tisdag 3 november 2015

Pimpad pall

Sugen på att hitta på nåt med alla fina vinetiketter som annars bara bränns upp i glasåtervinningen? Då kanske en pimpad pall kan vara en idé!


Att få av etiketter mha av varmvatten funkar ganska dåligt nuförtiden. Vissa etiketter främst från gamla världen. (ffa Frankrike och Tyskland) går fortfarande bäst på det sättet, men annars funkar det bäst att värma flaskan i ugnen. Värm flaskan på eftervärme efter matlagningen (akta flaskan blir varm!) och lossa sedan försiktigt med ett rakblad. 

Jag klistrade fast etiketterna med hjälp av vanligt tapetklistret. Ofta sitter det ganska mycket gammalt klister kvar på etiketten så det kan krävas lite tålamod (och ganska mycket klister) för att få de att sitta kvar. När man har tillräckligt många etiketter så drar man över med två lager klarlack. 

Jag använde mig av IKEAs Bekväm som jag först målade nedre delen på med vitt lack för att få lite kontrast. Såhär i efterhand skulle nog ha dragit på lite lasyr på de olackerade ytorna för att få lite större kontrast (eller använt ett mörkare lack) eftersom de flesta etiketterna är vita. 



måndag 31 mars 2014

#deträckernu

IJag är inget stort fotbollsfan. Jag följer landslaget och Champion League när det börjar dra ihop sig till slutspel. Jag har varit på två allsvenska matcher i hela mitt liv. Frågan är om det blir fler...

Igår gick jag ner på stan i Helsingborg för att slå följe med min vän, så att vi skulle kunna ta våra söner på 2 1/2 år ner till lekplatsen som ligger vid havet. En underbar vårdag. Strålande sol och människorna omkring mig tycktes precis ha vaknat ur sin dvala efter ett knappt halvår i ide. Jag gick, en smula ironiskt kan tyckas, och tänkte att det faktiskt fanns hopp om livet. Jag lämnade min sjuåring hos en kompis precis vid Olympia och begav mig ner mot centrum. Precis när jag kommit fram till min polare så inser jag att hade jag gått ner för den branta backen mot hans lägenhet 3 minuter senare hade jag mött stora delar av Djurgårdens klack mitt i backen, med små möjligheter att vända. Nu passerade de oss hundra meter bort istället, men bara det kändes olustigt. Skränigt, de smälls smällare och förvånansvärt många är maskerade. Tänkte i och för sig att en man med en liten unge i barnvagn nog borde kunna kännas sig ganska ohotad även i en sån situation, men med en större grupp som är lite uppretad varav många alkohol i kroppen kan man aldrig vara säker. Efter sig lämnar de ett spår av krossat glas, urin och tomburkar. 

Vi gick och funderade hur mycket en sån här stor insats måste kosta. Poliser överallt. Polishelikoptern som låg och surrade över centrum de dryga två timmarna vi var på lekplatsen. All skadegörelse och nedskräpning. Kvällen innan hade en restaurang vandaliserats och personer knivskurits och misshandlats, flera svårt, bara för att de råkat sitta på den restaurang dit några HIF-supportrar flytt undan jagande motståndarsupportrar. Oerhört mycket pengar och lidande för att kunna genomföra en fotbollsmatch. En fotbollsmatch! Då var vi ändå fortfarande lyckligt ovetande om att en person mist livet i bråk med HIF-are bara några hundra meter från oss ungefär samtidigt som vi stod och betraktade djurgårdssupportrarna. 

Det känns helt orimligt att det ska behöva läggas sådana resurser på att genomföra en fotbollsmatch. Känns helt sjukt att det ska behöva kosta någon livet. Detta har mycket litet, om ens något alls, med fotboll att göra. De som håller på med den här typen av aktiviteter har gjort fotbollen till sitt alibi. Sin ursäkt...och tyvärr funkar det. För fotboll är på väg att bli dragen i smutsen av dessa kriminella gäng. 

Jag har tyvärr inga bra svar på hur man ska lösa problemet och det verkar ju ingen ha. Maskeringsförbud känns som ett måste, men det lär inte lösa särskilt mycket. Frikostigare avstängningar av problemsupporters. Kanske ska man göra som jag läste att de gjort på en match i Turkiet, bara släppa in kvinnor och barn. Kanske ska man förbjuda bortasupporters. Spela för helt tomma läktare. Kanske skulle man ta efter USA och höja biljettpriserna till hiskeliga nivåer så bara de som verkligen vill se matcherna har råd att gå. Risken är stor att man helt tar kål på den fotbllsfest det faktiskt skulle kunna vara. Borde vara. Hur som helst tror jag inte att detta kommer att lösas på klubbnivå. Perspektivet måste vara vidare. Detta är ett samhällsproblem. 

Många av oss är bra på att blunda för problemen och inte engagera oss så länge vi fortfarande har distans och inte behöver beröras allt för mycket. Jag är definitivt inget undantag. I går kom det dock lite för nära. Blev lite för verkligt. 

Min väns sambo var ansvarig kirurg på traumat. Min medbloggare ansvarig ortoped. En annan vän och hans femåringe(!!) son blev jagade och fick ölburkar kastade efter sig av arga djurgårdare (så säker borde jag känt mig med min barnvagn). Bilen som stod utanför huset där min son var och lekte fick framrutan krossad och några förbipasserande hade helt oprovocerat blivit nedslagna. Jag fick själv cirkulera en kvart innan jag kunde och vågade ta mig in på området där han var och lekte. 

Allt det här lämnar en oerhört bitter eftersmak. Kommer lämna efter sig en familj där fyra barn nu tvingas växa upp utan sin pappa. En fru utan sin man. Flera andra kommer få både psykiska och fysiska men. Notan växer. Festen dog. 

PS. Jag vill påpeka att jag inte tror att varken DIF:s eller HIF:s supportrar är värre än andra (storstads-)supportrar. Problemet är större än så. 

onsdag 19 februari 2014

Isola 200 och Le New Chastillon

Utsikten från hotellet gick inte att klaga på

Eftersom vi hade en del funderingar och frågor innan vi åkte hit, så lär det väl vara fler som har lite undringar. Tänkte därför skriva ner våra intryck och reflektioner om skidorten Isola 2000 och vårt hotell Le New Chastillon...

Orten ligger på 2000 meters höjd, därav namnet. Från Nice tar det cirka 1h 30 min att ta sig hit. Vi tog bussen hit från flygplatsen, vilket tog cirka 1h 50 min. Vägen upp är väldigt häftig med vacker natur och coola formationer. För er som ska bo på samma ställe som vi, så heter stationen Isola 2000 centre station, inte Les Hameaux eller byn Isola!

Jag är skåning ut i fingerspetsarna och är rätt risig på skidåkning. Vi har aldrig varit i alperna tidigare, utan har bara Sälen att jämföra med...och det blir inte mycket till jämförelse. Backarna här är längre med färre åkare, köerna kortare, landskapet vackrare och liftarna fler. Båda ställena är nog i första hand tänkta för barnfamiljer, med skidskolor och relativt många blåa backar. Skidsystemet här är nog relativt litet med alpmått mätt, men fullt tillräckligt för våra fyra dagar. Från en av toppstationerna (Cime de Sistron) ska man kunna se ända ner till havet, även om vi inte lyckades se ända dit idag. En av backarna ligger också rent geografiskt i Italien, vilket ungarna tyckte var lite spännande att kunna berätta när de väl kommer hem. Det finns i princip inga nattklubbar här, så det är inte så mycket hålligång. I centrum finns ett mindre shoppingcentrum, vilket mest påminner om affärer och restauranger förbundna av något som närmast är att likna vid sjukhusens kulvertar. Det finns två mindre supermarchéer. 

Le New Chastillon renoverades 2013 och  är inget riktigt hotell utan ett lägenhetshotell, dvs det finns ett litet pentry i alla lägenheter och man får stå för städningen själv (eller betala typ 65€). Vi läste lite olika recensioner innan med varierande omdöme. För att räta ut några av de frågetecken vi hade innan, så går det utmärkt att lämna bagaget innan incheckning. Incheckningen är sen, klockan 17. Vi kunde dock checka in lite tidigare, kl 16, men det är nog inte säkert man kan räkna med det. Frukosten är hyggligt dyr, runt 13€ och såg inte jättelockande ut. Vi använde oss av pentryt. Läget är perfekt med backen som närmaste granne. Vi hade i princip kunnat hopp rakt ner i den 2,5 m tjocka snön med utrustningen på. Toalettartiklar ingick inte, trots att det stod det. Lakan och handdukar ingår dock. 

Summa sumarum en mycket lyckad semester med en barnvänlig och tillgänglig skidort. Ok boende med perfekt läge. Vi hann även med två dagar i föräldrarnas hus och där var det full vår, nästan sommar. 19 grader varmt och mimosa i full blom. Lite vårkänslor även här i Skåne idag. Känns hoppfullt :)

PS. Återkommer med bilder och länkar 


Vårkänslor!

lördag 15 februari 2014

2005 Penfolds Koonunga Hill...budget som håller

Ibland, när jag har haft dålig framförhållning, är det nästan jobbigt att gå ner i källaren. Vår sval håller cirka 11 grader såhär års och om det behövs en flaska rött lite på stört så bär det emot att öppna något dyrt eller något jag varit nyfiken på eftersom vinet kommer vara för kallt när vi smakar. Men idag kom jag på att jag ställt lite enklare viner med skruvkork, som inte behöver ligga i vinstället, bland starkspriten i förvaringshyllan. Hyllan är placerad högt upp, så vinerna håller några grader högre temp.

Längst fram i hyllan stod en 2005 Koonunga Hill och pockade på uppmärksamheten. 9 år gammalt vin i 80-90 kronorsklassen, funkar det fortfarande? Svaret är tveklöst JA. Mogna toner och frukten börjar kanske bli aningen torr, men det jag ville ha fans där. Muskler, kryddor, en shirazig pepprighet och en del fat. Tanninerna är mjuka, men ger ändå struktur och lite motstånd. Hygglig längd. 

För ett såpass enkelt vin måste jag säga att det verkligen åldrats med värdighet, vilket vi kan konstatera återigen. Nya världen så det förslår, men det är ju givet redan innan. Aktuell årgång verkar vara 2011 på bolaget.

Imorgon bär det av till Nice och sedan vidare till Isola 2000 för några dagars skidåkning. Skåningens första alptur. 

onsdag 5 februari 2014

Hemmagjord Ricotta...och lite pasta till det

Känsliga läsare varnas redan nu. Detta inlägg har inget med vin (eller vård) att göra.

Jag hittade för några veckor sedan ett recept i tidningen Al Dente på hemmagjord ricottaost. Vi är inga storkonsumenter av ricotta, sist jag använde det tror jag var i amerikanska pannkakor, men det är lite roligt att få göra sin egen ost. Det här var dessutom löjligt enkelt. Om du själv är sugen på att prova så lyder receptet:

3 L mjölk
2 tsk salt
½ dl vitvinsvinäger

Koka upp mjölk och salt. Häll därefter i vinägern och låt sjuda under omrörning cirka 5 minuter tills det börjar flocka sig. Häll av i kökshandduk eller silduk. Låt svalna och krama ur vätskan.

3 liter mjölk lät lite mycket för mina behov, så jag gjorde om receptet till 2 liter istället. Fick cirka 2,5 dl ostmassa på det. Osten blev (naturligtvis) mild, grynig och inte riktigt så krämig som jag trott. Kommer inte riktigt ihåg hur "köpericotta" är i konsistensen, men jag tror ändå att konsistensen är väldigt lika.

 Egenhändigt tillverkad ricotta :)

Jag var ju tvungen att göra något med ricottan eftersom det är en riktig färskost som helst ska njutas pinfärsk och lägligt nog kom jag på att jag gjort lite färsk pastadeg bara dagarna före som bara väntade på att få komma till användning. Gjorde en liten röra av ricottan, brödsmulor, parmesan, prosciutto crudo och pesto alla calabrese. Körde allt i mixern tillsammans med salt och peppar. Kunde gott ha skippat saltet, för det blev i saltaste laget. Men annarrs var det gott Fick lite behövlig hjälp av minstingen och tillsammans gjorde vi några tortellini (eller fylld pasta om ni hellre vill). Några minuter i kokande vatten, på med lite grädde och parmesan och voilà!

Tror ni ungarna gillade det? Jag vet inte, för de vägrade smaka. Som tur var hade jag även gjort några tortellini med halvor av mamma Scans köttbullar i ;)


 En hjälpande hand är välkommet vid pastatillverkning



söndag 12 januari 2014

2010 Ricossa Barbaresco, lite svinn får man kanske räkna med...

När paket med de två syditalienarna kom och jag såg en viss missfärgning på paketet började jag så smått ana oråd...och mycket riktigt missfärgningen berodde på att halsen slagits av under transporten på den ena flaskan.

När vi väl korkade upp den andra flaskan så trodde jag ett tag att vi även förlorat den andra flaskan. Den här gången till oxidationens obarmhärtiga händer. Oväntat mycket tegel i kanten och en återhållsam, mogen doft fick oss att fundera på om flaskan inte var skadad.

Ganska snabbt insåg vi dock att det bara är vi som spenderat alldeles för lång tid av vårt vindrickande utanför Piemonte. Nebbiolo, som vinet alltså är gjort på, är ju en av de druvsorter som fortast går mot tegel. 2010 Ricossa Barbaresco vinner mark hela kvällen och öppnar upp sig mer och mer. När vi väl släcker lampan (vilket numera är ganska tidigt på fredagar, oftast efter att jag först somnat både i soffan och inne hos barnen) så har vi doftat oss till vildhallon, körsbär, läder, choklad, lite parfymerade rosor samt en len och diskret ekighet. Munkänlsan är medelfylligt, torrt och saftigt med relativt bra bett i tanninerna. Bra längd på eftersmaken och här gör sig den relativt väl tilltagna syran sig påmind.

Vi går igång på det här, men luftning är ett måste! Mat eller eventuellt ost till är nog också ett måste, jag tyckte åtminstone att det blev lite väl tufft på egna ben. Med sina 101:- känns detta klart intressant och det lär väl inte dröja länge innan det letar sig in i det ordinarie sortimentet. Det vore kul att ställa upp det mot de Langhe Nebbiolo som som finns på bolaget i samma prisklass, tror att det hade stått sig bra.


PS. Ett gäng andra har smakat.

2012 Nederburg Noble Late Harvest

Jag älskar verkligen färgen och simmigheten eller viskositeten hos söta viner! Hade jag haft lite mer pengar, lite mer tid och bättre tandstatus hade jag bara druckit söta viner. Och det står jag för! :)

Nederburg Noble Late Harvest har precis de egenskaperna. Gyllene, simmigt med tydlig botrytiskaraktär, fullt av honung, kanderade frukter och aprikos. Längden är som så många gånger med söta viner väldigt lång. Inte oändlig som vissa Sauternesviner verkar vara, men tillräckligt för att jag funderar på att strunta i tandborstningen idag. ;)

Vill man ha ett billigt och gott efterrättsvin, så borde Nederburg NLH få följa med ner i varukorgen nästa gång.

torsdag 2 januari 2014

Gott nytt!

Lämnar ett bedrövlig år och ett nästan lika bedrövligt vinår bakom mig med förhoppningen att 2014 ska bjuda på mer positiva upplevelser och mer tid på bloggen.

Gott nytt alla ni där ute!

Mitt mål för året (förutom att gå ner 7 kg, äta mindre godis och motionera mer alltså ;) )är att bli lite mer som Brené förespråkar i videon här nere:


Tänkte be er läsare om lite hjälp. Lägg till en låt i spotifylistan här nedan. Välj den låt som representerar ditt 2013. Den låt som skulle vara themesong i din film om det gångna året. Ny som som gammal spelar ingen roll. Utmaningen är att bara välja EN.

Tack på förhand!

Listan hittar ni här.

Ger mig inte på några best-of-listor efter så få inlägg, utan konstaterar bara att min bästa vinupplevelse för året inte var 1986 Château Latour eller 2003 Ornellaia. Utan 2007 Olmaia. Himmelskt gott!

Årets godaste

Med hopp om ett bättre år!
Gustav