröd och utan fällning att tala om. Stoppar man ner näsan i glaset bjuds man på en hel del fat och ett helt batteri av mogna bär och frukter. Vi noterar björnbär, plommon och övermogna jordgubbar. Utan att för den sakens skull komma i närheten av syltburken. Vi finner även toner av läder och mynta. S1 får stoppa ner näsan och tycker att det luktar blommor, och kanske finns det en diskret blommighet. S2 tycker det luktar fis ;) I munnen hittar vi ett medelfylligt vin med dofter som på ett föredömligt sätt går igen i smaken. Tanninerna känns väl integrerade och inte särskilt sträva och syran harmonisk. Vi har båda svårt att tycka att vinet är helt druvtypiskt, men det kan nog till stor del bero på att vi inte är vana att dricka Shiraz med några år på nacken.


Det känns som om det var dags att hitta ett bra vin nu efter flera flaskor som inte riktigt nått ända fram...och det tycker jag vi lyckas med denna gången. Äntligen! Jag tyckte det här vinet var riktigt gott och tydligen är det så att vinet helst ska ha några år på nacken för att mina sinnen ska gå igång på alla cylindrar. Vågar man redan nu kora årets fynd?


PS. Rhônarna har också provat vinet.

tisdag 9 december 2008

Intet nytt tyvärr

Sitter här med lite parmesan uppdukat framför mig och skulle verkligen, verkligen vilja korka upp en flaska vin. Har dock inte samvete att ge mig på nåt särskilt spännande när jag sitter själv framför TV:n och M somnat och då kan det lika gärna vara...

Nu har S2 också fått vattkoppor, så jag har varit hemma från jobbet idag. Kan inte säga att jag direkt saknat missbrukarna på avdelningen (är på beroende). Har istället passat på att köpa julgransfot och lite annat kul.

Fick SMS från systemet idag att mina flaskor Tahbilk Shiraz hade anlänt idag, så det blir troligtvis vad som bjuds till helgen. Ska på fest nere i metropolen Malmö på lördagen, så det blir nog så att fredagen vigs åt lite australiensisk Shiraz.

Inte mycket att bidra med idag alltså...

lördag 6 december 2008

2002 Chateau La Dame Blanche


Måste först berätta om min torsdag. Det var en såndär dag när man ganska tidigt inser att det inte kommer bli världens roligaste dag. Jag jobbade på sjukhuset i grannstaden den veckan och hade de tidigare dagarna tagit bilen. I torsdags var det dock minus och då jag inte hunnit byta till vinterdäck fick jag snällt ställa in mig på att ta bussen. För det var jag tvungen att ta cykeln bort till vårt jukhus, där bussen utgick. Som vanligt var jag ute lite i sista stund. Ute var det verkligen glashalt och i första stora korsningen gled jag ut och stod på nosen. Det gick i och för sig ganska bra, men naturligtvis hoppade kedjan av. Så undertecknad, som redan innan var sent på det, var plötsligt dödligt sen. Jag lyckades dock få på den snabbt och hämtade på något magiskt sätt in den förlorade tiden...bara för att inse när jag kom fram att jag hade glömt mina mycklar :/. RIngde hem till sambon som turligt nog inte hunnit åka med barnen till dagis. Hon lovade lägga ut en nyckeln. Så, jag cyklade hem, men där fanns ingen nyckel. Efter 15 minuter kom hon tillbaka. Hon hade missförstått och trodde jag behövde nyckeln till jag kom tillbaka efter jobbet. Väl tillbaka vid busshållplatsen visade det sig att jag hade missat nästa buss med tre minuter. Till slut kom jag då fram till sjukhuset, nästan två timmar för sent. Där fick jag gå med på en ST-läkares mottagning och han var verkligen helt ointresserad av att ha mig med och gick iväg till sina patienter utan att säga till mig, så det gav noll och ingenting. På eftermiddagen skulle jag gått med på operation, men istället fick jag sköta inskrivningarna eftersom underläkaren som skulle göra det var sjuk... sånt man mer eller mindre förväntas ställa upp på när man är längst ner på hackordningen.


Ingen höjdardag alltså, men ibland känns det skönt att man inte stressar upp sig i första taget utan istället kan skratta åt eländet...

Det blev lite viner i helgen, men inget jättepännande tyvärr:

2001 Lat 42 Gran Reserva en Rioja som redan recenserats av Frankofilen. Ett vin som även lovsjungits på diverse ställen. Ryktet går att det kommer kosta nästan det dubbla mot dagens 79:- nästa gång det släpps. Jag är hur som helst inte särskilt förtjust i Riojor och framför allt inte Granreservor. Dillen och all ek blir lite för bra för mina lökar...och både dill och ek återfinns naturligtvis även i dessa flaskor. Själv upplevelsen blir lite åsidosatt då M genast signalerar att hon tror vinet är korkat. Själv tror jag mer att vinet, som plockades direkt från källaren, var lite för kallt och det i kombination med all dill och ek får M's smaklökar att signalera. Hur som helst förtar den här osäkerheten lite av upplevelsen och koncentrationen går istället åt till att analysera vinet för eventuella defekter. En intressant sak var att vinet under hela kvällen kändes som om det var någon grad för kallt. Nu har vi visserligen strul med värmen i huset, men jag tror inte att det faktiskt var för kallt. Vet inte riktigt vad det berodde på. Håller annars med Franko i hans ord. Mycket dill och ek (naturligtvis) lite lakrits. Lite opersonligt och trots allt en Rioja, men ett klart fynd för priset.


2002 Chateau La Dame Blanche. Blir upplyst av min vän Milfen strax innan vi korkar upp att jag druckit denna Bordeaux (Haut-Mdeoc) två tidigare årgångar. Har inget riktigt minne av det, men jag blir förvarnad om att inte ha för stora förväntningar. Vinet är inhandlat i Danmark för en okänd summa, skulle tippa på strax under hundralappen. Försöker hitta vinet på nätet, men får inga vettiga träffar alls. På korken stod dock ett annat namn, Château du Taillan. Då fanns i alla fall en hemsida att besöka. Blev i och för sig inte mycket mer upplyst av den. Det mest intressanta var nog att de hade en länk med en brittiskflagga och tryckte man på den kom det upp ett meddelande om att någon engelsk version inte fanns. Vet inte varför man då sätter ut flaggan från början. Kändes på något sätt mycket franskt :) Vet inte vilka druvor vinet är gjort på, men det är nog inte mycket Cabernet i alla fall. Inga svarta vinbär att tala om. Vinet bjöd initialt mest på en hel del källare, våt yllekofta och sågspån. Påtagligt lite frukt. Efter cirka en halvtimme har dock det mesta av detta försvunnit och fram kryper istället en betydande frukt, dominerat av plommon. Vi finner även en blommig violkänsla, lakrits och en portion trä. Även smaken är initialt lite murrig, men lägger sig sedan för en syrlig plommonfruktighet. Inte mycket tanniner att tala om. Eftersmaken bjuder inte på några extravaganzer. Lite bättre än förväntat (vilket inte säger så mycket), men precis som tidigare årgångar kommer nog även detta glömmas bort ganska snart.


Fortsatt på tomgång. Imorgon börjar jag på psyk, kanske kommer inspirationen då...eller dräneras fullständigt.

söndag 30 november 2008

Vattkoppor

S1 fick förra veckan besök av Herr Varicella-zoster. Det vill säga vattkoppor. Jag har fasat lite för kopporna, men jag kommer till det nedan...

Varicella-zoster tillhör samma grupp av herpesvirus som herpes simplex 1 och 2, det vill säga vanlig mun- och könsherpes. Viruset ger en infektion som lägger sig i den sensoriska ganglierna, alltså i nerver som förmedlar beröring. Smittan är luftburen, vilket borgar säker spridning på dagis. Inkubationstiden är 2-3 veckor och symptomen börjar ofta med övre luftvägssymptom och feber. Därefter kommer de klassiska blåsorna och med dem, klådan. Man är smittsam någon dag innan blåsdebut till blåsorna helt torkat in. Barn överstår ofta infektionen väl och utan komplikationer, medan vuxna (som med så mycket annat) klarar det mycket sämre med risk för bland annat pneumonit (en typ av inflammation i lungorna). Sjukdomen ger livslång immunitet, det vill säga man kan inte bli smittad på nytt. Däremot finns viruset kvar i nervtrådarna nära ryggmärgen och kan aktiveras igen, då som bältros. Man kan inte få bältros av att träffa någon med vattkoppor, däremot kan bältros ge vattkoppor, även om bältros anses mindre smittsamt. Bältros kalla sibland för helveteseld eftersom det kan ge svår smärta eller neuralgi som ibland kan dröja kvar under lång tid. Bältros drababr normalt bara ena kroppshalvan, men (för att döda en myt) det är inte farligare om den når runt hela kroppen!

Komplikationer är som sagt ovanligt, men det förekommer tyvärr. När jag gjorde min barnplacering under utbildningen var det en flicka i S1's ålder som inte klarade sig. Jag vill inte gå in på några detaljer med hänsyn till föräldrar och anhöriga, men det var den natten jag insåg att jag inte skulle orka med att bli barnläkare. Detta är tack och lov extremt ovanligt.

...tungt inlägg idag kände jag. Några korta vinnoteringar från den gångna helgen:

2005 Novaia Amarone della Valpolicella Classico en tillfällig nyhet som passar bra i kategorin kryddigt och mustigt. Vinet har fått lovord av Amaronegurun Henrik Ungerth som utser den till systmets bästa under 200 kr och ger den 90p. Sune Liljewall som skriver för TT ger den dock tummen ner. Fast när det gäller deras omdömen litar jag nog mer på Ungerth. Ur minnet bjöd vinet just på en kryddig doft med russin, fat, choklad och lite kaffe. Dofterna går igen i smaken med en körsbärssyrlighet och tanniner som bjuder på en del strävhet. Vinet påminner rätt mycket om Capitel de'Roari och fast med mindre ceder. Grappe ger det hyggliga 16p med ett fönster på 2008-2013. Inte riktigt något muskelpacket, men kanske kan det bli lite mer elegant efter några år. Känns lite spretigt just nu.

2005 Tahbilk gjort på 100% Marsanne känns som en modern klassiker som gått mig förbi. Vinet (fast årgång 2006) är med i 1001 wines you try before you die som jag berättat om tidigare. Vinet ger en fet, lite vaxig doft med inslag av honung, päron, citron och tropiska frukter. Inget fat så långt näsan kan nå. Smaken är frisk och torr med en härlig eftersmak med massor av citron. I 1001 wines sägs vinet utveckla en distinkt doft av kaprifol efter fem år på flaskan. 2006:an finns ute nu och kommer att inköpas, om inte av annan anledning så för att beta av ytterligare en på 1001-listan. ;)

tisdag 25 november 2008

Provning med Tre kronor

Idag har jag haft nöjet att vara på besök i Helsingborg. Närmare bestämt Jacob Hansens hus. Har varit medlem i vinklubben Tre kronor ett längre tag nu, men det har aldrig blivit av att jag kunnat gå på någon av deras provningar. Just i Helsingborg har de en tendens att bli fullbokade väldigt snabbt. Men nu fick jag alltså möjlighet att åka dit, då jag är ledig imorgon förmiddag.

Provningarna brukar inkludera runt åtta viner till det facila priset av 200:- (dessutom fyra deltagare för priset av tre). Provningarna verkar i princip alltid vara kombinerade med genomtänkta tilltugg för att höja upplevelsen. Vinerna som provas är normalt inte i de dyraste prisklasserna, utan brukar ligga runt hundralappen. Idag utlovas dock en lite exklusivare provning, då vi ska prova oss igenom den chilenske topproducenten Ventisquero.

Vi får reda på att Ventisquero ägs av en chilensk mångmiljardär (Gonzalo Vial heter han visst) som är ägare till Chiles största producent av animala livsmedel och även fruktproducent och exportör. 1998 valde man även att satsa på vinproduktion. Ambitionen är inte blygsam. Man vill göra världens bästa vin! Efter att ha läst Livets Godas sågningar vid fotknölarna av chilenska viner är man ju lite avvaktande till den ambitionen. Till sin hjälp har man i all fall tagit John Duval som varit vinmakare hos Penfold's i 29 år och stått för deras Grange, som har varit med och producerat två av kvällens viner.

För att alla, som provningsledare uttryckte det, ska hamna på samma nivå inför själv Ventisquerovinerna inleder vi med ett glas Crémant d'Alsace Brut Rosé, gjort på 100% Pinot Noir. Vinet har en trevlig aprikosrosa färg och beskrivs som en av provningsledarens personliga favoriter. Doften har lite inslag av jordgubbar och grapefrukt. Smaken är torrt med lagom kolsyra, men lite väl mycket bitterhet och grape för min smak. Eftersmaken är lång, men saknar lite syra och känns lite fadd.

Nu till kvällens "riktiga" viner:

1. 2007 Queulat Sauvignon Blanc Gran Reserva. Ett mycket ljust, närmast guldfärgat vin. Doften bjuder på fläder, svarta vinbärsblad, med en blommig doft av ananas och honung. Lime. Tycker mig även känna liten paprikatendens, men mycket diskret sådan. Smaken bjuder på en ordentlig syra och viss beska. Till detta får vi prova en lite cocktail på räkor och citronskal och vinet känns därefter mindre beskt med lite mer dragning åt sött. Eftersmaken är riktigt bra. Ett bra matvin. Kostar 102:-.

2. 2005 Queulat Chardonnay Gran Reserva. Även detta för 102:-. Färgen är betydligt gulare än ettan. Doften avslöjar ett eklagrat vin med vanilj, smörkola och smör. Doften har en klar citronnyans, men även lite päron. Syran i munnen är bra, men inte lika markant som Sauvignonen. Eftersmaken är riktigt fin och len med kola och citron. Luktade mer än det smakade, men återigen ett bra matvin för pengarna. Passar till skaldjur och stekt fisk.

3. 2006 Queulat Carménère Gran Reserva. Kvällens första röda alltså. Alltid svårt efter ett vitt. För att underlätta övergången bjuds vi på en wrap gjord på tonfisk och mango chutney. En kombination som jag inte riktigt gillade. Vinet är rött utan några blåtoner. Doften är vaniljig med en viss brändhet. Vi bjuds även på björnbärssylt, läder och choklad. Det talas även om svarta vinbärsblad, men det hittar jag inte. Smaken är stor och fatig. Svarta vinbär. Och kombinationen med wrappen föll mig inte alls på läppen alltså. Det vinet vi uppskattade minst tillsammans med fyran.

4. 2004 Queulat Merlot Gran Reserva. 85% Merlot, 10% Cabernet Sauvignon, 5 Carménère. Ett vin som bjuder på begynnande tegel. Doften bjuder på vinbär, vingummi och plommon. Vanilj/ek och choklad. I munnen har vinet en viss sötma och är, utöver eken, bärigt och har en del tanniner och en bra syra. Eftersmaken är hygglig, men det saknas något som jag itne riktigt kan sätta fingret på. Lite för sött för min smak. Vi bjuds på en kall soppa gjord på nejlika och ingefära. Kalasgod soppa som avlägsnade den lilla beska som fanns tidigare.

5. 2005 Queulat Cabernet Sauvignon Gran Reserva. 85% Cabernet Sauvignon, 15% Syrah. Druvtypisk doft med svarta vinbär. Vi bjuds även på vanilj (surprise!), lakrits, tobak och en bra bärighet med hallon. Smaken känns lite grön med bra bärighet och en balanserad sötma, beska, syra. Ett helt ok vin. Till detta serveras en wrap med köttfärs och tomatsalsa.

6. 2006 Queulat Pinot Noir Gran Reserva. Inte oväntat ljusare än de övriga vinerna. Jag är inte så inkörd på Pinot Noir, men doftar väldigt likt den Cuttaway Hill vi provade för inte så länge sedan. Så antagligen är doften druvtypsik. Doften bjuder på en lite bränd ton av hallon, stall, läder, löv, körsbärskärnor, lakrits. Smaken är balanserad med en charkighet och bra med frukt/bär. Inte lika syrligt som ovanstående. Gott.

7. 2005 Vertice. Nu kommer vi till det första av kvällen två lite finare viner. Det första av två signerat Duval alltså. Provningsledaren (hittar inte hans namn) trycker på att vi ska ta emot detta vin som ett vin som vinner på lagring. Själv känner jag tyvärr att alkoholen jag druckit börjat göra sig påmind även om jag försökt spotta och hålla nere intaget. Doften är stor och man känner direkt att det är gjort på bland annat Syrah (tror det även var Carménère). Peppar, mycket bärighet och svarta vinbär. Smaken har en bra, stor bärighet och sträva tanniner som borgar för bra lagringspotential. Ledaren rekommenderar carpaccio.

8. 2005 Pangea. Kvällens dyrgrip (269:-) och producentens stjärnvin. Vinet är gjort på 90% Syrah, 10% Cabernet Sauvignon. Här talas det om en lagringspotential på 15 år. Första flaskan vi får in är korkskadad. Doften är stor, med mandel, rått kött, bärighet och jord. Smaken är ordentligt sträv och gott, men inte så fylligt som förväntat. Lite rökigt.

Sammanfattningsvis måste jag säga att det var en mycket prisvärd prövning och 200:- känns som ett mycket bra pris. Tempot var dock lite väl högt. Nio viner på två timmar är lite skyndat. Tyvärr dricks alla viner ur samma glas, så det ges inga möjligheter att sitta och jämföra. Om jag lyckas gå på det fler gånger, ska jag vara duktigare på att spotta. Det blev lite mycket till slut. Kanske skulle man även ta med egna glas så man kan jämföra. Vin nummer sju skulle jag mycket gärna vilja ha några flaskor av att gömma i garderoben några år. Det talas om riktigt stora fynd och om viner som skulle vara i upp till 2-3000 kronorsklassen om det varit från Europa...men det ställer jag mig lite skeptisk till.

söndag 23 november 2008

Korta noter

Precis som hos Frankofilen så går blogginspirationen på lågvarv. Klarade min nattjoursvecka riktigt bra och är otroligt tacksam att jag slapp jobba fredagnatten när det blev kallt och halt. Planerar ett framtida inlägg om smärta och smärtkänslighet, vilket nog är en av de mest individuella upplevelser man kan ha...

Vi har den här helgen besök från Linköping och har druckit en del viner. Tyvärr blir det bara korta noteringar. Vi har även fått tillfälle att prova ICAs färskvarugaranti. Vi hade nämligen köpt en rostasstek som, när vi väl packade upp den, luktade som en självdöd ko hade släppt sig. Bäst-före datum var den 30:e. Dubbla pengar tillbaka och gratis uppgradering till oxfilé :)

Chanoine Champagne var lite för rikligt kolsyrat. Friskt och fruktigt med mycket äpplen och päron. Hygglig längd på eftersmaken. Gott, men ingen av de bättre champagner jag druckit.

2002 Château Puygueraud var medelfylligt och bjöd inte riktigt på någon vidare upplevelse det heller. Begynnande tegel. Inte särskilt mycket frukt. En del stall blandat med kaffe och lakrits. Relativt lugnt på ekfronten. Inget höjdarvin och jag hade nog inte betalt 163:- om jag hade fått tillfälle att köpa det igen. Nu lanerades det som tillfällig nyhet för inte så länge sedan och jag kommer inte köpa det igen.

2005 Château Tanunda, Grand Barossa var i jämförelse med ovanstående betydligt mer fruktpackat och syrligt. Betydligt mer fatpräglat. En trevlig australiensare som vi druckit förut, och som inte hunnit utvecklas sedan dess. Har en flaska kvar och den ska jag försöka hålla i lite längre.

2001 Fonseca's Moscatel som provades i förra inlägget åker fram ur kylen tillsammans med en äpple/kola/mandelpaj. I kombination med pajen träder en mycket dominant smak av lakrisal fram . Doften har även den utvecklats och den tidigare currykänslan är nu ersatt med doft av egyptisk bazar. Mycket märkligt.

söndag 16 november 2008

2001 José Maria da Fonseca Moscatel de Setúbal

Så här på sluttampen på kirurgplaceringen är det dags för min enda nattjoursvecka. Jobbade i natt och var verkligen halvdöd på småtimmarna. Empatin för patienter som inte hör hemma på akuten är verkligen låg när vargatimmarna närmar sig. Tror att jag hade närmare 20 patienter igår och har man då missat ett diktat så är det inte lätt att försöka minnas i efterhand vem man hade att göra med.

Under helgen provade vi 2001 José Maria da Fonseca's Moscatel de Steúbal som släpptes som nyhet i oktober. Jag har, som ni kanske märkt, en svaghet för sött vin. Detta är dock min första Moscatel. Vinet har en fin färg med bärnstensnyans. Doften är stor med inslag av pomerans, lakrits och en doft som jag associerar med curry (fast inte spiskummin). Det finns även bränd nötighet med inslag av gula russin. Smaken är inbjudande med bra sötma och inslag av nötter och lakrits. Eftersmaken har en bra länd och återigen dyker de gula russinen upp tillsammans med den brända knäckigheten. Ett trevligt vin för en billig peng, som jag mycket hellre väljer framför de billiga Sauterneskopior som finns i samma prisklass. På systemets beskrivning talas det i både doft och smak om medicinska örter. Vad är det?!

Vi drack halva flaskan av 2007 Duorum. Detta vin har fått mycket trevliga recensioner av flera vinskribenter senaste tiden. Duorum är visst latin och betyder från två. Namnet syftar på att vinet kommer från de två vinmakarna João Portugal Ramos och José Maria Soares Franco. Vinet stammar från portvinsditriktet Duoro och är gjort på Tinta roriz, Touriga franca och Touriga nacional. Tog inga noteringar, men även om lovorden haglat var det inte riktigt vad jag var sugen på. Lite för ungdomligt. Minns att det bjöds på ett kryddigt vin med kaffe, lite smörkola och lite ek. Lite för mycket tonåring när jag mer är sugen på gammal tant.

lördag 15 november 2008

2002 Poole's Rock


Dagens eloge går till grabbarna (får man kalla er det?) i Billigt Vin för deras inlägg om Systemts "reaviner". På så vis lyckades jag få tag i Sveriges sista flaska av 2002 Poole's Rock. En australiensare som en gång kostat 193:-, men nu var nere i moderata 125:-. En ganska hygglig sänkning...


Vinet är gjort på 100% Shiraz, från Hunter's Valley. Vinet är mörkrött med tegel. Av hemsidan framgår att vinet legat 18 månader på franska ekfat, nya eller gamla framgår ej. Men vinets doft är hur som helst präglat av en ordentlig ekkaraktär med en lätt dragning åt smörkola. Doften är stor med mängder av mörka bär och en hel del lakrits. Tjuvtittar lite på systemets beskrivning och de har även funnit gummi, vilket jag inte alls lyckas identifiera. I munnen är vinet påtagligt syrligt, men utan att syran tar överhanden och det framgår på hemsidan att vinet har ett pH på 3.43. Har ingen aning hur detta förhåller sig till andra viner, men syran är markant. Även i munnen gör eken sig påmind med vanilj utblandat i de mörka bären. Tanninerna gör sig fortfarande påminda, men på ett sätt som ändå gör det njutbart även utan mat. Eftersmaken är intressant. Den är lång, vilket ofta är lika med ett vin i lite högre prisklaass än hundralappen, men med en körsbärssyra som nästan övergår i ett slags sälta. Mycket underligt, men även riktigt trevligt.


M var sugen på en riktigt god australiensisk Shiraz och hon var mer än nöjd med Poole's Rock. Snäppet bättre än hyggliga australiensare och sydafrikaner i 100-120 kronorsklassen. Hade gärna haft någon flaska till att hålla på nåt år. Tack än en gång Trisse och Esping för tipset!

tisdag 11 november 2008

Suck

Hade hoppats på att få tag i några flaskor av Alain Graillot's senaste Crozes-Hermitage trots att jag inte kunde komma ifrån jobbet förra måndagen. Ringde mitt systembolag på tisdagen och det lät positivt. Leverantören hade inte meddelat att flaskorna var slut. Det var dessutom över hundra flaskor kvar om man kollade systemets saldo på butikerna i landet. Flaskorna skulle ha kommit i fredags, men mitt utlovade SMS uteblev. Idag ringde jag och fick reda på att jag inget hade fått, det var slut hos leverantören. Sen ringde de runt de få bolag som fortfarande hade flaskor kvar enligt salodt, men de var naturligtvis slut sedan länge. Grämer mig som fan nu, hade de hört av sig i fredags hade jag kanske haft en ärlig chans att få tag på överblivna flaskor. Bland annat Varberg hade 49 flaskor kvar då. Nu kanske alla de flaskorna också var borta sedan länge...men det får jag aldrig chansen att ta reda på... Fan!

söndag 9 november 2008

Sömnbehov

Den gångna veckan har mest präglats av en konstant sömnbrist. S2 har varit förkyld och kommit in till oss varenda natt. Placerad som jag är närmast dörren faller det alltid på min lott att bli väckt. S2 har dessutom en tendens att ligga intill mig som ett plåster hela natten, gärna med the occasional slg i ansiktet. Så, sömnen har minst sagt varit sådär. I natt gick jag nattjour och att börja kvällens resa mot gryning med sömnbrist och huvudvärk var, om man ska uttrycka sig milt, inte särskilt lockande. Lördagnätter på kirurgen är inte heller nätter som man sitter på fikarummet och kollar på Kvinnofängelset eller andra inspirerande nattserier. Fylla, misshandel och huvudskador är standard. Man får ofta sy lite, vilket är kul men det blir lite drygt i längden att försöka motivera packade människor att stanna för övervakning några timmar till.

Nu till kvällens rubrik. Riktigt dåligt med sömn senaste veckan och ingen sömn alls i natt. Nu på förmiddagen har jag sovit 2½ timme och när jag började skriva inlägget kände jag mig konstigt nog inte mycket tröttare än vanligt vid den här tiden. Nu efter att ha slumrat till när jag lagt S1 så har väl verkligeheten kommit ikapp mig lite. Annars tycker jag det är intressant hur lite sömn man egentligen klarar sig på. Innan jag fick barn brukade jag behöva 8-9 timmars sömn. Nu klarar jag mig på 6 timmar, även om 7 är det ideala. Det säg ju att Churchill klarade sig på 4 timmars sömn varje natt. Vet inte om det är sant och det låter inte riktigt hälsosamt (han blev ju i och försig typ 90 år, så vem vet), men tänk så mycket man hade kunnat utträtta! ...eller hur många avsnitt av Kvinnofängelset man hunnit med ;)

fredag 7 november 2008

Enkät 2

Det blir inget vin den här veckan. Har haft fullt upp kväll/nattetid med en förkyld S2. Går som grädde på moset ett 15-timmars pass på akuten mellan lördag och sändag. Har dessutom hunnit med att vara på anställningsintervju på medicinsk radioloi (röntgen) för framtida vik/ST. Funderar faktiskt allvarligt på att bli radiolog, vilket verkligeninte var något jag kunde tänka mig för 2 år sedan. Men specialiteten har uppenbara fördelar och verkar dessutom riktigt kul. Det händer extremt mycket inom bild och funktionsmedicin som det numera heter. Nya undersökningar dyker upp varje år. Man kommer dessutom sannolikt kunna jobba privat hemifrån inom en ganska snar framtid. Jag tycker dessutom att det är rätt kul att sitta och pula framför datorn.

...och skulle jag hamna inom röntgen kommer frågan som den senaate enkäten gällde sannolikt inte vara av intresse. Det kommer nog inte finnas så många patientfall att diskutera. Jag måste säga att jag blev dubbelt överraskad av resultatet. Trodde att det skulle vara flera än 22% som skulle välja alternativet "Vem bryr sig? Läser bara vininläggen", så det var ju glädjande. Jag blev dock ännu mer överraskad av att 54% inte tyckte att det var ok att skriva om autentiska patientfall. Jag vet inte om ni läst de patientfall jag skrivit om hittills, men själv anser jag att risken att en patient ska känna igen sig måste ses som extremt liten. Kanske finns det inget behov av patientbeskrivningar, men jag fortsätter ett tag till om något dyker upp så får vi se :)

På tal om patienter har vi nu två stycken på avdeliningen just nu födda på 70-talet med förändringar på röntgen som ser ut som bukspottskörtelcancer. Hoppas verkligen inte att verkligen stämmer med röntgenfynden. Bukspottscancer är en riktigt otrevlig sjukdom. Dels uptäcks de alltid så sent att det är ritkigt, riktigt dålig prognos och dels så brukar de ofta ha väldigt ont eftersom cancern ofta växer in mot nerver i ryggen. Det finns de som säger att de som överlever en sådan cancer inte har fått rätt diagnos utan att det snarare handlar om en riktigt elak inflammation som missbedömts. Detta och andra erfarenheter får en att inse att man, som 70-talist, inte längre är så ung att man inte råkar ut för sjukdomar.

söndag 2 november 2008

Helgens skörd



Har i helgen haft besök av Tyskarna från Linköping. Ett mindre kaos med ytterligare två små barn i en hyperaktiv ålder, som dessutom sov riktigt dålig på nätterna. Stackars tyskar som kommer hit för en lugn helg och åker härifrån helt urlakade. Vi drack i alla fall några trevliga viner...

2007 Mayu En chilenare gjord på Syrah. Alltså inte Shiraz vilket väl får tolkas som ett försök till ett försök att göra ett lite mer sofistikerat vin med lite gamla världen-känsla. Dracks i onsdags tillsammans med M's halvsyster. Lanserades i oktober. Vinet hade en tät färg med en undomlig rökig peppar. Lite träigt. Ungdomligt, som sagt, med en grön känsla som nog mest drar åt paprika. Jag får hela tiden associationer till lasagne. Vet inte om det är pepparen eller om det finns en touch timjan också. Lite för grönt i smaken för min del, men får bifall av resten av bordet.

2003 Picàie Ett vin från Venetien i Italien. Vinet är gjort enligt passito-metoden (appassimento) med torkade druvor precis som Amarone, men får inte kallas Amarone då det är "fel" druvor då man även blandat in franska druvor. Amarone innehåller ju normalt druvorna Corvina, rondinella och Molinara. Picàie består istället av 40% Corvina, 30 Cabernet Sauvignon och 30% Merlot. Jag blir inte riktigt klok på om alla eller bara en del av druvorna som torkats och om det kanske är mer korrekt att jamföra med en Ripasso. Köpte vinet förra sommaren. Vinet är hur som helst riktigt trevligt. Stor doft a fat med lite ceder. Kryddigt med inslag av nejlika. Smaken är väldigt präglad av viol, med russin, mandel och en liten gnutta grön paprika. Välbalanserat. Med en lång violpräglad eftersmak och lätt ströva tanniner. Ett riktigt trevligt matvin. Brukar inte ge poäng, men skulle nog drifta mig till 85-86 poäng. Nu finns 2004:an på systemet. En årgång som anses bättre än 2003:an, så jag kommer nog skaffa några flaskor till.
2005 Le Bonheur Prima Har tidigare druckit 2004:an med välbehag. Doften är lätt metallisk med grön paprika, vanlij och gräddkola. Lätt rökigt, men inte lika utpräglat som föregående årgång. En bra bärig och fatig smak. Eftersmaken är bra och tanninerna har ännu inte mjuknat fullt ut. Inte alls lika angenämt som förra årgången, vilket förvånade mig. Trodde att dessa lite enklare viner i kombination med ett rätt pålitligt klimat i Sydafrika skulle vara rätt lika varandra år från år. Kanske skulle ett år i källaren kunna göra susen.
2004 Luigi Righetti Amarone della Valpolicella Calssico Inköptes i Danmark förra sommaren för 80DKK. Drack en flaska då som inte lämnade något större intryck. En kaffepräglad doft med lite rökig, katrinplommon och mandelridå. Smaken präglas av mörka, torkade bär med framför allt russin och även fat. En medelfyllig amarone som inte når upp till några större höjder. Det finns en "icke-classico" variant i beställnigssortimentet för 159:- och om de är jämförbara är den inte värt pengarna. Låter de andra flaskorna jag har ligga och hoppas på underverk.
Drack även en halv flaska 2006 Cuttaway Hill. Det var dock efter ett stadigt intag så jag hänvisar till All Tinto tills vidare. En flaska 2005 Vila Santa korkades också upp, men det var korkskadad, sur och ogin. Är det någon som kan förklara svenska vinkritikers hyllnigskör till detta vin? Har bara druckit det vid enstaka tillfälle, men var då långt ifrån imponerad.
Mycket grön paprika i helgens viner. Kanske kan det vara så att jag bara fått upp nosen för doften, men det är inte direkt ett smickrande omdöme för ett vin när det dyker upp. Jag har inte tillräckligt med efarenhet av denna omogna ton för att säga om den försvinner med lagring, men jag förmodar det...

måndag 27 oktober 2008

Oskuldens tid



Insåg när vi landade i Nice att det var riktigt länge sedan jag var i Frankrike. En kort sejour 2000 och innan dess var det nog 15 år sedan. Sommaren 1990 passade vi en katt under sex veckor i en jättevåning med gigantisk takerass i centrala Monaco...så är det någon del av Frankrike som jag känner att jag har lite koll på så är det just Nice med omnejd. Nu bodde vi cirka 1½ mil norr om Cannes, uppe bland kullarna.

Det första man slås av i Frankrike är att det verkligen är bilar överallt. Att promenera eller cykla när man kan ta bilen verkar snarast betraktas som något sjukligt. Bara i en stad som Antibes, som bara har 75 000 invånare, känns trafiken i klass med Stockholm under rusningstrafik. Nästa sak jag slogs av var hur dyrt allt är, framför allt mat i affärer. Till exempel ett 6-pack ägg kostade 2,8€. Det enda som går att få billigt är vin (och i viss mån ost). Fulvin kostar mindre än färskmjölk... Underligt land. Samtidigt är det lite charmigt att åka förbi pizzerior med skyltar, köp 3 pizzor få en liter vin. Då vet man att man är utomlands.
Vad gäller vin, så blev det kanske inte så mycket roligt vin som jag hade hoppats på. Man ska kanske inte ha så stora förhoppningar när man åker runt med två barn i bilen. Det blev tyvärr bara viner inhandlade på stormarknader som Carrefour och Auchan. Hur som helst så blev det lite oskuldernas tagande för min del. Tre oskulder togs: Bandol, vitt Chateauneuf-du-Pape, samt Côtie-Rôtie.
2006 Les Moutonnes Côtie-Rôtie. 18€ på Carrefour. Var relativt ljust i färgen, lite som svartvinbärsaft. Vinet har en klart ungdomlig ton och känns lite obalanserat. Det bjuds på lätt sträva tanniner och relativt mycket syra med lätt brända toner av kaffe. Eftersmaken är lång om än inte särskilt angenäm. Inget vin som fick gommen att slå några större volter och kanske så här i efterhand inte rätt vin att upptäcka Côtie-Rôtie med. Säkerligen skulle det vinna på att ligga några år, men det här är inget stort vin. Har sagt det förut: ibland är jag dumsnål. :(
2006 Château Cabrières. 14€ på Auchan. Mitt första vita Chateauneuf-du-Pape. Det här är en betydligt trevligare bekantskap. Färgen är halmgul med dragning mot orange. Hade utifrån färgen förväntat mig ett ganska kryddigt vin, men möts istället av gula frukter, äpplen och plommon tillsammans med en hel del fläder. Ingen fatkänsla att tala om och endast en gnutta citrus. Syran är riktigt pigg och trevlig och följer med som en röd tråd genom hela vinet över i eftersmaken som ligger kvar angenämt länge.
och så några korta ord om...
2001 Château Lauriol en Bordeaux som köptes lite i desperation över att försöka hitta ett vin med några år på nacken. Trodde faktiskt att det skulle vara lättare att hitta äldre viner, men det var svårt både på Rhônesidan och Bordeaux. Detta var inget fancy. En del röda bär med en hel del jordgubb. Lite multna toner blandat med hö. Ganska trist.
2005 Domaine Gros' Noré Bandoloskulden rök här. Gjorde inga anteckningar, men minns att vinet var kryddigt och mustigt med relativt mjuka tanniner. Trevligt, lite ungt, men blir nog tyvärr aldrig något stort vin.
Lyckades bara få med mig tre flaskor Bordeaux hem, men är egentligen rätt nöjd med det eftersom jag slapp betala extra trots 1½kg övervikt med Sterling. Försökte leta efter 2005:or, så att jag skulle kunna hävda mig bland alla bloggar om primörerna, men så bidde det inte. ;) Fick med mig en flaska 2000 La Tour Carnet en 4e Cru som införskaffades för 31€ på Carrefour. Efter att ha läst Frankofilen inlägg om 2002 vet jag inte om priset var så himla bra. Men om man beaktar hur mycket stryk kronan fått på sistone så kanske man kan motivera priset. Köpte även 2006 Château d'armailhac 5e Cru för 28€ samt 2006 Château Vrai Canon Bouché för sisådär 12-14 €. En St Emilion som fick bra ömdöme i Livets Goda vid deras genomgång av 2005:or. Har ju tyvärr bara en flaska av varje så om någon har förslag på när man kan förvänta sig att det peakar så blir jag glad.

måndag 20 oktober 2008

France

Lovar mer än jag kan hålla nuförtiden. Inget vin igår utan bara en massa städning i källaren...

Imorgon bär det av till Frankrike. Vi kommer bo cirka 1½ norr om Cannes...eller
43°37'13"N
6°55'0"O
För den som har Google Earth eller liknande.

Inga vingårdsbesök inplanerade med tanke på barnen. Men väl en hel del vininmundigande. Ska visst finnas en liten pizzaugn, så förslag på passande franska pizzaviner tas tacksam emot :)

Ses om en vecka!

lördag 18 oktober 2008

Inlägg 100

Får spara jubileet till ett annat tillfälle...

Det blev inte så mycket vin ikväll. Ett glas 2003 Proyecto Qu4tro var allt jag mäktade med efter mastodontpasset på akuten. Barnen är uthyrda till föräldrarna över helgen och vi har för första gången på minst ett år bara kunnat slappa hela eftermiddagen utan att göra något nyttigt :) Kvällen avslutades med ett besök på en av stadens finare restauranger där M åt Moules Frites och jag lamm. Till detta drack jag som sagt 2003 Proyecto Qu4tro från Conca de Barbera i Spanien. Tydligen en blandning av Merlot, Cabernet, Tempranillo och Grenache. Ett välbalanserat vin med en ordentlig ekprofil blandat med röda bär, kaffe och lakrits. Riktigt bra längd på eftersmaken, dock med en lite omogen bismak.

Natten på akuten blev oväntat lugn. Lärdom för undertecknad underläkare blev, utan att avslöja för mycket, att vara lite försiktig med alltför mycket morfinpreprat mot smärta då detta kan (läs gav) andningsdepression. Som tur var finns ett utmärkt antidot som heter Narcanti och som fungerar bra mot överdoser av morfon, heroin och liknande. Problemet med Narcanti är att det bryts ner mycket snabbare än morfinet, så man riskerar att halka in i andningsdepressionen ingen.

Är nu ledig en vecka, så förhoppningen är att jag ska kunna bjuda på en ordentlig vinrecension redan imorgon.

Go' Natt! Var uppe hela natten och har sovit fyra timmar på förmiddagen, så jag är rätt mör just nu...

fredag 17 oktober 2008

Stålbad

Sitter och förbereder mig mentalt på mitt första pass som nattjour på kirurgen. Ett nätt litet 17-timmarspass...och på en fredag dessutom. Kan nog bli sådär kul. Hoppas på dåligt väder så det inte kommer in alltför många fall av misshandel. Ska försöka sova en ordetlig tupplur nu när barnen är på dagis.

Detta innebär ju i alla fall att vin är ett måste på lördag! :)

söndag 12 oktober 2008

Enkät 1


Har lite tappat stinget just nu känner jag. Var i Eksjö igår och hälsade på Broilern med familj. Drack faktiskt ett gäng trevliga viner igår, men tog inga anteckningar och koncentrerade mig mer på sällskapet. Vi drack en 1986 Corton-Charlemagne Domaine Bonneau du Martray, 2005 Château Courac Laudun samt 2000 Château Derezsla 6 puttonyos. Kan mest bara konstatera att Corton-Charlemagne nog passerat zenit, men ändå bjöd på smör, nötter och gula äpplen och var en rolig annorlunda upplevelse. Château Courac Laudun blev lite för syrligt efter föregående vinet, men ska definitivt provas igen under rätt förutsättningar. 2000 Derezsla var kvällen höjdare enligt Broilern och nog var det trevligt. Fast det kommer inte upp till favoriten Tamellini ;) Enligt en klisterlapp på Tokajern så ska den ha fått 96 poäng i Wine Spectator 2004. Känns lite väl högt.

Nu till min senaste Gallup:
Châteauneuf-du-Pape kammade lätt hem förstaplatsen med 38% (14 röster). Andraplatsen blev däremot en jämnare historia. Piemonte knep den med 22% (8 röster), följt av Amarone 19% och Bordeaux 16%. Sist kom Bourgogne med 2%. Amarone kom starkt på slutet och jag blir lite nyfiken om Amaroneguiden.se's senaste nyhetsbrev med lovord om Tamellinin kan ha bidragit till det. Gläds åt att fördelningen mellan viner faktiskt stämmer rätt så bra överens med den jag själv skulle skissat.

Hoppas att jag kan återfå lite inspiration framöver, annars funderar jag på att lägga ner bloggen... åker snart till Frankrike för lite rekreation med familjen och förhoppningsvis blir det lite trevliga viner och inspiration för framtida inlägg.

lördag 4 oktober 2008

Luigi Righetti Capitel de'Roari minivertikal

Det är lustigt hur påverkad man blir av dofter och smak när man vet vad det är man provar...

Idag bjuds det alltså på en liten vertikal av Captiel de'Roari, systembolagets billigaste Amarone. Upptäckte att jag hade en likasinnad (alltså vinintresserad) på jobbet och då måste man ju ta tillfället i akt och bjuda in till provning. Totalt är vi sex stycken som provar. Vi Bjuder på Boeuf Bourguignon, men för att få en ärlig chans att bedöma vinerna så väntar vi tills barnen somnat och man, som någon passande uttryckte det, kunde höra tystnaden. Till maten delade vi istället på en flaska från Priorat. Tog inga anteckningar och i dimman av de andra vinerna får jag nöja mig med att konstatera att det var gott.

Anteckningarna nedan är ett hopplock av allas omdömen och intryck. De flesta intrycken är nog inte mina egna då jag med facit i hand hade svårt att känna några jättestora skillnader. Vinerna var väldigt lika i färg med en mörkröd färg, där de två äldsta vinerna drog lite mer åt tegel.

2005 Capitel de'Roari - Bjuder på fat och ceder. Vinet var kryddigt med drag av lakrits, nejlika och lite grönt (jag hör både gräs och krondill nämnas). Vinet bjuder på frukt i form av plommon och aprikos uppblandat med lite jordgubbssaft. Smaken är eldig med relativt sträva tanniner. Eftersmaken är riktigt lång med en bra syra.

2003 Capitel de'Roari - Här talas det om lite mer mogna toner med multna löv och portvinstoner. Vinet har en rökig charkig doft uppblandat med vanilj och kola. Mycket bär. Riktigt inbjudande doft, men tyvärr lever inte smaken upp till förväntningarna. Vinet känns betydligt tunnare än 2005:an. Kaffe, kola och gummi är smaker som nämns.

2002 Capitel de'Roari - Ett katastrofår i Venetien. Här dock läst att Righetti la ner en mindre förmögenhet på årgången med skyhöga elräkningar för att få druvorna att torka. Vinet bjuder doftmässigt på ett stänk viol uppblandat med tobak, choklad, rostat kaffe och te. Smaken är utvecklad med fat och choklad.

Även om beskrvningarna ovan kan tyckas skilja sig en hel del så tyckte jag att vinerna var väldigt lika. Kryddiga, fylliga viner. Precis som i Righettis ripasso, Campolieti, så bjuds det på rätt så mycket fat och cederträ. Alla vinerna innehåller 15% alkohol, men det var egentligen bara i 2005:an som det beskrevs som eldigt. Det talades i och för sig om en del sötma som kanske även det är ett uttryck för hög alkoholhalt. Jag tyckte inte riktigt att vinerna levde upp riktigt till mina förväntningar så här heads-up. De fick sig dock ett ordentligt lyft när vi sedan drack de till lite plock av oster och skinka. Gällande ursprung bjuds det på rätt så spridda förslag, men amarone nämns både på 2002:an och 2005:an. Alla prlacerar 2003:an i Europa. Tre av deltagarna tyckte mest om 2005:an och tre (bland annat jag) mest om 2002:an. Alla placerade 2003:an sist.

Till efterrätten drack vi 2004 Château Dereszla 5 puttonyos. En tokajer som släpptes nu i oktober. Med tanke på en relativt stor alkoholmängd får omdömet tas med en nypa salt. Ljus, gyllene färg. Doften bjöd på mycket aprikos och hjortron med honung, lite citrus och en nypa saffran. Frisk smak, men realtivt kort eftersmak. Ett gott vin men utan riktig finess.
PS. På Henrik Ungerths amaroneguiden.se så finns inte Capitel de'Roari recenserat. Däremot finns Tamellinis Recioto beskriven i senaste nyhetsbrevet, och hamnar på andra plats när Ungerth korar systemets bästa Recioto di Soave. Ni kan kanske gissa vem läsaren som tipsat om vinet är ;)

Dagens anteckningar ;)

söndag 28 september 2008

2005 Guigal Côtes-du-Rhone

Inte varje helg man dricker vin tre dagar i rad. Idag blev det i alla fall riktig söndagsmiddag med Porterstek (och svärfar). Möjligen ska man dricka porter till, men det är inget som faller mig på läppen.

Istället blir det alltså en klassiker, även om årgången är ny för mig. Doften är kryddig med tydlig fatkaraktär. En hel del frukt med lite plommon och björnbär och några enstaka jordgubbar. Lätt rökigt. Smaken medelfyllig ungdomligt kryddig, fruktig med mycket fat.

En trevlig bekantskap även denna årgången. Ett bra matvin, mycket trevligt till steken. Tanninerna är något sträva och frukten så generös att den säkert överlever ett år eller två i källaren. Kan mycket väl tänka mig några flaskor till...

lördag 27 september 2008

2004 Cecilia Beretta Case Vecie Recioto di Soave

Lånad bild av Prime Wine. Etiketten var i verkligheten av fär dålig svärta för att göra sig på bild.


Dagens vin är gjort på 90% Garganega och 10% Chardonnay. Druvoorna torkas 4-5 månader i ventilerade lokaler innan de krossas och får genomgå skalkontakt under 8-10 timmar. Druvorna har sedan pressats, klarats och jäst i franksa ekfat med daglig omrörning av jästfällningen. Därefter har ytterligare 3-4 månaders lagring skett på franska barriques.

Jämföreslen idag blir självklart med Tamellini's recioto som vi drack tidigare i månaden. Case Vecie kostar lite mindre, 179:-, och återfinns i beställningssortimentet.

Det första man slås av är att den massiva tropiska frukten som Tamellinin hade inte alls finns. Visst doftar vinet av lite persika, men på intet sätt dominerande. Istället är det honung, vanilj, kola och (bubblaren) choklad som dominerar. Kan inte minans att jag druckit ett vitt vin som doftar choklad, men näst efter honungen är det den påtagligaste doften. I munnen finner man främst söt, bränd lite chokladknäckig smak. Vinet är gott, men inte lika komplext som Tamellinin och utan frukten blir det inte lika spännande. Eftersmaken är lång (inte oändlig) och dras ner lite av att den brända smaken ligger kvar. Lite synd att de envisas med att tappa på färgade flaskor, för färgen är även här av en härlig bärnstensnyans. Vi dricker den till en knäckig äppelkolapaj med hasselnötter

Dessutom har vi ikväll druckit ytterligare en flaska 2007 Château Coucheroy, en av favoriterna från 10-i-topplistan. Vinet har en härlig fräschör och en doft av nässlor, äpplen och päron samt en lite syrligare frukt/bär som jag tror skulle kunna vara krusbär. Kom på idag att jag aldrig ätit krusbär, så jag vet egentligen inte. I alla fall en klar favorit.

fredag 26 september 2008

2003 Peirre Bovis Cuvée Prestige Vacqueryas


Ibland är jag riktigt dumsnål. När jag sist var över i Danmark, köpte jag som sagt två flaskor Vacqueyras. Då hade jag inte råd med några stora inköp, men istället för att lägga mina slantar på en bra flaska så köpte jag tre billiga...och idag fick vi sota för det.

Vinet har en fin, hyggligt tät färg med begynnande mognad. Stoppar man ner nosen så är doften ok med lite bärig touch och en hel del vanilj. Jag finner även lite omogna gröna toner, blandat med lite köttbuljong, lösningsmedel, tobak och kaffe. Väl i munnen blir man dock besviken. Vinet känns blaskigt och tunnt. Lite bär och annat men själva upplevelse rinner liksom ut i sanden. Riktigt tråkigt. Har en flaska till, men den blir nog till matlagning...
Snart dags för uppryckning. Förhoppningsvis blir det mer imorgona, men annars har jag förhoppningar om en lite mer utökad provning nästa helg






tisdag 23 september 2008

Diagnoser UNS

I brist på vin, så blir det vård...

Vid besök hos läkare ska varje vårdtillfälle alltid förses med en diagnos, oavsett vad man sökt för. Diagnoserna är katalogiserade enligt ett system som heter ICD 10, International Classification of Diseases, och är WHOs klassificeringssystem för olika diagnoser. För de allra flesta är det gamla diagnoser som lever kvar, exempelvis Hypertoni (högt blodtryck I10.9 eller Diabetes E11. Ibland kan det nästan vara mer utmanande att sätta diagnos än själva samtalet med patienten varit. Har man ingen förklaring till patientens besvär får man ta lite mer ospecifika diagnoser som oro för sjukdom (vars kod jag inte hittar just nu). En mycket användbar förkortning som man rätt snabbt lär sig är UNS; utan närmare specifikation. Ibland sätter man den för man är lat, men för det mesta för att man inte vet bättre. Om man exempelvis har ont i en led utan att hitta någon förklaring så kan man sätta ledsmärta UNS (M79). Man vet alltså inte varför, utan bara konstaterar att så är det.

Letar man bland ICD10-koderna hittar man en del guldkorn. Vissa av de här diagnoserna har jag aldrig satt, men ibland skulle det nog vara på sin plats:
- R45.2 Bekymmer UNS
- R14 Väderspänning
- R19.6 Dålig andedräkt
- F15.0 Kaffeextas
- R46.0 Mycket låg nivå på den personliga hygienen

Det bjuds även på en hel del tragikomiska diagnoser:
-W13 Fall från flaggstång
-Y60.7 Skada under lavemang
-Z59.6 Låg inkomst
-W58 Biten av alligator
-X26 Kontakt med sjögurka
-X15 Kontakt med het ungslucka
-Z72.5 Sexuellt högriskbeteende

Själv lider jag, förutom perioder av R14, av Z 73.2, brist på avkoppling och fritid...

måndag 22 september 2008

Dåligt med vin

Tyvärr blev det inte en droppe vin den här helgen. S1 fyllde år och fredagen gick åt till förberedelser och på lördagen var vi helt slut. Tre timmar med nio 4-åringar suger verkligen musten ur en. När barnen sen väl somnat kände vi oss båda som urvridna trasor. Vi orkade inte ens korka upp en flaska vin. Då är det illa! Var en riktigt duktig sambo och satte på Sex and the City-filmen. Ett "avsnitt" på 2½ timme får en inte direkt att bli piggare. Nästa gång får det bli en komedi eller kanske lite action.

Dåligt med vin alltså, men det kommer líte den här veckan...

fredag 19 september 2008

Framtidens specialistläkare

Lovade ju ett inlägg om kongressen Framtidens specialistläkare som hölls i Malmö 10-12 september. Vi har inte direkt varit bortskämda med externa utbildningar på vår AT, så det var en lika oväntad som trevlig överraskning att vi skulle få åka ändå till Malmö för en utbildning som i första hand vänder sig till ST-läkare och studierektorer.

Tänkte inte skriva några långa stycken om föredragen, men det var genereltt hög nivå på de jag var på. Ett föredrag som hette "Röntga rätt och lagom" fick mig att inse att jag nog faktiskt ska bli radiolog (dvs röntgenläkare). En specialitet med större framtidsutsikter och potential tror jag inte finns inom medicinen idag. Allt fler undersökningar, diagnostiska ingrepp och även behandlingar kommer kunna ske med hjälp av olika radiologiska tekniker...

Det föredraget som dock var allra mest fascinerande var ett som hölls av Anna Bågenholm och Torvind Naesheim. Anna är svensk, men båda är verksamma som läkare i norra Norge. Föredraget började med ett klipp från den amerikanska TV-serien CSI som syftade på det Anna råkade ut för i maj 1999. Anna och Torvind var nämligen ute och åkte skidor i norra Norge i maj. För att ta sig ner var de tvugna att åka en bit på en frusen fors. Det ville sig inte bättre än att Anna ramlade och gled emd huvudet före ner i en isvak. Torvind och ytterligare en vän försökte förgäves få upp Anna. Under en halvtimme kunde de bara se på hur Anna, som hade hamnat i luftficka, sprattlande försökte komma loss. Totalt var hon under det nästan nollgradig vattnet i en timme och 20 minuter. När hon väl kom till sjukhus så uppmättes kroppstemperaturen till ofattbara 13,7°C! Eftersom man inte får dödförklara någon med så låg kroppstempertur (och Anna dessutom var någon som läkarna kände) satte man igång med återupplivningsförsök enligt konstens alla regler. Vilka till slut lyckades och efter nästan tre timmars hjärtstopp fick man igång hjärtat! Initialt var hon svårt påverkad och var de två första månaderna lam från nacken och ner. Efter lång rehabilitering återstår idag endast lätt nedsatt finmotorik i händerna!! Efter att ha överlevt en overkligt låg kroppstemperatur och ett hjärtstopp i tre timmar undrar man ju om man inte blir religiös på kuppen. Tyvärr fanns inte tid för frågor, men det var en verkligt fascinerande historia...och vi fick möjligheten att höra den bara för att en sån snabb nedkylning sänker syrebehovet till ett minimum och gör att man kan klara sig långa stunder utan fungerande cirkulation.

söndag 14 september 2008

1. 2007 Domaine Gobelsburg Grüner Veltliner

Ja, då var det äntligen dags att prova guldmedaljören. Har druckit tidigare årgångar och upskattat dessa. Dagens Gobelsburger är inget undantag.

Färgen är ljust gul. Doften känns frisk med några droppar citrus, lite peppar och en lätt, lätt touch äpplen. Smaken är riktigt frisk och lite pepprig med mineral och citrus. Eftersmaken försvinner rätt snabbt bort. Vi njuter den till fisksoppa vilket inte alls är någon dum kombination.

Nu har vi då provat oss igenom Allt om mats 10-i-topp-lista, vilket vi nog kommer prova oss på även nästa gång. Så här i backspegeln måste jag nog säga att bästa röda blev Pio Cesare's Langhe Nebbiolo och till bästa vita utser jag Chateau Coucheroy. Coucheroy var ju inte av rätt årgång, så det ska bli kul att se hur den placerar sig på nästa års lista.

Frågan är ju vad man ska ge sig på härnäst? Några förslag?

lördag 13 september 2008

3. 2006 Brolio Chianti Classico

Är nyss hemkommen från långutflykt till Malmö, där vi fått spendera två dagar på kongressen Framtidens specialistläkare. Inlägg om detta kommer. Väl hemma möts man av en lätt spak M och en febersjuk S2. Dags att göra en insats alltså.

Vi lagar till en mozarellapckad lasagne i kombination med en klassisk grönsallad. M mer eller mindre kräver vin, med jag själv är mer avvaktande efter gårdagens bankett. Jag går ner i källaren och inser att det är ett bra tillfälle att fortsätta vår långsamma avbetning av 10-i-topplistan. Barone Ricasolis Brolio har ju de två tidigare åren knipit förstaplatsen, men har nu fått se sig omsprungen av två viner. Det ena vinet är visserligen Barone Ricasolis BiB Formulae på andra plats. Brolio har nyligen varit föremål för flera blogginlägg (läs här och här), utan att imponera.

Vinet körs genom Aeratorn ner i karaff och hinner vila där en knapp timme innan vi tar vår första sipp. Känner mig lite oinspirerad, så jag ber om ursäkt om beskrivningen är lite tunn. Vinet har i alla fall en tät rubinröd färg med blåtoner. Det första som når näsan är trä; ek och ceder. Sen infinner sig en hel del röda bär, där jag tycker att det finns en del inslag av syrliga körsbär men även lite björnbär och jordgubb. Vinet har även passerat genom kryddskåpet på väg till kaffekokaren. Munkänslan är präglad av fatig vanilj, men även en hel del mörka bär. Jag finner, efter att ha läst de övriga bloggarna, tanninerna oväntat sträva. Eftersmaken är relativt kort och bjuder på en ordentlig syra.

Sammanfattningvis är jag nog lite mer positiv än MSVin och Finare Vinare. Det känns dock skönt och rätt att Brolio nu fått lämna palltoppen. Det är en bra vin, men det sticker inte ut eller imponerar tillräckligt. Minnet av tidigare årgångar är mer positivt. Tror trots allt att det skulle må bra av ett år i källaren. Vinet passade för övrigt förvånansvärt dåligt till lasagnen.

måndag 8 september 2008

Employee of the Month

Häromdagen när jag jobbade min sista vecka på medicinakuten kom plötsligt sköterskorna och delade ut överfallsalarmen till oss läkare. Vi borde naturligtvis ha de på oss hela tiden, men så blir det bara inte. Anledningen till att de delades ut var att väktarna på sjukhuset hört på polisradion att det var någon som gick omkring beväpnad på akuten. Fråga mig inte hur polisen fått reda på det utan att övrig personal visste. Det var i alla fall två missbrukare som sökt vård och mannen hade intelligent nog tagit en skarpladdad pistol med sig. Han hade visst visat den för sköterskorna när de inte tyckte att de gjorde saker på deras sätt. Två minuter senare var sex poliser på plats och mannen låg nedtryckt på golvet. Sköterskorna i receptionen var lite spaka sen, när de tänkte på hur de varit väldigt hårda med att dirigera de båda rätt när de inte anmält sig ordentligt.

Detta får mig att tänka på en läkare som jag gick med när jag var kandidat. Han hade varit på studiebesök på en akutmottagning i en stor amerikansk stad. Där hade det suttit ett plakat med anställda och läkaren hade frågat om det var en slags "emplyee of the month"-tavla. Han fick då svaret att det var medarbetare som blivit dödade på akuten. Tydligen så hände det ofta att det var gänguppgörelser och när då någon blev skjuten, men inte dog, så åkte man inte sällan till akuten för att avsluta jobbet. Om det då strök mer några mer verkade inte spela någon roll...

Man ska kanske inte klaga när man tycker det är stökigt med många berusade på akuten under helgnätter. Allt är trots allt relativt...

lördag 6 september 2008

2004 Tamellini Vigna Marogne Recioto di Soave


Huvudvärken försvann och jag kände att jag inte kunde hålla mig borta från mina efterlängtade Recioto.


Recioto görs ju på samma sätt som Amarone. Man torkar de mogna druvorna under en längre tid, för att sedan låta de russinlika druvorna påbörja sin jäsning. Något som tar lite tid för den koncentrerade musten att börja jäsa. När man gör Amarone låter man sockret jäsa ut, medan Recioto alltså är ett sött vin. Alkoholhalten i det här fallet ligger ändå på 13,5%. Det finns två typer av Recioto, di Valpolicella som är rött och det vita di Soave som görs på druvan Garganega. Jag har läst att det till en flaska vanligt "bondvin" går år ett kilo druvor, till en flaska Amarone går det åt cirka 10 kilo och till en Recioto 18 kilo.
Söker lite på nätet och där framgår att Tamellini sköter sin vingård ekologiskt. Druvorna plockas för hand i september/oktober. Druvorna torkas i det här fallet i fem månader. Vinet pressas försiktigt och kyls till 5°C och rensas innan jäsningen tar vid. Detta sker på rostfria ståltankar vid 15°C. När alkohol- och malolaktiskjäsning är klar vilar vinet fyra till fem månader på jästfällningen innan den buteljeras och lagras minst två månader.

Jag var lite orolig att det skulle vara slut innan jag ens hann fram till Systemet, eftersom det endast fanns 120 flaskor. Har dock inte hittat någon som kommenterat eller recenserat vinet inför septembersläppet. Läste Henrik Ungerths nyhetsbrev från amaroneguiden.se med hjärtat i halsgropen, men inte ens hann hade kommenterat det.


Vinet har en härlig färg som ger associationer till bärnstensfärgad nektar. Synd att de buteljerat på färgade flaskor, för färgen är riktigt inbjudande. Stoppar man ner näsan möts man av en explosion av söta tropiska frukter, med Mango och Aprikos i frontlinjen. Smaken är helt underbar med massvis av frukt. Mango, Aprikos, fikon och ett litet hav kanderade frukter. Utöver frukten återfinns även honung och en liten nyans av hö. Vinet är samtidigt inte alltför sött och med en viss syra känns det välbalanserat och harmoniskt. Eftersmak ör oändlig. Det känns som om hela munnen kläs av en hinna av ljuvligaste nektar. Tror jag skippar tandborstningen idag :)
Återigen stark köprekommendation! Om ni dricker det får ni väldigt gärna berätta vad ni tyckte...
Vigna Marogne (nr 98224), 230:-
PS. Har lärt mig att det finns ytterligare Recioto i Venetien, Recioto di Gambellara, som även detta är DOCG-klassat. Kvalitetsmässigt ska det inte skilja särskilt mycket från Recioto di Soave, men däremot vara mycket billigare. Skulle vara kul att testa. Kanske finns det ytterligare Recioto?

Insändare

Kräftskiva igår för Ms kollegor. Påminde lite om studentens glada dagar. Men idag är det tungt i huvudet, sitter framför TVn och slötittar på världens sämsta program, Cheaters, på TV400. Blir nog dåligt med vininlägg den här veckan om känslan håller i sig ;) Dock lyckades jag ragga upp några potentiella vinprovare bland de andra paren, så inget ont som inte för något gott med sig.

För några veckor sedan kunde man läsa i en insändare i vår lokala tidning om en kvinna som tyckte hon blivit oerhört dåligt bemött på akuten. Hon skrev att hon fått sitta i en skrubb i tre timmar utan att någon kommit och tittat till henne för att se hur hon mådde. Hon tyckte att det var skamligt att det kunde få gå till såhär och skrev ganska länge om hur illa det var att det kunde få ta så lång tid innan man träffar en läkare etc. Vi gick in i vår pateintliggare bara för att kolla om det stämde. I den stod det att hon blivit tilltittad av undersköterska efter en timme och få träffat läkare efter lite mindre än två timmar. Nu kan det visserligen vara så att läkaren inte gick in till patienten direkt, men det intressanta var att patienten skrevs ut och gick hem efter två timmar och 45 minuter...och det klockslaget kan knappast vara fel. Jag har inget emot att man klagar på vården om man tycker man blivit illa bemött eller orättvist behandlad,det är bara bra, men då får man i alla fall komma med sanningen. :/ Rummet var för övrigt ett av våra vanliga rum, men med en extra duschhörna och toalett som kan behövas ibland. Dags att fräscha upp rummen? ;)

onsdag 3 september 2008

Är det värt det?

Hade en diskussion med en av överlökarna på urologen idag angående långa arbetsdagar. Han berättade att han inte ätit middag hemma en vardag på flera år. Nu var visserligen barnen stora, men det låter ju helt förskräckligt. Nu meddelades det igår att man ska utöka antalet platser på läkarutbildningen med över 100 stycken, men frågan är hur långt man kommer på det? Det täcker fortfarande inte det behovet som finns, men det jag funderar på är om man beräknat behovet utifrån hur mycket dagens läkare jobbar. Jag tror att min generation och de som kommer efter har en helt annan inställnig till arbetstider och i högre utsträckning kommer prioritera familjen. Jag är själv läkarbarn och så länge jag kan minnas har min far jobbat minst sex dagar i veckan...och så vill inte jag ha det. Tyvärr så är det inte sällan som man hör nedlåtande kommentarer från (framför allt manlinga) äldre kollegor om de som gått ner i tjänst för att få lite tid med barnen.

Det ska bli intressant att se om det dyker upp nya beräkningar framöver där man tagit hänsyn till detta. Läkaryrket är inte längre det kall som det var vid förra sekelskiftet...nu är det annat som kallar.

tisdag 2 september 2008

Ibland undrar man...

...om de verkligen vill hjälpa till på Sytemet. Jag hade tipsat min vän Milfen om en Recioto som ingick i septembernyheterna. 120 flaskor var inköpta, 60 till depån i Örebro och resten fördelade på de stora butikerna i Stockholm, Göteborg och Malmö. När han var nere på sitt lokala system och ville beställa så fick han höra att det absolut inte gick utan det vara bara de som var på plats i någon av de tre butikerna som skulle få köpa. Då hade jag redan mailat kundtjänst och kollat att man kunde beställa lokalt...vilket man naturligtvis kunde. Jag har tidigare läst om att personalen på systemet ibland gnäller när man ska betälla från beställnigssortimentet, men det är riktigt illa när de inte vet hur man ska göra alternativt ljuger. Jag åkte i alla fall ner till mitt system och beställde och det gick hur bra som helst!

Vinet är förresten 2004 Vigna Marogne, Recioto di Soave från Tamellini. Jag har druckit 2003:an tidigare och jag vågar nog drista mig till att det är det godaste vinet jag druckit sen jag började blogga. Så det här är, med en lite brasklapp för vad sammanhanget kan ha tillfört upplevelsen, en stark köprekommendation! om man gillar sött vitt vin det vill säga. Har själv beställt 6 flaskor.

PS. En annan intressant sak är att det från början stod i katalogen och på nätet att det rörde sig om 75cl flaskor à 228:-. När väl försäljningen börjar, så står det 50cl à 230:-. En höjning av literpriset med 154:-!

söndag 31 augusti 2008

1995 Château Cheval Brun

Försenat inlägg av torsdagens vin

Hösten 1999 var jag en mycket olycklig man. Ett av mitt livs stora kärlekar hade precis sagt att hon ville ta en paus för att känna efter och jag visste innerst inne att det innebar att vårt förhållande var slut. Jag bodde då i Lund och att bara gå där och vänta och hoppas blev snabbt outhärdligt. Mina föräldrar skulle åka till Bordeaux för att hälsa på min morbror och dennes nya franska fru och jag frågade om jag fick följa med...bara för att få komma komma bort från vardagen. Sagt och gjort, jag flög ner. Har inte så många starka minnen från den resan, men det starkaste var när vi var och hälsa på vinbonden på ett av vinslotten. Jag var vid den tiden inte särskilt vinitresserad, så tyvärr minns jag inte vilket slott vi var på, men det borde ha varit antingen Cheval Brun eller Château La Tour Figeac (det var de flaskorna vi fick med oss hem i alla fall). Hur som helst fick jag där för första gången smaka ett vin äldre än jag, samt även köpa ett par flaskor. Jag minns hur den franske bonden berättade lite vidskpeligt hur alla viner med siffran 9 i årtalet blivit bra och hur stora förhoppningar de hade på år 1999. Vi fick i alla fall köpa lite viner för 100 franska Franc styck. Själv köpte jag tre stycken som blev de första viner som jag lagrade.
Vi har idag besök av milfen, en av två som fick mig att snöa in på vin. Har man då fint främmande ändå från Stockholm måste man ju bjuda på något extra. Som synes av etiketten så har vinet kanske inte lagrats under optimala omständigheter, så jag hade inte allt för höga förväntingar. Speciallt som den flaska från 1997 som vi drack för två år sedan definitivt korkades upp för sent. Fast 1995 ska ju å andra sidan vara ett bättre år...
Och till vår stora förtjusning är vi inte för sent ute! Vinet har en härlig brunröd färg med tydligt tegel och en mindra mängd fällning. I nosen sitger det upp tydliga mognadstoner med stall, läder, svamp och hö tillsammans med lite portvinstoner i form av torkad frukt. Milfen tycker sig känna toner av Cabernet och tittar man på nätet så tycks åtminstone 10% av vinrankorna vara Cabernet. I munnen känns tanninerna fortfarande överraskande sträva utan att på något sätt dämpa upplevelsen. Det finns även fortfarande kvar en lite lätt retsam syra. Eftersmaken är lång och domineras av stall och läder. En positiv överraskning med andra ord!
Vi dricker även 2003 Sanleonino Chianti Classico Rriserva, ett vin som tyvärr aldrig får chansen eftersom vi tar det i fel ordning (vi visste inte hur mycket vin vi skulle mäkta med). Gjorde inga noteringar, men det var ändock riktigt trevligt med begynnande mognadston och smak av choklad och körsbär.

onsdag 27 augusti 2008

Kaos

Ibland blir man förundrad över organisationen inom sjukvården. Jag går nu min sista vecka på internmedicin och går då jour kvällstid. Vi AT-läkare ska alltid gå tillsammans med en legitimerad läkare, så att man alltid har någon mer rutinerad som kan svara på samtal från avdelningarna och som kan ta de svåra larmen. Idag var den legitimerade läkaren som jag skulle gått med sjuk. Då har man istället bett en annan läkare hoppa in. När så kontorstid närmar sig sitt slut, så kommer en av underläkarna på att denna inhoppande läkare inte heller är leggad. Helt plötsligt är ingen läkare på medicinakuten legitimerad. Men, tycker man då, det är bara för oss att bita ihop och ringa bakjouren om så behövs...och visst det kan man kanske göra, men om man har nåt riktigt akut som man känner att man inte hanterar? Ja, då står man där med skägget i brevlådan, för bakjouren hinner ju ändå inte in innan det har hunnit gå illa. Tydligtvis är det inte lag på att någon legitimerad ska vara på akuten (hävdade chefen för akuten i alla fall), vilket känns helt sjukt. Visst var det så förut att AT-läkarna stog själva på akuten, men då hade man inte samma anmälningshot hängande över sig och ej behandlingsmetoder och medicnarsenal var inte heller lika omfattande.

Nu gick det som tur var bra idag, och det var relativt lugnt på akuten...och den andra läkaren såg jag faktiskt inte ens skymten av. Men det hade lika gärna kunnat vara en riktigt skitdag som hade kunnat gå ut över någon patient. Med en organisation där varje läkare fyller en "måsteplats" blir det verligen bräckligt och faller en bort på fel ställe så blir det kaos. Sen är det imponerande att det kan gå en hel dag utan att någon uppmärksammar problemet, trots att den sjuka läkaren ringt in tidigt på morgonen...

Så, nu har jag fått skriva av mig för idag. Imorgon kommer en gammal vän på besök, så då blir det vin :)

lördag 23 augusti 2008

4. 2007 Château Coucheroy


Dags för pallplats då bland buteljerna. Plats nummer två är nämligen Barone Ricasolis BiB Formulae. Ett försök att översätta stavas "Slottet där kungen sov". Den som är observant märker att allt inte stämmer helt. I allt om mats lista är det årgång 2006 som avses, men den var tyvärr slutsåld när jag var nere på systemet. Så jag får hålla tillgodo med 2007:an. Vinet är gjort på 100% Sauvignon Blanc, där en del jäst på temperaturkontrollerade, rostfria ståltankar och en del på ekfat. Likadant gäller lagringen, en del på fat och en på ståltankar.


Allt om mats motivering den här gången: Snygg och balanserad med längd och bra innehåll. Slottet ligger i kärnan av Gravesdistriktet och hör till det gedigna Lurtonstallet. Vinet har inte genomgått malolaktisk jäsning.


Vinet har en ljust gul färg med lätt dragning åt grönt. Doften är inbjudande med en dominans av nässlor och svarta vinbärsblad. Man finner även mineral och en liten antydan av aprikos. Vinet känns väldigt harmoniskt, då det också i munnen är bladigheten som dominerar med en bakgrund av mineral. Hade förväntat mig en ordentlig syra då jag såg att systemets klocka visade en tia på fruktsyran, men vinet är inte översyrligt, utan precis tillräckligt för att ge en lagom friskhet. Välbalanserat. Eftersmaken är lång och till skillnad från de senaste vinerna vi druckit så är det inte syran som dominerar eftersmaken utan istället nässlor.


Är det då ett bra slott som kungen valde att sova på? Ja, det måste man säga. Det här var en riktigt trevlig bekanskap, som passade perfekt till fisk. Inte något jättekomplext vin, men gott. Vi njöt det till lax med citronaioli, harricots verts och smörstekta potatisskivor.
PS. Dagen efter tycker jag att de svarta vinbärsbladen blivit lite mer dominanta, samtidigt som det smugit sig in en lite fetare, nötig doft...

fredag 22 augusti 2008

Getingbo

Är riktigt bakis idag efter en kväll med grannen nere på stan. Tål verkligen inte många öl nufötiden utan att få baksälla. Vinnerven är alltså på intet sätt närvarande, utan idag blir det Darjeeling Limited och hemmagjord cheescakeglass...

Den gångna veckan har jag spenderat på narkos tillsammans med narkossyrrorna. Morgonmötena där var en riktig upplevelse. Uppskattningsvis 40 narkos-, operations och undersköterskor, varav typ fyra manliga. Riktigt intressant att lyssna på. Väldig skillnad från läkarmötena som fortfarande domineras av män, i alla fall bland överläkarna (som hörs mest). På båda ställena är det väldigt mycket gnäll, men sättet som man gnäller på är annorlunda. Bland sköterskorna tycks det mycket känsligare om man blivit trampad på tårna och man tar saker mer pesonligt. Det märktes även på operationssalarna, där var operationssyster har pinkat in sitt revir och mer eller mindre kräver att sakerna sköts som hon vill. Jag tycker mig ha upplevt detta även på andra arbetsplatser där det nästan uteslutande är kvinnor som jobbar. Man tycks vara mycket mer lättkränkt, ta saker mer personligt och samtidigt uttrycker man sitt missnöje på ett väldigt indirekt sätt...och gärna bakom ryggen

Intressant att det kan vara sådan skillnad i hur kvinnor och män kommunicerar och löser konflikter. Avundas inte direkt de fyra männen som jobbar där...

lördag 16 augusti 2008

one down, 1000 to go

Det finns en bokserie kallade 1001 series som avhandlar 1001 saker, platser eller liknande man måste hinna kryssa av innan man dör. I det här fallet heter boken 1001 wines you must try before you die. Arbetet med boken har letts av Neil Beckett som är redaktör för tidningen The World of Fine Wine. Man har mestadels valt viner som fortfarande går att få tag, och de allra flesta är från 1990- och 2000-talet. En del viner är riktiga dyrgripar, som t ex Château Petrus, Yquem och Mouton Rotschild, men en del skulle till och med passa för en student. Bordeaux och Italien (Piemonte och Toscana) dominerar samtidigt som jag efter en snabb genomgång inte hittar en enda Amarone. Man har delat in vinerna i rött, vitt, mousserande och starkviner. Tyvärr har man inte delat in vinerna efter land och region utan i bokstavsordning. Så, det är inte att bara slå upp alla Rhôneviner man missat och skriva en lista inför nästa vinresa. Man får helt enkelt gå igenom hela boken.

Det enda vin som jag vet att jag druckit den rekommenderade årgången av är budgetvinet 2001 Capello di Prete. Ett riktigt fynd när årgången fortfarande fanns på systemet, men som känns lite malplace i en sådan här bok. Några viner har jag druckit fast andra årgångar, och ytterligare några ligger och väntar i källaren. För lite drygt 200 kr är det en lite småkul bok, men absolut inget som man inte klarar sig utan.

Nyfiken på om ditt vin är med? Lägg en kommentar!

fredag 15 augusti 2008

2008 Café Culture

Jag har inte inte mycket förtroende för vinskribenten i vår lokaltidning. Vi har inte samma smak och tipsen kommer oftast veckan efter att månadens nyheter är släppta och en hel del av vinerna därmed redan är slutsålda. Han har vid tre tillfällen hypat Café Culture som ett riktigt fynd. Jag har inte direkt varit lockad av ett vin som man "säljer" som en klon av Pinotage, framagen just för att den ger så tydlig doft och smak av kaffe. Samtidigt så låter det onekligen lite intressant med en förädling där man tar fram en druvklon enbart för en speciell doft. Vinet har även legat på riktigt hårt rostade fat för att ta fram smaken ytterligare.

Ja, då tar man då oskulden på 08:orna. Redan när vinet hälls upp sprider sig en tydlig doft av kaffe i rummet. Vinet har en ganska inbjudande mörk blåröd färg. Stoppar man ner nosen ordentligt hittar man massor av nyrostat kaffe, choklad, mörka bär och en lite rökpuff. Öven i munnen dominerar kaffet tillsammans med mörka bär och lite fat. Tanninerna är runda och vinet helt drickfärdigt. M uttrycker sitt gillande, men vi funderar lite på vad vi ska njjuta till. Systemet har intressant nog bara en maträtt att rekommendera, rådjurskotletter med ostronskivling. Vi njuter det till en B-film.

Sammantaget en positiv överraskning. Ett kul vin att bjuda andra på...

Paracetamol

Kan man äta hur mycket Alvedon, Panodil eller liknande som helst bara för att det är receptfritt? Naturligtvis inte. Paracetamol som är den aktiva substansen har ett väldigt snävt terapeutiskt fönster. Det vill säga skillnaden mellan mängden som krävs för att substansen ska ha önskad effekt och mängden som ger toxisk effekt är väldigt liten. Hade paracetamol kommit idag hade den sannolikt varit receptbelagd. Samtidigt är det ett av våra viktigaste läkemedel vid behandling av feber och utgör basen i princip all behandling av smärta. Att det inte är receptbelagt innebär alltså inte bara att det inte är ofarligt utan även att det är väldigt effektivt.

I natt hade jag en tjej runt 20-strecket som kom in efter att ha pratat med sjukvårdsupplysningen. Hon hade nämligen haft ont i magen och på drygt 12 timmar knaprat i sig 20 tabletter. Maxdos fördelat på ett dygn är 8 stycken. När hon förutom magen även började känna sig lite underlig tyckte hon att det vara dags att ringa sjukvårdsupplysningen...och förhoppninsvis räddade det samtalet hennes lever. Paracetamol är nömligen oerhört levertoxiskt. Vad gör man då? Jo, man ger dropp med höga doser av Acetylcystein som fungerar som antidot.

Bara att hålla tummarna för den stackars tjejen. Att läsa bipacksedeln kan vara viktigare än man tror, men det är lite väl häftigt att det eventuellt ska kosta en ens lever att lära sig den läxan...

PS. vill ni läsa vidare, så kolla här

lördag 9 augusti 2008

5. 2004 Pio Cesare Langhe Nebbiolo




Håller som bäst på att "vila mig i form". Första arbetsveckan på 7 mån förlöpte smärtfritt. Kände mig till och med ordentligt understimulerad som epikrisslav på avdelningen. Kommande vecka blir tuff med nattjour söndag samt ytterligare två kvällar och därefter dagjour på söndagen. Drar väl i och för sig in en dryg veckas komp på det, så inget ont som inte för något gott med sig. Hoppas det är riktigt lugnt, så kanske man till och med kan kolla lite på OS. Det är förresten lite roligt hur stora mästerskap, typ OS och fotbolls-VM, på verkar flödet på akuten. När jag vikarierade på kirurgen på ett mindre sjukhus lite längre ut sommaren 2005, så var det inte en själ där när Kajsa Bergqvist hoppade final. Helt öde. Lite underligt hur man inte tycks vara mer sjuk än att man kan kolla lite på TV innan man söker akut...


Dagens vinskörd då? Jo, vi närmar oss så smått pallplats och det här vinet knep femteplats med motiveringen: Stilfull, väl ihopskruvad med stadiga tanniner, fin frukt och syra. Nebbiolodruvan behöver lång mognadstid för att visa sin bästa sida. Den trivs utmärkt i Piemontes klimat, men ingen annan stans.


Det här är sannolikt ett av Vinsveriges mest bloggade viner, omdömen finns från Frankofilen, Finare Vinare och Drucket.


Det är nästan alltid trevligt att dricka Nebbiolo eftersom de så snabbt drar sig mt tegel. Så även i det är fallet, med en brun nyans. Vi stoppar näsan i glaset och finner, efter en drygt timmes uftning, en stor och komplex doft med körsbärsplommon, blandade kryddor, viol, vanilj, ceder och kola. Munkänslan är relativt sträv och medelfyllig med kryddighet och en bra dos syra. Eftersmaken är oväntat lång och precis när det sväljs ner kommer en ordentlig touch ceder för att sedan bäras upp av syran.
Det här vinet är riktigt trevligt. Om mitt minne inte sviker mig, klart mer inbjudande än Fontanafreddas dito. Alltid kul att skapa sig en egen uppfattning och sedan kolla med "facit" (se länkar ovan) och visst är vi inne på samma spår. Har lite svårare att hitta grusvägarna ner till nötträden, men annars tycker jag det är rätt så lika omdömen. Får väl skylla på att deras omdömen snart är ett år gamla ;) Väl värd sig placering och med en frukt och tanniner som borgar för ytterligare lagring. Köp! För det kommer jag göra...

onsdag 6 augusti 2008

Självmedicinering

Får väl passa på nu, när jag är ensam hemma, att skriva ytterligare ett inlägg. Jag måste ju skriva lite om vård också för att låta bloggen leva upp till sitt namn (även om det mest tycks vara vin som efterlyses; se och rösta till höger).

Jag har idag skrivit ut en man som legat inne för en liten hjärtinfarkt. Det intressanta med den här mannen var inte det, utan det faktum att han senaste två månaderna ätit en hästdos med kortison (>40mg prednisolon). Som han själv påbörjat på grund av luftvägsbesvär. Han var påtagligt cushingoid, med speciell fettdistribution i ansiktet och utstående ögon. Han hade även lyckats medicinera sig till en insulinkrävande diabetes.

För patienten innebär detta nu att han kommer behöva insulin över mycket lång tid, sannolikt resten av livet. Han kommer även att få trappa ut sitt kortison under en mycket lång tid, med stor risk för att han kommer känna sig väldigt trött...och inte har det hjälpt hans höga blodtryck heller.

Tyvärr är detta ingen unik historia. Självmedicinering är väldigt vanligt. Framför allt tycks många tro att man kan ta lite överbliven antibiotika för att kurera förkylningar eller urinvägsbesvär, gärna efter att de varit ute på nätet och kollat lite först. Inte sällan behandling med uselt resultat. Antigen biter inte antibiotikat eller så tar kuren slut innan sjukdomen är över. I båda fallen naturligtvis lysande ur resistenssynpunkt. Det är sällan så att dessa patienterna är några nötter som man kanske skulle kunna tro (i alla fall långt i från alltid). I det här fallet handlade det om en mycket adekvat och sympatisk herre. Givetvis ska även läkaren ha en känga i det här fallet. På mycket oklara grunder har han skrivit ut stora doser kortison, uppenbarligen utan vare sig ordentlig utredning eller tillräcklig information till patienten. Ska kanske tiläggas att läkaren är verksam i Stockholm ;)

Vintillverkningens ABC - Lars Torstensson

Ibland känns det faktiskt helt ok att avsluta semestern. När regnet fullständigt pissar ner utanför och det på en dag faller 60 mm regn är det inte så tungt. Så var det för mig i måndags. Idag är jag istället gräsänkling oh sitter och käkar kex i soffan och har det gott.

Nu till dagens inlägg. En enkel bokrecension.
Jag har läst en del böcker som berör olika druvor, lagring, vinprovning med med, men att läsa om själv tillverkningen berör de flesta böcker bara på ytan. Det kan man väl även säga att Torstenssons bok gör. Planerar man att bli vinodlare ska man hitta en bok som även berör D-Ö. Vintillverkningens ABC fördjupar sig dock och berör ämnen utöver vanliga "heltäckande" vinböcker. Språket är enkelt, lättbegripligt och skrivet på ett språk som känns personligt. Boken, som är på knappt 200 sidor, går enkelt att plöja igenom på en dag (om man inte har småbarn det vill säga ;). Boken är bland annat indelad i kapitel enligt odling, skörd, jäsning, lagring, assemblage, tappning och förpackning samt druvor.

Sammanfattningsvis så lyckas Torstensson på ett lättsamt sätt få ett på pappret lite halvtrist ämne att bli riktigt trevligt och lättsamt. Jag har nu fått klart för mig en del begrepp som jag skämts för att ha varit okuning om. Stark rekommendation till alla vinrookies...för det är nog trots allt de som har mest behållning av boken.

onsdag 30 juli 2008

6. 2006 Louis Jadot Couvent des Jacobins Blanc


Torka både här på bloggen och utanför... Vad passar då bättre än ett glas rosé? Jo, ett glas vitt! I alla fall för mig som inte är sådär översvallande förtjust i rosé.

Couvent des Jacobins knep alltså sjätte plats på Allt om Mat's topp 100-lista. Deras motivering löd: "Snyggt och ursprungstypsikt med bra frukt och läckra syror". Har druckit det vid tidigare tillfälle, men inte bloggat om det. Kör den först i Aeratorn. Färgen är ljust gul med en mycket svag grön ton. Doften är oväntat liten, med frukt, nötter och en gnutta smör. Smaken är torr och riktigt frisk och lite nötig. Eftersmaken ligger kvar ett bra tag i munnen.

Inget vin jag hade placerat på listan. Doften blev visserligen betydligt större och nötigare efter ett dygn i kylskåpet, men jag är inte såld. Tycker att vinet känns som det är av god kvalitet, men jag hade velat ha lite "extra allt".
PS. Ni som undrar om 7:e placeringen så var det en BiB i form av 2006 Laurent Miquel Syrah Grenache. Hoppar alltså över alla BiB:ar

fredag 18 juli 2008

2006 Domaine du Vieux Lazaret


Har druckit vin från domänen en gång tidigare, tror det var nyår -05, då vi provade årgångarna 2002 och 2004. Minns att jag då tyckte att vinerna var väldigt olika och att mognadsgraden mellan årgångarna var så oerhört påtaglig, trots den i sammanhanget blygsamma åldersskillnaden. Jag trodde till och med att det var helt olika druvor när vi provade blint. 2004:an var väldigt syltig med mycket jordgubb, något som då föll mig på läppen. Det var precis när jag börjat intressera mig för vin på allvar och jag är inte säker på att jag hade uppskattat det lika mycket idag.

Dags då för 2006:an. Det sprider sig en stor, härlig doft av röda bär och jordgubbar i rummet när jag häller upp vinet för luftning. Ett sniff i dekatern ger även en rejäl laddning lakrisal. Vinet är inbjudande rubinrött. Får hålla mig till tåls lite, då jag måste hämta dottern med bilen annars hade jag hällt upp ett glas på studs. Drygt två timmar senare är lakritstonerna i det närmaste borta. Vi finner istället en kryddig doft med söta bär, hallon och jordgubbar och en diskret fatton. Vi hittar ingen källardoft och det animaliska touchen är minimal. Tycker ibland att man, när man dricker Rhônviner, funderar kring vem som varit framme och släppt sig i glaset...men inte idag. Fisfritt alltså. Första sippen på fastande mage gör att densamma tycks dra ihop sig, syran finns där alltså. En del sträva tanniner likaså. Eftersmaken är lång och bärbetonad. Tjuvkikar på vad Finare Vinare skrev om förra årgången, men finner här inga aprikoser eller persikor.
Riktigt trevligt, även om jag inte är lika begeistrad som sist. Då var det syltigheten som gjorde mig såld och den är inte alls lika påtaglig nu. Matkrävande och absolut ett framtidsvin. Imorgon åker vi till Norge, och även om det säkerligen kommer drickas en hel del vin så blir bloggmöjligheterna begränsade den kommande veckan.



tisdag 15 juli 2008

2003 Kevin Arnold Waterford Shiraz

Idag ska jag spela golftävling. Har spelat 6 hål hittills i år, och förra året mäktade jag med hela 8 hål. Året innan dess gick jag faktiskt en hel 18-håls rond...Det kan med andra ord gå precis hur dåligt som helst. Ute blåser det rejält och småduggar. Upplagt för en riktigt härlig dag alltså. ;) Ser faktiskt fram emot det. Har köpt en ny driver, som ska bli spännande att prova (den gamla hade för hög trampolineffekt).

Lite anteckningar från gårdagens vinintag:

2003 Kevin Arnold Waterford Shiraz, som trots namnet äöven visar sig innehålla 6% mourvèdre. Tror pappa köpt det i Danmark, men det har även funnits tillfälligt på systemet för 193:-. Vinet är mörkt rött med lite tegel. Doftar mustigt,rökigt av mörka bär, vanilj, lite kanel och chark. dofter som sedan går igen i smaken tillsammans med en pigg syra. Eftersmaken är hyggligt lång. Ett gott vin som inte lyckas sticka ut nämnvärt. Jag skulle inte lägga mer än 120-140 på det.

2004 Club des Sommeliers Crozes-Hermitage inköptes av föräldrarna på Border-shopen på väg hem från Frankrike. Inget höjdarvin. Röd, klar färg. Lätt rökig med chark, choklad, fat och bär. Runt i munnen, dick relativt klent. Kort eftersmak.

2003 Castello di Brolio Vin Santo lyckas bättre än de senaste dagarnas söta viner. Härligt bärnstensförgad. Doftar och smakar av torkade frukter (framför allt aprikos), nötter och lakrits. Även påtaglig alkoholdoft. Eftersmaken är lång och nötig. Skulle säkert passa utmörkt till en dessert med mandel i...jag njuter den ensamt.

lördag 12 juli 2008

2005 Fournier Pouilly-Fumé


Idag har även M, samt äldsta syster med sambo och dotter slutit sig till skaran hos föräldrarna.

Sju vuxna och tre barn drar vi ihop. Vi äter grillade fiskspett med olika såser från den lokala fiskaffären. Till detta bjuds på en Pouilly-Fumé. Pouilly-Fumé är faktiskt en ny bekantskap för undertecknad. Är som tidigare nämnts inte så bevandrad i vitvinsvärlden (egentligen inte i rödvinsvärlden heller för den delen om sanningen ska fram).

Vinet är ljust gult och doftar av citrus, mineral, fläder och lite ananas. I gommen är vinet riktigt torrt med en härlig friskhet. Eftersmaken är hyggligt lång och fläderbetonad. Ytterligare ett trevligt vitt vin som skiljer sig från lågbudgetalternativen framför allt med en något längre eftersmak. I systemets beskrivning näms bland annat nässlor och svarta vinbärsblad, men här känner jag inte att mitt referensbibliotek riktigt räcker till.

Till efterrätten provar vi, precis som igår, ett annorlunda sött vin. 2001 Banyuls Grand Cru. Ett vin från Roussillon gjort på Grenache blanc och noir. Ett vin som gamlingen fick rekommenderat när han var förbi Border-shopen. Inte heller det någon höjdare. Något ljusare än vanligt rött vin till färgen. Lätt syrligt och inte jättesött. Lite honung och plommon. Oväntat kort och harmlös eftersmak. Påminner mer om vanligt vin till smaken än söta viner ananrs brukar göra...Hoppas vi har lite mer tur bland våra söta viner framöver.